Jill och alarmet som inte ringde

Vanligtvis ringer mobilalarmet vid 05:00 och jag kliver upp kort därefter. Som alltid med rutiner är det en reflex att göra "som vanligt" och det ska nog jag vara väldans tacksam för.
Imorse när sömnen var som lättast vaknade jag till en aning och slogs av en fundering. Satte jag något alarm igår innan jag släckte lampan? En snabb titt på mobilen skulle ge mig svar. NEJ!
Klockan visade 05:24 och jag flög upp som ett skott. Jag fixade två mackor och tog en drickyoghurt med mig. Phew.. Jag hann med 5:50-bussen. (Annars tar jag 5:35-bussen.)
Jag hade kunnat sova hur länge som helst. Är det något jag verkligen är bra på, är det att sova. Fem veckors arbete har väl gjort att kroppen vet vad som gäller! ;)

De fyra elementen

Fire

Earth

Air

Water

Älskade föräldrar

Kemiskämt

Haha. Det är fredag, men jag är trött, jobbar på ett labb och har dålig humor. Därför blev det extra roligt när jag råkade skriva Fe-dag.
(För er som inte är insatta kan jag meddela att Fe är beteckningen för grundämnet järn.)

Dagens humoristiska inslag

Okej, jag har inte så mycket tid över under en arbetsvecka. Man hinner ju inte med allt vanligt "stök" de få timmar man är hemma. Det gäller att utnyttja de luckor som dyker upp under dagen.

Men när jag väntade på Lidingöbanan i Ropsten imorse passade jag på att klippa och fila naglarna.

Dagens upptäckt:

Varm choklad + cappuchino = SANT!

Back on track

... men som alltid så varar inte mina "svackor" särskilt länge. Redan 10 minuter efter den förra bloggen hörde jag "Here in your arms" på radion och kände genast livslusten krypa tillbaka! =D Onsdagar är det alltid fullt upp på jobbet eftersom det är stickprovsanalyser. Därför måste jag nu verkligen... Gå på lunch! ;)

Måste få ordning på sömnen

När jag sover dåligt och för lite blir morgonen jättejobbig. Speciellt idag.
Drömmar om klockor överallt, som strax ska ringa och väcka mig (tro fan att man sover dåligt då!). Hoppas jag får någon ordning på sovandet ikväll. Och imorgon kväll. Och helst alla nätter efter det också.

Och ni skulle bara veta hur många gånger jag har korrigerat den här texten på grund av felskrivningar. Jag är inte riktigt vaken än.

Ett hjärta av... kaviar??

Skämt åsido, men det här var en av mina två frukostmackor som Svante gjorde åt mig igår morse. Frukost i sängen med en smärre baksmälla. Önskemålet var mackor med kaviar och ett glas mjölk.

Did my man deliver, or did my man deliver? ;)

Den som väntar...

Varje dag väntar Malin på ugglan. Den uggla som kommer med brevet, där det står att hon blivit intagen på Hogwarts. Uniformen har hon ju redan. "Knäpp" har hon alltid varit. Hon skulle verkligen passa in där.

Mitt WoW:ande fortsätter

Nu går det framåt med rasande fart!
För er som är intresserade kan jag berätta följande:

Alde är relativt stillastående på level 31. Det är inte så galet kul att vara human (female) mage. Skulle jag spela med henne, så kändes det nog ensamt. Bara hon liksom.

Mediel, min draenei (female) hunter, är favoriserad just nu. Tillsammans med hennes pet, Daedrion, är det alltid lätt att ta ner många olika varelser ute i världen. Att levla upp går fort och det känns alltid bra att spela. För tillfället är hon level 25.

Yldor var det länge sedan jag spelade med. Min troll (male) priest används bara om jag spelar samtidigt med Svantes Torsh, då vi hjälper varandra och jag står för helandet. Att vara präst är ganska annorlunda, men rätt kul också. På grund av väldigt varierande spelintervall är Yldor level 17.

Vi får inte heller glömma min rara Dampè. En liten gnome (male) warrior som skapades på samma server som Alde. Level 11, som läget är just nu. Ganska knepig att spela med, men han kan nog komma upp sig en bit till innan jag tröttnar.

