Nightmare on Centralvägen

Helt plötsligt var jag sjuk. Det var något fel på mitt hjärta och jag behövde ett nytt för att kunna leva vidare. I drömmen fanns en donator, men jag slets mellan att genomföra en hjärttransplantaion eller att vara sjuk. Orsaken till min tveksamhet var att jag visste att man inte fortsätter vara sig själv, helt och hållet, om man får någon annans hjärta. Jag visste inte vilka av mina egenskaper som skulle bibehållas och vilka nya jag skulle få. Gråtandes genom hela drömmen funderade jag på hur mina vänner skulle se på mig när vissa saker förändrades med mig.
Jag kom aldrig så långt som ett ingrepp.

Men vännerna fanns där. Då, nu och alltid.

Gyllene Tider

Vilken underbar start på morgonen: "Gå och fiska!" på Mix Megapol. :D

Jag vet seriöst inte vad som knäcker Gessle i längden? Jag kommer inte på någon artist. Hur kan en man på 45 få ALLA brudar i ALLA åldrar att skrika äkta fjortis-skrik då han stönar sådär innan den andra refrängen i "Flickorna på tv2"? Herregud. Jag ryser bara jag tänker det i huvudet.

Respekt.

En galen onsdagskväll

När Marcus nästan kruppat ur totalt anlände min buss till Rimbo station klockan 18. Vi gick hem och lagade mat; kycklingwok i currysås med pasta.

Någon har glömt en mobil i mitt hus. En mobil som har taskigt batteri. En mobil som inte gick att lokalisera.

Anyhow, Anyway. Here we go, here we stay.
Eftersom jag är själv hemma hade uppgiften "vattna landet" lagts på mig. Marcus kunde väl hjälpa till? :) Ehm.. BAD IDEA!

Jag blev blöt. Han blev blöt.
Jag blev dyngsur. Han blev dyngsur.

Vi bytte till torra kläder (vilket innebar att Marcus fick ha min "ej silikon"-tröja på sig!) och lade oss på studsmattan för att slappa och kolla på molnen.
Sen kom den. Garv-attacken. Den tog inte slut. Vi skrattade så mycket att vi till slut inte visste vad som var så roligt.

Lite efter 21 drog sig Mr. Mützell hemåt och lät mig sova. Okej, han försökte få sällskap en stund genom att låtsas bli jätteledsen. Nice try, though! ;)

Dagens ord

Fisk.

Verket

Here it is! Min arbetsplats. Jag cyklar runt i underjorden och tunneln rätt igenom är ca 400 meter lång. Labbet är den lilla vita byggnaden längst ner till vänster. Där är jag visserligen för det mesta.

9:30-rapport

Dörren med kodlås till labbet krånglar. Folk springer igenom den med jämna mellanrum och nu har det blivit betydligt svårare.

Jag, som sitter i rummet närmast dörren, hör när folk bråkar med knapparna. Nyss gick jag till dörren för att släppa in någon som inte blev insläppt.

HEJ OCH HÅ! Snygg kille (ca 25 år) i hängselbyxor! :P
Han tackade så mycket och jag beklagade mig över den besvärliga dörren. Han skämtade till det och sa att han trodde att vi inte ville ha in snickare. Jag blinkade till med ena ögat och sa "Jo då, det är klart vi vill!" ;)

Och så klantar vi till det när vi ändå är igång

Bra Börje. Verkligen.

Damn. Först glömmer jag att ha ventilen öppen på autoklaven då jag ska uppsluta (koka) veckoproverna för fosfor- och järnanalys. Sen tar jag ut rötkammarproverna ur 106-gradersugnen efter bara 2 timmar och ställer in i 550-gradersugnen eftersom jag fått för mig att de är lika torra som mek-provet som stått i ca 24 timmar. PUCKO! (Grejen är att så fort något ställts in i den varmare ugnen börjar det förångas och därför var misstaget ett faktum när det uppdagades.)

Inget av felen var omöjliga att rätta till. Det där med ventilen spelade tydligen ingen roll alls.
Det fanns kvar prov från rötkamrarna, så det var ju bara att slänga in nya formar i 106-gradersugnen och vänta tålmodigt till morgondagen som det var tänkt från början.

