En del människor känner sig handikappade om de tappar bort sin klocka. Vissa blir bestörta när de märker att deras favorit-hörlurar inte längre fungerar.
Själv har jag just konstaterat att jag har förlorat min "vinkel". Det är ordentligt tungt. Jag menar alltså min fotovinkel för egobilder. Den självklara position där mobilkameran hålls för att skapa bäst harmoni med mina ansiktsdrag. FUCK! Bilderna blir miffo-fula! This better be temporary. ==>
It's inhaling fresh water and drinking warm air. It's dancing on your tiptoes to a sweet melody that you've grown up to. It's feeling totally calm and at the same time unable to sit still. It's having a laugh and a cry simultaneously. It's knowing everything is going to be alright even in the deepest moments of despair.
Jahapp. Här gick man och trodde att man var pank. I själva verket hade Swedbank bara bytt kort åt mig, utan att jag bett om det på något sätt. På kontot finns 5 626kr. Det går med andra ord ingen nöd på mig. För ca en månad sedan fick jag ett nytt bankkort, även fast mitt "gamla" inte alls var gammalt. Det gällde till 2011. Det nya också. Förvirringen var total, eftersom den enda skillnaden var att det på det nya kortet stod "Roslagens Sparbank" istället för "Swedbank" på det gamla. I övrigt var de identiska. Så helt plötsligt är mitt "gamla" kort spärrat och det "nya" har börjat gälla. Grattis.
Fredag: Efter en ökendag i labbet hann jag inte med mer än en Varma Koppen hemma hos Svante innan det var dags att åka till Centralen. Maja och jag träffades efter att jag hämtat ut våra tågbiljetter till Uppsala. Vi blev "tvugna" att planka på ett att annat Uppsala-tåg med 3 minuter tidigare ordinarie avgångstid, eftersom det tåg som biljetterna gällde för var mycket försenat. =P Busigt, va? Vi hann med varsin "Coffehouse by George"-latte innan vi mötte upp Carro och Marcus och gick till Musikens Hus (eller vad det nu hette). Jonas Gardell. The man. The myth. The concept. Snacka om att den killen både kan underhålla och sedan beröra i en handvändning. Marcus blev,bland andra, attackerad av mannen alla samlats för att se. Humor! :D Kvällen/natten avslutades hos Marcus med lite Sex and the City och sömnprat till sent.
Lördag: Efter frukost hos Marcus gick jag hem till två galna småkatter. Plugg, plugg, plugg. Jag blev trött och lade mig på soffan. Två katter hoppade upp och gjorde mig tupplurssällskap. *myser* Ann kom hem och väckte mig. Vi lagade mat och kollade på Charlies Änglar som middagsunderhållning. Efter en snabb dusch drog jag på mig mina Rubber Duck-Snowjoggers och drog till Roslagstull och Svante. Vi åt chips och spelade WoW resten av kvällen. Mycket trevligt! ;)
Söndag: Mysmorgon. Jag höll kvar en otålig Svante i sängen tills jag hade vaknat ordentligt och kände för att gå upp och WoW:a lite till :P (Min rogue Kaenan är uppe på level 22 nu!) Ca 12 drog jag och världens snyggaste, smartaste, roligaste, omtänksammaste, varmaste, (Ja ni fattar att jag menar Svante) till Bagarmossen för att hälsa på Anton, Linda och lilla Alvin (som deras söta lilla pyre fått heta) på Öppet Hus. Det var väldigt mycket släkt och vänner där och en hel del småbarn (aaargh! Varför är det söta barn överallt!!!???). På tunnelbanan tillbaka somnade vi båda två. En middag från grillen med lite South Park mellan tuggorna kändes lättande. Jag har lyssnat flera gånger på Magnus Ugglas "Pärlor för svin". Grym låt! Svante visade även en helt stört cool video. *länkad nedan* Nu sitter vi här vid varsin dator, kliar varandra lite på ryggen mellan varven och dricker mjölk. Är det inte livet, så säg? ;)
Den underbara (och inte alls nya) gruppen Alice in Videoland har en hel del godbitar som spelas ofta i min mp3. Radiosong Falling Ladykiller Det finns fler, men kolla upp dessa :P Sweet I say!