På ett annat konto finns Nonnie, en night elf (female) druid på level 4. Hon skapades för att jag skulle kunna spela när Svante spelar på det andra kontot (där mina andra karaktärer finns).

Tjatiga mammor

På fredag åker familjen iväg på semester. Jag jobbar två veckor till, så det blir mitt jobb att sköta huset. Självklart är jag införstådd med vad det innebär. Jag får fixa eget käk, tvätta kläder, osv. Trots mina 20 år och tidigare erfarenheter av att klara mig själv får jag veta tusen och åter tusen gånger vad som ska göras.
"Det finns mat i frysen. På lappen i mitt skåp står all mat du kan välja på, vardagsmat i den vänstra kolumnen och helgmat i den högra. Om du planerar att steka varmkorv eller falukorv, så måste du tänka på att ta fram dem ur frysen på morgonen så de hinner tina. Behöver du komplettera med något så får du lite pengar av mig så att du kan handla.
Vattna landet varje kväll om det inte har regnat. Fast du får ju se efter hur det ser ut. Känn efter i blomlådorna om de behöver vattnas.
Kör en tvättmaskin då och då. Jag vill inte komma hem och behöva tvätta det första jag gör.
Du kan väl dra av lite (= städa) innan vi kommer hem? Det var faktiskt väldigt länge sedan."

Jaja. Hon är söt ändå, min Mamma.

Ibland räcker inte ett nej

Har man lyssnat på musik en hel dag vill man vila öronen en stund på hemmaplan. Ann, pappa och jag spelade kort, men tog en kort paus. Middagen var undanplockad och diskmaskinen hade börjat att ta hand om tallrikar, kastruller, bestick, glas, osv. Ann plockar upp mobilen för att spela något under tiden vi väntade. Jag kände bara att vad hon än kunde tänkas spela, var det något jag inte ville höra. Mitt "nej tack" lät så här:
Nej! Jag vill bara lyssna på diskmaskinen. Det är så rogivande.

Första lönekuvertet

Du har med framgång arbetat under junis sista vecka och får lön för mödan. Med glädje kan du se fram emot de pengar du får från resterande 5 veckor.
Inkassera 3 438,67kr

3 a.m. nightmare

Jag hatar mardrömmar. Jag gör verkligen det! Att vakna mitt i natten och inte förstå var man är i undefär 10 sekunder, för att sedan inse att den hemska verklighet man just har befunnit sig i inte alls var någon verklighet.
Okej, skumma drömmar. När man drömmer att en klasskompis blir jättearg för att man just har beställt "fel" sorts kaffe (och säkert till sig själv, vilket gör det hela ännu skummare). Det kan jag ta. Det blir bara en kul historia vid frukostbordet.
Men när man drömmer att hela världen rasar samman, vännerna inte finns tillgängliga och pojkvännen gör slut på det mest brutala sätt man kan tänka sig och samtidigt presenterar sin nya "kärlek"... Då är det inte roligt längre. Det finns inte en gnutta humor i sådana drömmar.

Jag slog upp ögonen och stirrade runt i rummet. Hur hamnade jag här? Sakta men säkert började jag att minnas. Klumpen i halsen löstes upp samtidigt som tårarna började trilla ned för kinderna. Det är natten mellan måndag och tisdag. Svante kommer hem vid 14-tiden idag. Jag ringer upp honom för att kunna andas ut och prata av mig innan jag somnar om. *puss på dig älskling*
Tillbaka till ordningen igen.

Sommar

Det vore trevligt att få krama så hårt så att man glömde att det fanns en värld utanför kramen. Gömma sig under täcket och bara le. Sova nära. Gå med lätta steg och andas in den friska luften med djupa andetag. Dra fingrarna genom de miljarder grässtrån som pryder marken. Inse att världen är verkligt vacker.

Sötast:

När ses vi igen med detta syfte? =)

På allmän begäran: "De e najs"

Helt plötsligt känns all annan musik meningslös

I labbet på jobbet har vi alltid radion igång. För det mesta spelas Mix Megapol, vilket jag trivs alldeles förträffligt bra med. Oftast känner jag igen låtarna de spelar, men då och då kommer något nytt ut ur högtalarna och en ny godbit skrivs upp i syfte att skaffa hem för eget bruk.

