Du säger "Jag förstår inte" när jag lutar mig mot din axel. Du kommer och kramar mig de gånger då jag inte har sett dig. Du lägger märke till mina nya kläder och noterar detaljer i min personlighet, som jag knappt själv reflekterat över. Du försöker verka självständig och tuff, eftersom du egentligen bara är rädd för att släppa folk nära. Du har sagt att den du pratar mest med om allvarliga saker är jag. Du vet att jag bara är lättsam och glad, men du möter det med distans vissa gånger och närhet andra gånger.
Varför bryr jag mig så mycket, när jag egentligen redan har lagt ned? Det är nog ditt "Jag förstår inte" som har talat. Jag kan inte hjälpa dig om du inte förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar