Bra morgon

Jag blev alldeles lycklig när jag insåg hur otroligt gott det är med citronyoghurt.
Klassisk musik är fantastisk. Jag ska fasen göra en Spotify-playlist med mina favoriter.
Vågen visade 1,5 kg mindre än förra veckan. Det känns kanonbra.
Idag ska jag gå på föreläsning, äta lunch, skriva klart min tyskauppsats, äta middag med Cedrik, gå på tyskalektion och slutligen landa på Krexet-releasepuben.

Elliot Minor - Better than the courtroom

Fronting the order, pacing down the isle
I got a conviction; I guess I'll be here for a while
I'm numbing my feeling; I know I'm better in denial
I'm crossing out that life exists 'cause I'm a better liar

I wish I was special, so I could ride above the law
This silence is deadly, and now I'm starting to withdraw
I need some substance, to get me out this door
It's better than the courtroom; it's better than before

This is killing me, I suffer from a drawn out misery
A future that's run out of energy, another day comes undone
I will burn for you, you were the obsession
We're breaking through; we're building our aggression
I can't go on knowing that I'm all alone, knowing that I'm all alone

(Texten kanske verkar lite ledsam, men låten är sjukt mycket "tagga till" och perfekt att plugga till!)

A friend in need is a friend indeed

Du säger "Jag förstår inte" när jag lutar mig mot din axel. Du kommer och kramar mig de gånger då jag inte har sett dig. Du lägger märke till mina nya kläder och noterar detaljer i min personlighet, som jag knappt själv reflekterat över. Du försöker verka självständig och tuff, eftersom du egentligen bara är rädd för att släppa folk nära. Du har sagt att den du pratar mest med om allvarliga saker är jag. Du vet att jag bara är lättsam och glad, men du möter det med distans vissa gånger och närhet andra gånger.

Varför bryr jag mig så mycket, när jag egentligen redan har lagt ned? Det är nog ditt "Jag förstår inte" som har talat. Jag kan inte hjälpa dig om du inte förstår.

The win-lose situation

Jag vann. De förlorade. I alla fall om man frågar mig.
Jag är inte bitter längre, men om jag får glänsa och se ned på dem, känner jag mig lite bättre.
Det är felstavningar, boendesituation, relationer och utseende.

Rimbo är bra på så många sätt, men de som bor kvar flera år efter gymnasiet och bara ägnar sig åt handboll är antingen tragiska eller blivande föräldrar.

Jillometern

På lunchen fick jag höra om en ny skala för att mäta humorn i ordvitsar: Jillometern, baserad på undertecknad.
Skalan, som går från 0-100, är indelad i tusendelar och ligger alltid och vibrerar någonstans runt 1-2. (Jag har alltid roligt.)
Tisse och Gotlands-Pontus har en tendens att leverera skämt som klättrar högt upp på skalan.

Vilka söta vänner jag har, som definierar humor (eller kanske brist på den) enligt mig!

Persistence is futile

Det finns två saker som jag måste skaffa. Herrkläder och glasögon. Jag klär i båda.
Sen att jag måste sno Olles solglasögon är ett senare problem. Löv 'em.

Prioriteringar och produktivitet

Ibland får man anpassa sig efter sitt schema, eller se till att schemat anpassar sig.
Either way, så har jag gjort en del rockader under dagen.

Uppstigning 06:30 failade totalt. 07:30 gick jag upp, packade väskan och köpte cancermacka och Slevenkaffe till frukost. Föreläsning i Organisk kemi 2 mellan 8:15 och 10:00. Gymmet från 10:30 till 11:50. Lunch i Draget 12-14 (Oj, hur fan blev det så länge!?) och nu ska jag skriva lite på min tyskauppsats innan det är rep med Krexet vid 18. Det blir säkert film efteråt, om jag känner mina vänner rätt. Jag kanske hinner klämma in en kaffe med Sofia runt 15:30.

Dagens Yay: Jag och Olle har bokat bastun på Nymble när vi fyller år! 23 + 23 = 46!
Dagens Nej: Jag fick boka om min middag med Johanna eftersom jag trodde att jag inte hade rep med Krexet ikväll. Som tur är, behöver jag bara vänta tills imorgon! :)

Helgen i korthet

Fredagen innebar teater-reunion i Rimbo. Jag lagade mat med mamma och fick se RUT sätta upp produktionen Grodkungen med bravur.
Under lördagen tvättade jag i stort sett under hela förmiddagen och bjöd över MD-tjejerna på fördrink. Tentapub med ÄPS (ärtsoppa, punsch, sång). Galet. Underbart. Roligt. Jag och Cedrik hamnade på efterfest med ett gäng tyskar och runt 05:30 gick jag och lade mig.
Söndag, söndag, söndag. Jag åt pizza och kollade på film med Svante (Sherlock Holmes), spelade fiol och keyboard, åt popcorn och kollade på film med Olle, m.fl. (The league of extraordinary gentlemen).