Hello Goodbye - "Here in your arms"
Kärlekslyckopiller med inga som helst biverkningar (om man inte räknar risken för öronproblem när man instinktivt måste höja volymen varje gång den dyker upp i mp3:n).

"...och jag blev så glad, så jag var tvungen att cp-hoppa lite!"

Dagens bästa köp

Per Gessle - "En händig man" cd:n (med en extra 4-spårs E.P.)!
Galet bra skiva. Galet bra artist. Ännu ett "Ordinärt Mirakel" i skivsamlingen.

Jag tipsar om "Jag skulle vilja tänka en underbar tanke", "Fru Nordin", "Pratar med min müsli (hur det än verkar)" och givetvis titelspåret "En händig man" (eller "Hantverkarsex" som Svante envisas med att kalla den =P)

Sommaren är räddad. Så enkelt är det! =)

070701

Bilden säger allt.

Vi ÄR Galningarna.

Min Vietnamesiska Tvilling ;)

SuZ SuZ SuZ!!!
Hihi! Hon är på väg hit! =) Long time, no see!

Maxad musik

Jag ryser.
Barndomsminnen.
Hela världen stannar i ett magiskt musikstycke.
Det blir inte vackrare än det här.

Mike Oldfield - The Bell.

Nää.. ingen yoghurt!?

Just det ja. Jag sov över hos Svante, lite halvt oplanerat igår. Det betyder ingen lunchmat i packningen. Attans. Men, men. En grov-macka gick ju att införskaffa i Ropsten.
Till förmiddagsfikat har jag alltid haft en yoghurt med mig. Jag måste få något i magen vid 9:30, med tanke på att jag äter frukost vid 5:20.

Men idag... har jag ingen yoghurt! ;)

En varm känsla

Det var först när han lade sig vid min sida som jag kunde somna på riktigt. När alarmet ringde på morgonen och jag snoozat en gång enbart för att få njuta av hans värme ytterligare fem underbara minuter, var det dags att tassa upp ur sängen. Jag smög runt i lägenheten och fixade frukost så tyst jag kunde, för att låta honom sova. Innan jag gick ut drog jag undan en flik av täcket och delade ut en kyss på hans högra skulderblad.
Världens bästa Svante.

Ystad är en skum stad

Fyra bugg och en coca-cola

Igår satt vi på Kinan; jag, Carro, Maja och Marcus. Vilken tur man har som kan släppa allt och prata om precis vilket strunt som helst. God mat och många goda skratt, som alltid. Kafferast med glass hemma hos mig.

See ya Sunday darlings! ;)

Så lätt en bild bryts ned

För bara ett år sedan var Drottninggatan mitt favoritresemål. Jag kunde inte tänka mig något bättre än att strosa runt i strömmen av människor och gå in i samma butiker som alltid när man patrullerade den stora gatan i city.

Idag dog den drömmen.
I mitt sökande efter en födelsedagspresent till min lillasyster gjorde jag några stopp i de vanliga affärerna. Åhléns var bara stort och dyrt. Indiska var oversize:at och hade brist på shorts. Body Shop hade som vanligt produkter som är jättebra (för både dig och miljön), men också prissatta därefter och min nyfunna, mer ekonomiska sida säger åt mig att inte übershoppa oavsett kontoutdrag.
På väg mot ett sushihak tittade jag på människorna som skyndade åt olika håll på Stockholms shoppingpromenad. En del lät upprörda när de pratade i sina mobiler (sälvklart utrustade med handsfree). Vissa stod och grälade. Det gemensamma för alla jag hann se var att de såg sura ut. Sura, eller besvärade.

Drottninggatan är inte himmelriket.
Det är helvetet.

En given "hit"?

Nya "Marabou Kånkelbär"...