Dagens i-landsproblem

Av total egoism blir dagens jobbigaste sak det faktum att Marcus mobil är död. Jag vill ha roliga/söta/allmänna sms!! Hittills under min tid som arbetsbi har jag alltid fått sms/missade samtal när jag kollat mobilen. (Mamma, Marcus, Emma, Ann, Carro, m.fl. har visat att jag är omtyckt.)
Synd att helgerna är så korta. De skulle vara en dag längre och arbetsveckan en dag kortare! Mer tid till favorit-folket. Fredagens sammandrabbning med galningarna på hemmaplan var så otroligt lyckad! Det måste bli en repris på den kvällen/natten! :D

Annars har jag varit igång hela dagen och gjort allt jag skulle göra, utan att någon talat om det för mig! :P *stolt* Nu är jag ensam kvar på labbet... jag och diskmaskinen. Vi har djuplodande konversationer om Saddams rättegång och glider ibland över till att prata om livet på Käppala. Vi delar åsikter i det mesta, men han är lite stel ändå. Jag försöker mjuka upp honom lite.

Let's fylleblogg some...

Okeeeej. Det var ju ungefär vad jag behövde.
En redig fest-helg och en perfekt avslutning. Jag visste knappt vad jag höll på med, men "whatever".

Christer Lindarw, släng dig i väggen!

Marcus

Galen. Totalt sinnessjuk. Bara helt fantastisk. Marcus, den lilla knasbollen, gav oss en oförglömlig kväll. Precis som jag, är han kär i sig själv. Speciellt efter att han gjort ett dragshow-nummer där han började som manlig arbetare och slutade som bitchig brud. Nu kommer han seriöst att ragga på sig själv. Alla älskar honom. Vi galningar gör det bara mer och mer.

Jenny

Ont i foten. Stackars. Även om busschaufförer kan vara riktiga idioter lyckas Jenny hoppa runt och vara glad ändå. Dikten hon läste var riktad till oss andra. Jag grät. Hon grät. Alla kramades. Vi är livsfarligt nära vänner i det här gänget. Jenny vet det, lika mycket som jag. Vad vore man utan sina vänner? I det här fallet: Ingenting. Vi håller ihop. Ingen är som Jenny. Ingen kan vara som Jenny. Hon är unik.

Amanda

Min FK! "Keine Grenzen" knäckte de andras psyken totalt. Tyska och polska i en låt. Ingen fattade vad vi mimade. Det gör inte hon och jag heller, men det är känslan vi förmedlar. Rock on! Trångt var det i sängen, men det gick ju bra ändå. Kramar i massor kan man alltid räkna med från partypolaren som skyller sina fyllor på mina drinkar.

Jessica

Vissa människor som säger vissa saker kan få mig att gråta. Jessica läste låttexten till "Crying" med The Poodles. Suddently someone was crying. Someone was me. Mycket träffande. Fast hon fick mig att skratta också! Vi berättade roliga historier. Jessica stod för några av dem. Förutom detta visade hon prov på den sanna teatergåvan då hon gestaltade Spice Girls-Emma på ett exemplariskt sätt.

Caroline

Någon fick en stämpel. "Den mest perversa humorn" tror jag att det var som delades ut. Carro fick skämmas. Allt tolkade hon fel. Att hon var en helfestlig "Barbie" gjorde kanske saken lite bättre. När jag bad om ursäkt för att ha råkat kittla henne sade hon: "Det är okej. Jag hatar dig." (Egentligen sade hon "det", inte "dig", men jag tyckte det lät så!) Ny standardkommentar i ordförrådet, alltså.

Maja

Maja gjorde en enormt klockren tolkning av René i Aqua vid framförandet av "Barbie Girl". Helt iskallt råcool stog hon där och ägde rollen som "Ken". Solbrillorna tog priset. Stilen vann våra hjärtan. Det behövdes inte mycket "Come on Barbie, let's go party" för att få med sig publikens vrål.