Helgen avslutades strax efter 1, då jag slocknade i min säng.
Ny vecka, ny period på skolan och nya möjligheter att försnooza sig... Here we go!

Ordspråk

"Älska mig mest, när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det mest."
Jo, visst. Man ska stötta folk när de har satt sig i en jobbig sits... men efter en viss nivå får man väl för fa-an skylla sig själv?

Breaking down the walls

There are barely noticeable smiles that aren't meant for you to see, but when I turn my head away I can see you looking at me over your shoulder. From the corner of my eye I realize that you feel safe as you flash a tiny smile. Safe enough, to tell me that you might want to trust me, although I think you already do.
But the walls between you and the rest of the world are still standing tall. To trust and to be safe with someone takes courage. There is the fear of being let down and the hope of finding tranquility.
Your head leaning on my arm. My hand resting on your shoulder.
We have always been close and distant at the same time. I have been close and you have been distant. I have been stepping away as you reached out for me.

But this is me, wanting to hold you. Hold you and just be safe together with you. If you would only ever let me.

Too rare to die

Effektiv dag, då jag inte dog efter "hotet mot KTH".
Jag gjorde scones till frukost och ugnsfalukorv med äpple, champinjoner, lök, tomater och ost serverat med paprikaris till middag.
Att plugga i korridorsköket kändes bra.
Jag har dessutom småstädat lite hemma, så nu kan jag gå omkring utan att bli skräpig under fötterna... :)

Jag längtar till lördag.

Säga vad man vill...

Det finns en anledning till att jag håller kvar vissa (enligt andra) konstiga killar i min värld. De ger mig något. Bara ett ömsesidigt fyllesamtal ibland. Ibland bara retas lite.
Vi är inte exklusiva. Vi är inte ens något. Vi har ett förflutet, som vi lutar oss tillbaka på mellan varven och det piggar upp. Jag blir inte sur när jag får höra om allt han håller på med, för jag vet att jag har ett aktivt val. Jag skrattar åt hans historier och vi vet var vi har varandra. Konstigt? Ja, kanske. Speciellt efter som vi nu, efter 1,5 år, fortfarande lever på gamla meriter.
Jag vet inte vem som är playern i vår relation. Han tror nog att han har koll på mig. Jag tycker att jag leker med honom. När det kommer till kritan, så spelar det faktiskt ingen roll. När vi ses på fester har vi något tillsammans, men det är mer ett kaxigt, ömsesidigt leende än en tanke om något annat.

Så länge man mår bra av en massa ord, så är det väl aldrig fel?

Får jag lov?

En tanke slog mig igår kväll när jag kollade posten och hittade det nya numret av ELLE i mitt brevfack. Jag har inte hunnit läsa förra numret. Jag har bara skummat igenom förrförra numret. Ge mig påsklov. Snälla! Jag har redan börjat fundera på vad jag ska göra med min lediga påsktid.

Läsa mina ELLE-tidningar och njuta.
Åka till farmor i Sandviken och äta ägg.
Läsa minst två böcker, helst sängliggandes.
Träffa kompisar som jag annars inte hinner träffa.
Städa och röja i lägenheten.
Gå på IKEA och hitta en lampa till hallen (så dags nu, när jag har bott här i två år).
Göra illustrationer till Krexets programblad.
Lägga det 1000-bitarspussel som jag fick i julklapp av syrran.
Sova och träna. Massor.

Owl City - Tidal Wave

All my life I wish I broke mirrors instead of promises

I wish I could cross my arms and cross your mind

Depression please cut to the chase and cut a long story short

But I don't need a telescope to see that there's hope
And that makes me feel brave

Borde verkligen...

Fuck. Det går inte att plugga hemma. Jag var så trött att jag tänkte att det var bäst att gå hem och sova, sedan plugga. Det blev inte riktigt så.
Jag gick via ICA och handlade lite allt möjligt, sen såg jag tre avsnitt av Glee...

Nu känner jag efter. Kroppen säger att sängen är ett bra alternativ, eftersom helgen inte direkt har bidragit med någon skönhetssömn. Huvudet säger något i stil med "PLUGGA KEMISK DYNAMIK FÖRIHELVETE!", men frågan är vad som är bäst? Lyssna på kroppen/lyssna på den skrikande rösten i huvudet som säger att jag borde plugga mer?

Nej, förnuftet har talat. Jag ska räkna minst fem tal i dynamiken, sen ska jag sova. SOVA! Inget annat.