Back to business

Efter en härlig Skånesemester med hos Svantes mamma var det dags att börja göra någon nytta här i världen. Nog för att jag flirtat till mig en hel del extrapoäng hos Lotta med hjälp av att ha bakat både kakor och paj, men igår bar det av till Rimbo igen.
På kvällen hann jag umgås med både Carro och Marcus. Jag längtar grymt mycket till Galningarnas årliga Gröna Lund-besök, som infaller på söndag!
Som sagt, tillbaka till "att göra någon nytta...", så är jag i skrivande stund tillbaka på Käppala. Jag har precis lunchat (Jättegod matlåda! Tack mamma!). Det är sjukt hur fort tiden går på jobbet. Knappt hinner man ha möte/fika/åka ned i verket/luncha/fixa slamavvattningen/fika, o.s.v. innan det är dags att åka hem! Om ca 3h går jag och byter om. Sick! =P (Toppenskön kontorsstol har jag också! *lutar mig tillbaka och njuter*)
På onsdag kommer Svante tillbaka till Stockholm. Det ser jag verkligen fram emot.

Tills dess: Håll i hatten alla diggar-fans. ;)

Den som väntar på något gott

*suckar lyckligt*
Ikväll åker jag till Skåne för att få vara med Svante. Det var 8 dagar sen vi sågs sist och jag blir smått sinnesförvirrad utan honom. Fotot från hans högstadietid är nästan utnött (okej, liten överdrift, men jag har tittat mycket på det!).
Chansen att jag blir väldigt känslosam ikväll när jag äntligen träffar honom är väldigt stor. Jag har verkligen längtat jättemycket efter att få vara nära honom igen (utan en sjukhussäng och -personal som springer fram och tillbaka).

Åh vad det ska bli mysigt ikväll... =)

KOMPIS 07

Snyggare än så här blir man inte. KOMPIS 2007 sätter ribban högre än nånsin förut!

Till mina Studentvänner:

And so we talked all night about the rest of our lives
Where we're gonna be when we turn 25
I keep thinking times will never change
Keep on thinking things will always be the same
But when we leave this year we won't be coming back
No more hanging out cause we're on a different track
And if you got something that you need to say
You better say it right now cause you don't have another day

Cause we're moving on and we can't slow down
These memories are playing like a film without sound
And I keep thinking of the night in June
I didn't know much of love, but it came too soon
And there was me and you, and then it got real blue
Stay at home talkin' on the telephone and
We would get so excited, we'd get so scared
Laughing at our selves thinking life's not fair
And this is how it feels

Chorus:
As we go on, we remember
All the times we had together
And as our lives change,
Come whatever
We will still be, friends forever

So if we get the big jobs and we make the big money
When we look back now, will that joke still be funny?
Will we still remember everything we learned in school?
Still be trying to break every single rule
Will little brainy Bobby be the stockbroker man?
Can Heather find a job that won't interfere with her tan?
I keep, I keep thinking that it's not goodbye
Keep on thinking it's a time to fly
And this is how it feels

Repeat chorus

La, la, la la; reapeat yeah, yeah, yeah
La, la, la, la, repeat we will still be friends forever

Will we think about tomorrow like we think about now?
Can we survive it out there? Can we make it somehow?
I guess I thought that this would never end
And suddenly it's like we're women and men
Will the past be a shadow that will follow us 'round?
Will these memories fade when I leave this town?
I keep, I keep thinking that it's not goodbye
Keep on thinking it's a time to fly

Repeat chorus 3x

Bloggsemester?

Jag hinner inte citera Alanis Morissette angående de 4400kr som dök in på mitt konto (skatteåterbäringen). Jag skulle ha tryckt ihop en blogg om den värme man får av att ligga tätt intill en annan människa. Planen var att hitta luckor i det fullspäckade schemat.
Jag ska uppvakta studenterna idag. Imorgon börjar KOMPIS-veckan då vi åker till Dalarna och stannar till den 14:e. Planet till Skåne lyfter 18:15 dagen efter KOMPIS-veckans slut och där stannar jag till den 24:e. Efter det är det jobb som gäller i 6 veckor framåt.
Kort sagt: Brist på bloggande är att vänta från Lady Starduck.

Jag vet att jag är fattig

... när jag plockar pantflaskan från bussätet på andra sidan gången när jag går av, bara för att jag tänker "Många bäckar små..." (och funderar en kort sekund på att ta de som ligger i papperskorgen också).