Paycheck

Fem dagars arbete i junis sista vecka
Underbara arbetskamrater
Musik och telefonsamtal under resorna mellan hemmet och jobbet
Musik på jobbet
Roliga arbetsuppgifter

= En bruttolön på 4 365,98kr! (Nettolön 3 422,98kr)
Betänk då följande: Jag har jobbat tre veckor till och har två kvar!!! :D

Onsdag morgon

Let's do this! Ner i verket och hämta stickproverna. Upp till labbet och köra flytslam, SS, PO4-P och GR.
Det är skönt att cykla ner i verket. Svalt, lite småljud här och där, lugnt och stort. Det bästa är att jag tuffar runt och sjunger för mig själv. Fatta akustiken i de där enorma rummen! ;)

Jag drömde för några nätter sedan att jag inte kunde sjunga längre. Att det lät hemskt. Jag blev så otroligt ledsen. Jag anser mig inte vara så där fantastiskt bra på att sjunga, men rätt okej ändå, så när det lät så illa som i drömmen blev jag väldigt ledsen.

Rakt och ärligt

Ja, förhållandet tog slut.
Imorse när jag satt på bussen grät jag. Inte av saknad. Inte av övergivenhet.
Jag grät av lycka.

Boken jag läser just nu heter Alkemisten.

När allt jag ville var att kyssa Pontus, fanns inget annat i mitt hjärta. Det var som det enda målet jag hade i livet. Att komma till ett sånt läge, där man hittar meningen med att uppfylla sina drömmar och märka att man inte blir besviken.

På sidan 87 läser jag detta:
"När du önskar något av hela ditt hjärta befinner du dig närmast världssjälen. Den är alltid en positiv kraft."

Jag var där. Jag önskade något av hela mitt hjärta.
Det var just det som gav mig vad jag ville. En positiv kraft som verkade i enlighet med vad jag önskade innerst inne.

Jag fällde några tårar, lycklig över att jag förstått och upplevt en sådan känsla.

Nu sitter jag och ler.

Btw...

Var det någon som lade märke de två dolda länkarna i förra bloggen? ;)

Heteroväskor, nakenbad, tårar, popcorn och sandankor

Spejsad helg. Så var det helt enkelt! :D
Till att börja med åkte jag direkt från jobbet, fredag klockan 16:30 till syrran i Orminge (Nacka). Vi åt middag, drack vin och kollade på ett avsnitt av "Little Britain" innan vi gick till ett uteställe på Hornsgatan i innerstan. Den lilla Harrodsväska jag inhandlat i London blev ordentligt mobbad! "Heteroväska" var benämningen som mina homo-vänner kläckte ur sig. Jag träffade Nina (som jag har att tacka för när det gäller mitt sommarjobb) och hon kramade om mig och frågade hur det var på verket. Nog om detta.

Dagen efter var dock mycket händelserik. På schemat stod "Nakenbad".
OMFG! Det är ju stört tänkte jag, men allt ska man väl testa åtminstone en gång? ;) Nakenbad blev det (på en dam-avdelning, inte unisex!) och det var inte alls farligt. Solbrännan blev underbar! (Oj, hajja ordvitsen...)
Vidare åkte jag hem till Rimbo (eller först Söderhall) och upphämtad av Henkan fick jag följa med honom hem för att inspektera den inskaffade hojen som kallas för "Den blå faran". Bra köp! =) Ägaren till MC:n skjutsade hem undertecknad och bjöds på krubb.
Därefter begav jag mig till Asplund City för att spendera tid med Marcus. Efter en kort sammanfattning av läget berättade han att jag skulle få en överraskning... Han hade skrivit en låt till mig, baserad på en av mina tidigare bloggar och det ledde till världens kavalkad av tårar när jag fick höra den. Mycket träffande, rörande, vackert, välsjunget och värmande.
Marcus och jag drog oss hem till mig och poppade galet mycket popcorn i kastrull. MUMS! =P Resten av kvällen satt vi mest och pladdrade, skojade och åt en enorm mängd popcorn. Jag blev så trött så jag började mumla runt 2 på natten om helt konstiga saker vilket underhöll den unge herrn något kollosalt! Fast till slut sade vi godnatt.