*längtar så himla mycket till vår fredag med underhållning*
Mina två nuvarande kurser är väldigt varierande i "rolighetsgrad". Det är jobbigt, tråkigt och svårt med Kemisk teknologi, men El-, mät- och reglerteknik är typ roligast ever! Sorgligt nog är jag typ den enda som tycker det senare. Jag gillar föreläsningarna och på labbarna jobbar jag med Johanna = hysteriskt kul. På lunchen kommer Johanna med ett önskemål: "Jill, du kan vara min el-whore." Jocke svarar: "Jill, kan inte du vara allas el-whore?"
Jag vet inte hur jag någonsin klarade mig utan Svante. Denna klippa i vardagen som hjälpt mig så otroligt mycket genom så många svåra stunder. Jag faller, han fångar. Det är den tryggaste känslan jag någonsin haft. Alla hans kramar värmer mer än all energi från solen. Redan nu sitter jag och fäller lyckotårar. Självklart kan jag inte klara mig utan de fantastiska vänner jag har heller, men just nu vill jag bara ta lugna, djupa andetag och befinna mig i hans famn. Det är verkligen så "corny" som den fåniga raggningsrepliken "Simma kan jag, men i dina ögon drunknar jag". Jag önskar att sekunder vore minuter och att minuter vore timmar varenda gång vi ses. Att få krypa ihop tätt intill honom gör mig lugn i själen. Jag andas in doften av hans hud och glömmer alla problem i världen. Det finns inget finare än kärlek. Jag har aldrig älskat någon så mycket i hela mitt liv, som jag älskar honom.
Livet är inte lätt alla gånger, men med en pojkvän som honom kan jag klara allt.
Tiden går så ruskigt fort. Just nu hinner jag inte med någonting annat än KTH känns det som. Jag är med i valberedningen, jag har blivit nominerad till MD (av årets MD, happy times!), jag är med i KK, jag umgås fortfarande med gänget från KOMPIS -07 och jag har en hel hög med skojiga klasskompisar som jag träffar då och då på fritiden. Plus allt detta har jag ju fakiskt skolarbete. E-he. *gör ett klassiskt Carro-ljud*
Vad hände med att bara hänga med i svängarna? Hur kom det sig att man helt plötsligt inte har tid för folk? När slutade man med två timmars telefonsamtal? Och hur FAN kan det samlas så mycket skräp och junk på skrivbordet!? Att sitta och sjunga vid datorn var en del av vardagen. Jag minns en tid då inget kändes så väldigt svårt.
Någon gång dök ett jobberbjudande upp. Vad jag trodde skulle bli min framtid ströks från listan och nya planer smiddes. En rad slumpmässiga händelser ledde mig till den plats jag befinner mig på idag. Jag skulle antagligen inte byta bort min situation för allt i världen. Det handlar om att hitta tid. Det handlar om att ta hand om sig själv. Det handlar om att uppskatta det man har.
Först tror man inte att det är sant. Jag menar, något sådant kan väl inte hända mig? Det tar några sekunder i förnekelse innan man faktiskt inser hur illa det verkligen är. Fortfarande söker man efter hopp eller något liknande, men utan någon vidare framgång.
Jaha. Så kom den stunden då man förstår. Min första underkända tenta. Kemiteknik - Kemisk Apparatteknik. En svart dag i skolboken.
DITT GANGSTA-NAMN (första 3 bokstäverna från ditt första namn+izzle) Jilizzle - Svaizzle
DITT DETEKTIVNAMN (favorit-maträtt och djur) Sushikatten - Ärtsoppspandan
DITT SÅPOPERA-NAMN (mellannamnet och favorit-tv program) Martina House - Kristoffer Tornado
DITT STAR WARS-NAMN (de första tre bokstäverna från ditt efternamn och två första bokstäverna från ditt förnamn) Matji - Hedsv
DITT HJÄLTENAMN (favoritfärg och favoritdryck) Blåvin - Blåmjölk
DITT ARABNAMN (två första bokstäverna i ditt första namn, tre sista bokstäverna i ditt mellannamn och de fyra första bokstäverna i ditt efternamn) Jiinamatt - Svferheds
DITT SPÖKNAMN (svarta och namnet på ditt/dina husdjur) Svarta Harry / Svarta Rune - Svarta Svine
DITT FÖRSVARSNAMN (din pappas mellannamn) Mats - Ingemar
Jag vet att mina blogginlägg på sista tiden har tenderat att bli väldigt långa, detaljerade och uttömmande. Är det jobbigt att läsa så kan jag inte klandra er för det. Problemet är att när jag väl bloggar (vilket inte är allt för ofta längre) så har jag så mycket i huvudet att allt kommer på en gång.