Alla borde se sen:

Glöm inte att jag är tjej...

... Alla mina problem kan lösas med hjälp av choklad. Det är bara en fråga om mängden.

Ensam hemma

Jag vill ha dig här nu. Det är alltid värst strax efter att vi har sagt hej då och samma kväll. Dagen efter är också skitjobbig. Efter det går det ganska bra. Nu är jag på "samma kväll" och lider helvetets alla kval. Jag känner bara för att åka tillbaka till Uppsala och sitta vid din sida igen och smeka din kind. Bara tanken på att du har ont och att du är svag är nästan outhärdlig.
Det värsta är att både du och jag är ensamma på varsitt håll. Jag vill bara kunna finnas där för dig, precis som du alltid finns till för mig när jag behöver det. Jag älskar dig! Kom hem nu. Jag vill skratta, prata, älska, promenera, gråta, sova, spela och kramas med dig igen. Visst, jag vet att du kommer att få åka ifrån sjukhuset om ca 10 dagar, men du vet hur jag är.
Fast jag ska vara stark, när du är svag. All kärlek du någonsin kan önska, ska jag ge dig. Jag vill bara ha dig.

Svantes söta mamma

Lotta ringde mig för ungefär en timme sedan och berättade att hon hälsat på Svante på sjukhuset vid ett par tillfällen. Han har mer ont nu än kort efter operationen, men det kommer att bli bättre, såklart.
Jag fick veta att han saknar mig och längtar tills jag hälsar på honom (imorgon)! :') Lotta sade också att jag är varmt välkommen till Skåne och att jag får stanna så länge jag vill.
Livet är inte så pjåkigt =)

Någon gång när omöjligt blev möjligt

Killkompisar. Jag tror inte att jag hade några innan jag började på KTH. (Marcus räknas inte, eftersom att han kommer från teatern!) Helt plötsligt har jag många, varav några jag garanterat kommer att umgås med i sommar. Har folk blivit mognare och allt mer benägna att se bortom könsbarriärerna, har det att göra med att en viss typ av människor pluggar, eller beror det på mig? I vilket fall som helst har jag funnit mig själv sittandes vid ett bord i en stor matsal i sällskap av endast killar, utan något som helst problem att hitta samtalsämnen. När vände det?

Det var troligtvis efter gymnasiet, den period i livet då man är på väg någonstans. Självklart kunde jag prata med killarna i gymnasieklassen (och en del andra också), men jag behövde aldrig bli vän med dem. Mycket hade nog att göra med min egen osäkerhet, som i sin tur bottnade i att jag aldrig hade haft ett förhållande. Visst fanns det killar på skolan som ovetandes fick agera ögongodis, men inget man vågade visa.

Sommaren efter studenten kom och jag fick jobba på Käppalaverket. Jag skulle inte påstå att det vände då heller, men jag hade i alla fall roligt i sällskap av Andreas som också jobbade.

Då det var dags att börja plugga igen, men denna gång på KTH, måste vändningen ha kommit. Matteplugg med Jocke, spex med Kalle, fester med glada människor och till slut bildades en mycket tight grupp i klassen.

Idag lunchade jag med Jocke, Emil och Stefan. Sushi för min del. Vi pratade och skrattade, precis som vanligt. Lunchen tog slut och de skulle fortsätta plugga inför sina kvarvarande tentor. Utanför Nymble stannar vi, eftersom vi ska åt olika håll. På ett väldigt underligt sätt kändes det som en stor sak att gå därifrån, men Jocke försäkrade mig om att vi alla kommer att ses i sommar. Där stod jag, på väg bort från de tre vännerna. Alla fick en kram och sedan vände jag mig om.

Jag kommer att sakna dem.

Han mår bra.

Jag mår bra.

Photo Editor rules!

Jag måste göra saker hela tiden. Annars kruppar jag ur. Igår spelade jag Zelda - Ocarina of Time (och klarade ut det... igen). Därefter såg jag och pappa "The World is not enough". Slutligen ägnade jag 1 ½ timme åt att prata med Carro på telefon om allt och alla. Efteråt somnade jag till en film.