Söndag: Vi vaknade efter massa konstiga drömmar och ett sms från min fd KK. Skrattretande vad ordet. Det blev frukost i sängarna medan vi tittade på "Little Britain" (som jag lånat hem av syrran) och sedan drog vi igång Tomb Raider Legend till PS2. WOW! Det går inte att jämföra de tidigare spelen med det här! :D Jättebra grafik och helfestliga moves. I like it.
Iväg till Konsum, handla och äta mat blev aktuellt i nämnd ordning, men sen kom badet! Vi tog sällskap med Malin och gick ner till Arkadien för att ta ett dopp. Jag hade med mig den lilla sandankan som Marcus gett mig i studentpresent och gjorde några söta ankor i sanden.

Summan av kardemumman är väl ungefär: Happy happy, Joy joy! Man kan jobba och ha hur kul som helst, men helgerna regerar. Over and out!

Gammal bild i nytt sammanhang

Från Malin, Lisa och Sofias 75årsfest den 5:e maj 2006. Jag fick bilden av Malin ikväll... och ja, jag tycker den/jag är vrålsnygg! (Nej, jag är inte egotrippad eller självkär! *himlar med ögonen*)

Ett problem att "handskas" med

Min största fascination just nu är hur jag kan vara så vidrigt förtjust i engångshandskar av plast. Vad händer? Det är just i det ögonblicket då hanskarna sitter på plats som jag känner mig riktigt nöjd. MEN HALLÅ! Det är stört!!
Om inte annat väldigt kinky.

Picture that!

De nyaste och snyggaste bilderna på mig och lite annat löst folk ;)

Would you?

Save me with a breeze, every time I lose my breath.
Save me with a smile, every time I feel sad.
Save me with a hug, every time I need to be touched.
Save me with love, every time I feel unwanted.

En lapp i röven?

(Och NEJ, det betyder inte "action in the backsection" med en norrlänning!)
Jag var på väg hem från Malin igår och insåg att den lapp som sitter fastsydd i överkanten i bak på mina trosor var kvar. I vanliga fall klipper jag bort dem.
Så där gick jag. Med en lapp i röven.

Spontan-shopping

Igår fick jag ett utfall av infall och tog tuben en station längre (dvs. till T-centralen på vägen hem från jobbet) och gick på Åhléns (Haha! Marcus: "Åhléns, 99!"). Där inhandlade jag två cd-skivor och ett fotoalbum.

Red Hot Chili Peppers - Stadium Arcadium
Absolute Dance Move Your Body! - Summer 2006

Fotoalbumet innehåller numera ALLA bilder från mösspåtagningen, studentmiddagen och studentdagen! Snart är jag klar med att skriva kommentarer till varenda bild också... =)

Multipla personligheter

Bara för att alla ska vara helt klara på den fronten, tänkte jag redogöra för mina olika alter egon! :D

Jill: Det här är mitt "standard-jag", dvs. så som jag är i vanliga fall. Positiv, skojfrisk och förstående.

Roadkill: När tuffare tag krävs är det denna personlighet som rycker in. Kaxigt självsäker, 100% attityd och vild.

Lady Starduck: Den lilla divan i mig kallas för Lady Starduck. Hon är glamour-bruden med "Det". Stilig, vänlig och lugn.

Faktion - Letting You Go

The things that make us deep
Are the things that we don’t speak
Well, you and I
We don’t feel like we used to
Every day’s a memory gone by
What they are to me
Too many words to ever speak
So I’m here inside
And I’m still alive

Chorus: How do we make it all real
I just can’t decide
I want to know you for a while
Instead of letting you go again
I can’t be stuck here forever, you know
I’m on fire, I am
I’m letting you know
I’m letting you go
I watch you go

The things that bring us together
Only wait to tear us apart
Time goes passing over us
We get lost within our hearts
And nobody ever can remember
How we got there strong or not
We’ve gone limber and bent ourselves
Towards our differences now
Pulling us apart

Repeat Chorus

They always try to tell you
You’ll be aright in time
But what do they know
They’re just another
That’s missing something on the inside

And how we’ll ever be
Better than a memory
Is the question
You will ask me
You will ask me in your dreams
In your dreams
You will ask me in your dreams
I will see you in your dreams

Repeat Chorus

Who am I kidding?