Jag är trött. Verkligen jättetrött. Skolan tar kol på mig (och vore det inte för tröttheten skulle jag ha garvat åt att jag, som kemistuderande, använde just ett grundämne i den meningen). Hygien. Vem har tid med sånt? Mat. Vaddå måste man ha det? Liv. Vad sa du?
När jag sätter mig på bussen hem har jag inget annat val än att plugga. Kol(höhö)svart ute. Endast läslamporna ovanför mig är tända. Efter en stunds läsande blir jag trött och funderar på att lägga ifrån mig mina papper. Strax innan Brottby sitter jag fortfarande och kämpar med den engelska kemitexten om kopparkloridlösningar. Huvudet knycker och jag slocknar strax. Vid Söderhall vaknar jag till liv, men ser inte mina pappar i knäet. Jag sneglar mot den äldre mannen vid min sida och ser att han håller i dem.
- Nej men oj! Har jag somnat ifrån mina papper!? utbrister jag. Mannen svarar snällt och ler mycket. Han berättar att han har arbetat med kemi i sitt liv och varit anställd hos en firma som tillverkade klorgas för blekning. Jag berättar om min studiesituation och att jag just nu jobbar med ett projektarbete i kemisk teknologi, där jag inte har fått välja varken uppgift eller medarbetare. Mannen och jag pratar om folks olikheter och arbetssätt i några minuter och sedan talar han om att han för några dagar sedan fått ett mycket trevligt mail. Det handlade om att människor antingen har positiva eller negativa grundtankar och han hade uppskattat det väldigt mycket. Han undrar om jag har någon mailadress, så han kan skicka mailet till mig och jag ger den till honom. Den äldre herren stiger av vid Rö och önskar mig en trevlig kväll. Jag sitter med ett leende på läpparna fram till Rimbo och förundras över hur uppiggande det kan vara att prata med en total främling. Mina bekymmer om skolan är som bortblåsta och jag är mycket hoppfull inför mitt projektarbete. Tack vare en mycket vänligt sinnad gubbe på bussen.
Klockan har passerat midnatt och vid Karlavägen 63 kliver fyra ganska godisstinna KTH-tjejer ut i natten. Jag, Hanna, Jenny och Monika har haft "KOMPIS-tjejkväll" med och hos Filippa. Efter en massa tacos och vansinnigt mycket godis har tröttheten tagit överhanden och vi avslutade vad som varit en synnerligen trevlig tillställning för att ta oss hemåt. Hemåt i mitt fall innebar Roslagstullsbacken 5, där jag planerat att spendera helgen på egen hand eftersom Svante fortfarande ligger på Akademiska i Uppsala. Självklart kan man ta sig till hans korridorsrum genom att ta tunnelbanan till Tekniska Högskolan och gå en nattlig promenad på ca 10 minuter till Roslagstull, men det fallet innebär kyla och orolighet. Vem vet vilka konstiga typer som rör sig kring Valhallavägen en fredagsnatt? Att ta sig så nära målet som möjligt är både praktiskt och lugnande. Ett experiment tidigare samma dag hade gett mig insikten att buss 44 stannar mycket lämpligt i AlbaNova-takterna och därmed även min slutdestination för natten. Precis utanför Karlavägen 63 finns en busshållplats där jag råkar se att linje 44 faktiskt tillåter ombordstigning. Lyckligtvis konstaterade jag att en buss skulle dyka upp om inte mindre än 7 minuter. Jag och de tre tjejerna trodde först att det regnade. När vi tittade upp kunde vi konstatera att så var inte fallet. Ett ack så välbekant fenomen gick att urskilja i ljuset från gatlyktorna. Det snöade.
==>