Idag avslutade jag filmen jag somnat till, drog igång en tvättmaskin och landade sedan vid datorn. Det blev lite lek med ett par av mina (många) egobilder. Med Photo Editor fick en del småtråkiga bilder ett ordentligt lyft. Resultatet:

Sommarlov!?

Den sista tentan är skriven. Kvar är bara kvällens tentapub på Nymble. Jag och Svante. Och ALLA andra. Ovven hänger såklart med, speciellt nu när jag faktiskt sytt på så gott som alla mina märken!
Sommarschemat ser ut som följer:
Maj
26: Tentapub
27: Heldag med Svante
29: Svante opereras
31: Kansliträff med KOMPIS och middag med RUT

Juni
2: Todis 26årsfest
3: Todi 26 år!
8: Jenny och Amandas student
9-14: KOMPIS-vecka
15-24: Semester i Skåne och ta hand om älsklingen
16: Mamma 53 år!
24: Svante 21 år!
25: Börjar jobba på Käppala (6 veckor)
30: Ann 15 år!

Juli
1: Grönan med galningarna
10: Malin 29 år!
25: Maja 18 år!

Augusti
3: Sista dagen på Käppala
11: Uppsamlingshelg för Kemis mottagning

Efter den 11/8 är jag praktiskt taget inte ledig längre. Det var min sommar, folks! =)

Enklaste chokladsåsen

1 dl kakao

1 dl socker

1 dl sirap

Värm i kastrull under omrörning.

FÖR gott till glass. Sugar Rush, here we come!

Happiness

Jag blundar och kramar mobilen mot kinden med ett stort leende på läpparna.
Jag har just pratat med Svante i 10 minuter.

Zsa Zsa Zsu

Jag har just sett hela säsong 5 av Sex and the City. Åtta underbara avsnitt förpackade i ren och skär lyx. Svante mottog ett sms i stil med: "Jag överdoserar Sex and the City för tillfället. Det kan leda till ett apatiskt, komaliknanade tillstånd då jag funderar på att förändra världen..."
I det sista avsnittet "I love a charade" pratar Carrie om "zsa zsa zsu", något som annars är känt som fjärilar i magen eller en stark koppling till en person.

Efter drygt 6 månader känner jag exakt lika mycket (om inte mer!) zsa zsa zsu som första gången jag fick ett sms av min älskade.

... Some spells will never wear off ...

Pink - Dear Mr. President

Dear Mr. President
Come take a walk with me (take a walk with me)
Let's pretend we're just two people and
You're not better than me
I'd like to ask you some questions if we can speak honestly

What do you feel when you see all the homeless on the street
Who do you pray for at night before you go to sleep
What do you feel when you look in the mirror
Are you proud

How do you sleep while the rest of us cry
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye
How do you walk with your head held high
Can you even look me in the eye
And tell me why

Dear Mr. President
Were you a lonely boy (were you a lonely boy)
Are you a lonely boy (are you a lonely boy)
How can you say
No child is left behind
We're not dumb and we're not blind (we're not blind)
They're all sitting in your cells
While you pay the road to hell

What kind of father would take his own daughter's rights away
And what kind of father might hate his own daughter if she were gay
I can only imagine what the first lady has to say
You've come a long way from whiskey and cocaine

How do you sleep while the rest of us cry
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye
How do you walk with your head held high
Can you even look me in the eye

Let me tell you bout hard work
Minimum wage with a baby on the way
Let me tell you bout hard work
Rebuilding your house after the bombs took them away
Let me tell you bout hard work
Building a bed out of a cardboard box

Let me tell you bout hard work
Hard work
Hard work
You don't know nothing bout hard work
Hard work
Hard work
Oh

How do you sleep at night
How do you walk with your head held high
Dear Mr. President
You'd never take a walk with me
Would you

Sex and the City!

Vad är skönare än att fullständigt koppa bort verkligheten och följa Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha i deras glamourösa, sexiga, funderande New York-värld?
Utan tvekan den bästa tvserie som gjorts.
Lite mer kemitekniksplugg för mig, sedan bara måste jag se ett (eller många) avsnitt!