Det är klart att livet är enkelt när man inte har tid att stanna upp och tänka. Just nu hatar jag att tänka, så det är ju skitbra att jag har jobbet som tar upp all min tid. Om inte Malin och Anna kommer förbi med de framkallade korten ikväll har jag alldeles för mycket tid över. Vill inte tänka, orkar inte gråta.

Mina nya vanor

Jobbet tvingar mig att vända på dygnet i en riktning jag inte är van vid. Det suger. Uppstigningen blir vid 5 och sängen gästas helst vid 21.

Kuriosa

TPTZ-lösning = 0,156g 2,4,6-Tri-2-pyridyl-1,3,5-triazin löst i några droppar HCl och utspätt med avjoiniserat vatten i en 250 ml mätkolv.

Bara så ni vet.

På jobbet

Här sitter jag och läser om totalfosfor-tester.
Igår var första dagen på Käppala och jag gick upp 4:40 och kom hem 19:00. =/

Annars är allt som vanligt.

Blandad rapport

Hur kan man översätta "Pussy Face" till "Fittbuske"? I don't know. Hysteriskt kul i vilket fall som helst. Marcus var inte sen att hålla med :D

Midsommar var galen. Hemma hos Amanda var det en toppenfest! Hon och jag mimade till "Keine Grenzen" (Polens bidrag i ESC 2003) till de övriga gästernas lycka/fasa/förvåning/whatever! ;) När fyllehungern grep tag i mig och Bergman runt midnatt doppade vi överblivna potatisar i kladdet från senapssillen. Det var faktiskt jättegott!

Imorgon börjar jag jobba. Sex veckor på Lidingö som laboratorieassistent. Planeringen för restiden är att lyssna på musik, sova eller vad jag nu kan tänka mig att göra. 4h tur och retur varje dag. Suck.

Annars säger jag som min kompis Arnold: "Jag kommer tillbaka."

Dagen då inget var som vanligt

Kapitel 3

Frågan kvarstod. Vad höll på att hända med den söta ex-lilleputten? Inget verkade hjälpa. Marcus var helt klart påverkad av något utomjordiskt, något som tidigare varit helt okänt. Uppenbarligen gick det inte att ta kontakt med pojkvaskern i detta skede.

Marcus själv fortsatte att göra de mest galna saker man kunde föreställa sig. Vid ett tillfälle lade han sig i en däck-gunga och snurrade runt. Till slut mådde han så illa av allt snurrande så han var tvungen att dricka tre liter apelsinjuice.

Missa inte den spännande fortsättningen! (Teater-internskämt. . .)

to be continued . . .

Dagen då allt blev fel

Kapitel 2

Ja, ni ser ju själva. Marcus var fortfarande helt utom kontroll. Orden han skrek ut tog inte slut och inte var det någon ordning på dem heller! Utan förvarning vrålade han: "Jag älskar Barbapapa!" eller "Men för faaan, Karl-Hugo!". Vissa gånger mumlade han bara "Nej, det var bara som jag tänkte."

Vad var det som låg bakom hela den här konstiga situationen? Vad höll på att hända med Marcus? Den söta, snälla, lilla rara ungen var helt som förbytt.














to be continued . . .

Dagen då han blev besatt (INTE PÅsatt!)

Kapitel 1

Det var en helt vanlig dag i Marcus Mützells liv. Han gick upp på morgonen, åt frukost, pillade sig i naveln och gick ut en sväng.

Plötsligt greps han av en obeskrivlig känsla av att något tog tag i honom! Han var bara tvungen att springa omkring och skrika, dansa och göra galna saker. Visst, tänker ni, det hör ju inte till ovanligheterna. Men just den här dagen var det värre än vanligt.

Marcus hoppade, skrek och vred sig i alla tänkbara vinklar. Hur skulle denna cirkus sluta?














to be continued . . .

Dagens monopol-kommentar

Ann:
Men ska jag betala nu? Vi står ju på samma ruta.

Jill:
Men Ann, jag har ju inte köpt CHANS-RUTORNA!!!