Borde och borde...

Jag sitter i Fylkesalarna och känner att labbrapporterna är under kontroll.
Mitt tillstånd är "väldigt trött" efter helgens Krexet-internat där vi repat inför föreställningarna som ska gå av stapeln i april.
Jag funderar på att ta en powernap i Draget och sedan plugga Kemisk Dynamik.

Ja. Så får det bli.
Jag och en soffa i mysrummet ska ha en trevlig stund tillsammans. Kanske en timme i alla fall. :)

... and all is well in the jungle

I give you: Jillan-Billan, back on track! :)

Kvällens bästa telefonsamtal

- Hej, det är Jill.
- *ljudet från ungen i The Grudge*
- Haha!
- *ljudet från ungen i The Grudge fortsätter*
- Hahaha!

Klick.
Det gjorde verkligen det fortsatta skrivandet av tyskauppsatsen roligare.

Nu går jag hem från skolan. Klockan är 23:04.

Varför blir det inte bättre?

Vad är det som händer? Jag har aldrig känt såhär.
Jag är inte glad längre. Mitt vanliga humör är som bortblåst och det har varit så hela veckan. När någon säger något roligt så kan jag skratta, men det är mera på instinkt än ett skratt på riktigt. Om jag tvingar fram ett leende känns det konstigt i magen. Fan, det är till och med jobbigt att kramas.
Det är så mycket just nu. Problem. Hela jävla tiden. Jag orkar inte mer. Det är för mycket i skolan. Labbrapporter och kompletteringar på labbrapporter, tyskauppsats på 1200 ord som aldrig blir färdig, missade föreläsningar i Linjär Algebra på grund av krockar med Numeriska Metoder, laborationer och projektarbete i Numeriska Metoder som aldrig hinns med, tentaplugg som inte har börjats på i tre kurser, repetitioner med Krexet som det inte finns tid för... Listan kan göras längre.
Sen har jag allt det där andra också. Känslorna, träningen, städningen, vännerna och familjen. "När?", säger jag bara. När?
Folk frågar hur det är med mig och jag orkar inte ljuga dem rätt upp i ansiktet. Jag svarar "Mjah..." eller "Hmm..." och drar lite på munnen.

Jag vet inte vad jag ska göra. Seriöst.

Nya tag

Jag blev inte vald till pHeuseriet. Segt.
Jag konfronterar en kille som jag gillar med mina känslor. Känslorna är inte besvarade. Segare.
Jag festar på Bjupp, blir bjuden hela kvällen, efterfestar på Elektro, äter frukost, hämtar skolböckerna i tron om att jag kan hinna fixa inlämningsuppgifterna i Linjär Algebra innan 10, somnar framför en dator i skolan, bestämmer mig för att strunta i matten och går hem, sover ett par timmar, går till labbet, sitter och drar i tröjarmen och knyter händerna ångest-style, skriver lite labbrapport, går inte på tyskan, gråter och känner mig tom, köper kaffe, bestämmer att prata om känslorna imorgon, hamnar i datorsalen och försöker skriva uppsatsen i tyska. Segast.

Fuck. Nu är det verkligen dags. Nu ska jag... Ja, det ska jag. Det räcker nu.
Det räcker med fysisk och mental misshandel. Det viktigaste är att jag mår bra. Jag jobbar på det, men idag är en dålig dag.

Vägskäl i ditt liv

Inatt avgörs det.
Jill Mattsson - pH10 eller inte pH10.
Kemisektionens pHeuseri väljs på sektionsmötet ikväll. Jag är inte nominerad, men det betyder inte att jag inte kan bli vald. Om folk röstar på sina närmaste vänner har jag en chans. Jag har vänner.

Please God. Please.
But I don't need a telescope to see that there's hope and that makes me feel brave.

Men kom då...

Pussförihelvete. Pusshelvete. Inte så stor skillnad.
När jag lever i en värld där jag kan krama alla, pussa de flesta på kinden och pussa mina goda vänner på munnen hamnar man lätt i en prekär situation.
Hur ska en stor handling som en puss fortfarande kunna ha någon betydelse om den missbrukas?
Fine by me. Spräng gränserna, pussa vem som helst, sov bredvid vem som helst och förlora dig i kramar. Frågan är bara hur man vänder på det? Att sluta vara fysisk är en omöjlighet för mig. Jag tror bara att jag måste sätta gränser för vad som är okej att göra med vänner och vart linjen ska dras för att det betyder något annat.

Bitmärke på halsen, långa kramar, pussar på kinderna, skamliga förslag, puss på munnen, sovsällskap med skedning. Nej, någonstans långt tidigare ska gränsen dras.
Det är inte okej.