Livet på högsta volym

Krexet har snart premiär. Jag har tagit vårens första löprunda i veckan som var och siktar på en ny imorgon. Mitt öga är infekterat eller något skit och det måste jag kolla upp snarast. Jag behöver nya linser kombinerat med att träffa fina Suz. Jag måste klippa mig. Till Vårbalen den 7:e maj behöver jag en balklänning. Jag har en kompletteringsuppgift och en uppsats som ska vara klara på måndag. Jag ska skriva ett arbete i oorganisk materialkemi som jag inte ens valt ämne i än. Jag ska fixa ett seminarium i radikalkemi. En dag i veckan går bort till ett jobb, som jag inte vet om jag kommer orka att ha kvar. Tentaplugget inför periodens tre tentor kommer allt närmare. Jag har tre tentor som ligger och släpar: Kärnkemi, Linjär Algebra och Analytiska separationer.

Kan någon hjälpa mig att få alla "måsten" till något motiverande och positivt?

... sade jag att jag fyller år på lördag? Och att jag älskar Andreas?

Något så mycket större

Det är när man känner sig liten som man inser hur mycket mer det finns än den värld man lever i.
Det är först när man har upplevt riktiga svek som man uppskattar allt som är äkta.
Har man gråtit kan man skratta.
Tar man hand om sig själv kan man lättare ta hand om andra.
Det som stannar under huden går inte att skrapa bort.
Minns du? Glöm inte bort att tänka.

Drömmar och mardrömmar

Det är mycket som händer i min kropp just nu. Mycket bra, men en hel del skit också.
Andreas ger mig de lyckliga suckarna som fyller mitt hjärta med kärlek. Krexet svarar för magsåren. Mina p-piller håller (INTE) mina hormoner i schack. Vänster skuldra lider på grund av en längre tid av fel hållning framför datorn.

I slutet av juni åker jag och Andreas till Gotland! Vi bokade resa, boende och cyklar igår. Lycka. Åh, så mycket lycka!

Inatt drömde jag en hemsk mardröm. Jag kom in i en liten by där en episk stid med stora, blanka svärd utspelade sig innanför byns staketgränser. Personen som slutade med ett snitt över halsen var min kärlek.
Gråtande lade jag mig vid hans sida och kastade mina armar om honom. Han sade
"Oroa dig inte. Världen är stor. Du kommer att kunna älska någon annan."
men jag drog honom närmare mig och svarade mellan snyftningarna
"Jag vill inte vara utan dig. Jag orkar inte utan dig."

Jag vaknade och det tog ett tag för den hemska klumpen i halsen att ge med sig samtidigt som jag började ta in det faktum att jag bara hade haft en hemsk dröm. Jag ringde Andreas, bara för att höra att han fortfarande finns.
"Jag älskar dig."
För det gör jag.
Finaste.