My swimming partners in crime ;)

Senaste nytt på Sverigefronten

Kor attackerar badgäster

RIMBO. En flock kor skrämde idag tre ungdomar som var på väg hem från en mindre badplats. Chockerade kan de tala ut om händelsen med endast skrubbsår och myggbett som fysiska men.

Det var idag vid 15:30 som de tre vännerna skulle avlägsna sig från badberget i Rimbo och korsa en närbelägen kohage som händelsen blev ett faktum. Kreaturen följde först ungdomarna på avstånd, för att sedan skära av deras tilltänkta utgångsväg.
- Jag är verkligen rädd för kor, berättar Jenny, 17 år. Redan på vägen dit var jag orolig att de skulle komma emot oss, fast det gick ju bra den gången.
Det är måhända ett välkänt fenomen att djur kan känna av andra varelsers nivå av nervositet och bli medvetna om sin överlägsenhet.
- När vi var på väg till badplatsen sade jag åt tjejerna att inte springa, eftersom det skulle ha gjort att kossorna sprungit efter oss istället för att ha stått stilla, säger Marcus, 14 år.

Då flocken av kor blockerat utgången och avancerade mot dem tog ungdomarna beslutet att svänga upp mot en svårare terräng med brant skogsbeklädd mark och betydligt fler smådjur och kryp. De berättar alla om hur oroliga de var att djuren skulle fortsätta att följa dem om de gav sig ut på åkern igen, även om Marcus verkar ha den mest lättsamma attityden till själva händelseförloppet.
- Det var spännande. Vi fick smyga runt en skogsdunge och gå en annan väg. Till slut kom vi ju fram till vägen vi gått på och behövde bara hoppa över ett stängsel av taggtråd för att vara utom fara.
Bieffekterna av detta äventyr tog dock inte slut vid denna punkt.
- Jag vet inte hur många flugor som hängde kvar efter att vi kommit ur hagen. De var överallt, speciellt efter som Jenny hade fått ett öppet sår på foten och i övrigt var vi ju fortfarande blöta sedan badet, informerar Jill, den äldsta av de tre med sina 19 år. Hon menar även att hela händelsen kändes som ett tvspel, där man måste smyga förbi något farligt för att nå sitt mål.

Trots bultande hjärtan och såriga kroppar har de tre vännerna tagit incidenten med ett skratt.
- Nu har vi en helt annan mening med vad vi säger om vi kallar någon för "kossa", skrattar Jill och kramar om sina vänner.

Innan jag åker till London

Bussen till Norrtälje går 20:00 och jag har packat färdigt. 02:00 åker vi till Skavsta-flygplatsen för att flyga till London, England. Allt är klart och jag har (för säkerhets skull) talat om för alla jag håller av att jag älskar dem. På fredag kommer vi hem, de tre vännerna och Jill. Pengamässigt sett fattigare men många upplevelser (och antagligen många kort) rikare.

And honey, just for the record:
I could barely stand up straight when you kissed me like I asked you to... =)

Slut på gymnasiet

Det är över. Alla släktingar har åkt hem och kvar sitter jag med blommor, presenter (smycken, gummiankor, glas, m.m.), pengar och minnen. Studentdagen for förbi och det ska bli väldigt intressantmatt framkalla engångskamerorna! Inskrivningarna i min studentmössa och hälsningarna i min gästbok fick mig att gråta. Ni vet vilka ni är. Lots of love.

The Big Deal

Studenten kommer, utan att jag hinner fatta det. Än.
Massa släktingar kommer och för mig känns det som att det bara är en "vanlig" skolavslutning som är i antågande. På något sätt har jag inte förstått att nästan hela min släkt kommer och firar en avslutning. Något som är större än att fylla 18. För det är det ju. Studenten är större än alla födelsedagar. Konstigt att jag inte fattat det då.

Fast egentligen har jag ju det, annars skulle jag inte kunna skriva om det. Men det är som att hjärnan inte kopplat fram betydelsen av det hela till reaktionscentralen.
Men det spelar ingen roll. Morgondagen kommer, oavsett om jag hunnit inse magnituden av dess betydelse. Sup och svälj, trevlig student-helg!

Olika vänskapskonstellationer

Jag tänkte lite hit och dit, på det där sättet som jag alltid gör. Ibland kommer jag fram till helt oväsentliga saker och ibland kan det vara rätt intelligenta saker som poppar upp, det beror på bedömaren.

Nu har jag kommit fram till vilka olika "gäng" jag tillhör och hur jag har det i dem.

• Jenny och Amanda - Den äldsta konstellationen. Båtresor, övernattningar, knytkalas, m.m. har kantat vår vänskap.
• Emma W - "Piff och Puff", det är jag och hon. Högljudda samtal, allvarliga diskussioner och hysterisk humor är vår paroll.
• Malin S och Anna R - Partypinglorna från RUT. Det blir alkohol och filmtajm med dessa brudar i sällskapet!
• Bergman och Suz - Högstadiepolarna som alltid finns kvar. Vi gick åt helt olika håll, men vi har ändå stannat i varandras hjärtan.
• RUT-ensemblen - Som äldst i gänget vet jag att vissa ser upp till mig, men jag är i alla fall på deras nivå. Teater är ett universellt språk. Klappar i häcken och den perversa "teaterhumorn" kännetecknar den här gruppen.

Äh jag går ut istället

Solen skiner. Need another reason?

Confessions of a sleepy mind

Söndag imorrn (idag). Varför hamnar jag alltid vid datorn när jag är trött och borde sova? Vet inte. Istället klurar jag på några topphemliga planer. Hur ska jag ta över världen? Först erövra Norge och sedan avancera med resten av Norden, gå vidare med Europa och det som blir kvar ska väl gå rätt lätt då. USA är ju ett problem. De har mördargurkor som väger 80kg styck och är beväpnade med kulsprutor, så det oroar mig lite. Fast egentligen är det onödigt att vara osäker, när jag har de galna flörtkulorna. Don't mess with them!! Nej, det är tur att jag har dem på min sida, annars kanske det inte går vägen.

Vi ses.

"En vettig rubrik"

Sorry, men man har inte roligare än man gör sig! ;)
I vilket fall som helst tänkte jag bara fylla ut några minuter av mitt liv (som du sedan kan få läsa) med lite blogg-babbel.

Planeringen för den närmaste framtiden ser ut som följer:
Städa mellanvåningen, äta middag och gå till teatern. Typ. Ja, får jag tid över ska jag nog läsa lite i "Kirurgen" (en bok jag lånat av Emma). Den verkar spännande, men so far lite grötig med mord och obduktioner. Synd bara att jag inte lyckas få tid till att se "Brokeback Mountain" som jag lånat av samma Emma. Kanske kan jag göra det i helgen.

Imorrn går mamma och jag och tittar på "Da Vinci Koden"! :D Jag har verkligen längtat efter att se den, så det ska bli spännande.

Nej, nu måste jag sätta igång med städningen.

Smartskaftet tänker till

Igår kom jag på en smart grej. Istället för att haka upp mig på småsaker i vardagen klurade jag ut en lösningsmetod. Problemanalys, kan man nästan kalla det. Jag tänker ut de saker som stör mig och låter en lösning till dem komma som från en röst i huvudet. Låt mig ge ett (ganska lindrigt) exempel:

Problem: Jag är orolig för att jag inte kommer att trivas med mitt sommarjobb som startar veckan efter midsommar.
Lösning: Tänk inte på det nu! Ta det då i sådana fall! Mycket talar för att du kommer trivas. Det är ju trots allt kemi vi pratar om.

Fler problemanalyser dök upp i skallen och vissa lösningar kan ju fungera.
I've got it going on...

Sagan om de Bannlysta

VHS skrattar åt mig

Som att gårdagens pinsamhet med den bortkastade PIN-koden inte var nog?
Nu på morgonen fick jag till och med ett sms där de påminner mig att logga in på studera.nu och bekräfta mina uppgifter!! *sliter mitt hår*

Det känns som om de verkligen narrar mig genom att terrorisera mig med meddelanden som påpekar vilken DÅLIG människa jag är... :'(