Especially for Alice ;)

. . . men det var coolare igår runt lunchtid =/

"Vill ingen ha bonuspoäng?" eller "Vad är halveringstiden på en K-ing:are?"

(Alternativ titel: "Hittar bara 8 personer till sal L21?")
Tyvärr är alla bloggtitlar internskämt från min klass, men det måste bli en blogg av det ändå. Om ni inte skrattar med mig, är ni åtminstone välkomna att skratta åt mig! ;)

Idag hade vi vår tredje KS (kontrollskrivning) i matematik. För varje avklarad KS får man ett bonuspoäng till tentan. Självklart vill man väl ha bonuspoäng? Eller? KS:en hålls på lektionstid, så man "slösar" ingen tid på det. Om man misslyckas på KS:en händer ingenting, man får bara inte den bonuspoängen. Så: Vad har man att förlora på att skriva KS:ar??

Det som gör mig riktigt förvirrad är varför så få i min klass tar tillfället i akt och chansar. Antingen får de bonuspoängen eller inte. Jocke har kallat de som inte försöker få KS-poäng för idioter. Jag håller nästan med. Observera att vi pratar om människor som faktiskt skulle behöva alla extrapoäng de kan få!

Som sagt: KS3 i dag. I vanliga fall har vi matte i sal D31, men idag stod sal L21 på schemat. Visst, vi kanske tappade en (eller max två) elev(er) till lektionen p.g.a. salsbytet, men vad hände med resten? Totalt var vi 8 personer i klassrummet under den första timmen då skrivningen ägde rum och klassen består av drygt 20 elever (plus några från högre årskurser som läser om kursen).

Och om man nu inte skriver KS, kan man väl ändå dyka upp till de resterande två timmarnas matteföreläsning? Icke. Samma tappra skara på knappt tio själar hängde kvar i L21.

Det lustiga är ju att vi blir färre och färre på föreläsningarna! Från början var vi så gott som full styrka, men nu droppar folk av för varje tillfälle, både från matte- och kemiföreläsningarna.
Snart sitter jag väl där själv med tindrande ögon och min grafritande räknare och lyssnar på nästa föreläsning om vektorer eller gasers löslighet.

Totally sick =P

Det är sånt här jag sysslar med runt midnatt. En tokig frisyr som kommer ge mig världens härligaste volym i håret imorgon. Men sen är jag ju rätt knasig också.

I väntan på Pink

Remember the cold evening we spent together?

We thought we'd have to wait forever.

Eventually we saw the warming indoor-light,

We'll never forget that night.

Jills åsikter om

• att cykla på 3ans växel (den högsta på mammas cykel) i diverse uppförsbackar: "ASJOBBIGT! Jag höll nästan på att svimma hemma hos Todi, när jag äntligen lugnat ned mig. Jag KAN typ inte cykla lugnt."
• hjärt- och kärlsjukdomar: "Det är så typiskt att den typen av åkommor alltid drabbar de människor man tycker allra bäst om."
• daim-glassen som mamma gör: "The. Best. Ever. Jag kan äta tills jag smäller av."
• Pink-konserten den 28:e oktober: "Vilken show! Lyckopiller! 100% energi och glädje."
• brudar från Skåne: "Det finns en förening som heter 'Gräv bort Skåne!'. Kan inte alla gå med i den? Okej att vissa av grabbarna har lite kul stil, men brudarna kan vi väl skicka upp till månen så vi slipper dem?"
• KI06: "En helt underbar klass med många humoristiska karaktärer. They make my day!"
• vänner man träffar alldeles för sällan: "Det är tur att de finns kvar. Lika upptagna som jag, men självklart finns de fortfarande i mitt hjärta. "

Bilder till förra bloggen som inte gick in *dumma blogger*

Lördagen den 21 oktober 2006

Denna dag innebar spexpremiär och nØllegasque. Den skulle komma att bli en milstolpe i mitt liv. Här kommer den FULLständiga redogörelsen för dagen/kvällen/natten/morgonen.

Pling! Mobilen väckte mig vid 6:30. Gruffande reste jag mig upp ur sängen. Hostan, halsen, huvudvärken, näsan. Inget var riktigt på topp. Jag lade ned Ipren, halstabletter och ännu fler halstabletter i min färdigpackade bag.

Mamma hade fixat frukost till mig när jag kom upp till köket. Efter att ha fått i mig både frukost, hostmedicin och en värktablett åkte jag iväg med 7:50-bussen till Stockholm och Tekniska Högskolan.

Väl på plats fick jag lite sjukdomssympati av mina vänner. Vi roddade upp scenen, fixade i ordning smink-/ombytesrummet, sminkades och värmde upp. Alla stod i en ring och masserade varandras axlar. Max (som gav mig massage) fick mig stundtals att rysa och ibland nästan att slumra till när han växelvis kliade mig i nacken och masserade både mina axlar och min rygg.


Lunchen var välbehövlig. Tillsammans med Sara, Annie (från scen-gruppen) och MD-Mats gick jag till Draget (kemis sektionslokal) och åt. Vi pratade om politik och människor.

Från 12:30 fixades frisyrer och tiden flög iväg. Helt plötsligt hade klockan blivit 14 och det var läge att ta scenen i anspråk. Under jubel och påhopp från publiken framfördes "Döden i Paris" eller "En hissnande insnöad hisstoria" med endast några få missar.

Efteråt kramades nästan alla och gratulerade varandra för en mycket väl genomförd show. Mina regissörer (a.k.a. MD-Thomas och -Mats) gav oss tonvis av beröm och kramar.

Scenen roddades bort och alla bytte om. Min scenkollega Kalle stod för spriten. Scengruppen drack "Rampfeber" i Coca-Cola-pappmuggar.

Nästa anhalt var bastun. Så gott som alla från spexet (scen, quör, dance, quostym, orquester, dequor, reqlam&programme och MD-are) satt i värmen, sjöng, drack och höll en mycket god stämning!

Vi tog oss tillbaka till smink-/ombytesrummet och gjorde oss i ordning för festen. Vi hade gott om tid, så jag sprang mest runt och fotade alla! :)

Då övriga festdeltagare (alltså inte spexfolket) fått äta förrätt, gick vi in till den stora matsalen under högljudda applåder och välkomnande rop. Vi satte oss vid det bord som avsatts för oss och inväntade middagen. Under hela sittningen framfördes tal, uppträdanden och sånger, presenter och priser från/till sektionen delades ut och nØllerättegången hölls. Vi fick bli ettor! Vin, god mat och underbar blåbärspaj.

Klockan var närmare 1 på natten när vi reste oss från borden för att festa vidare. Jag kramade Jocke och Emil från min klass och frågade om de haft roligt så här långt. Jo då. Det hade de haft!

Draget, nästa. Jag köpte en P2 och minglade runt. Det blev en hel del dansande också, så klart! Jag hittade orquester-Stellan och -AK, scen-Max, quostym-Sebastian och MD-Thomas i ett hörn. Där stannade jag en bra stund och snackade.

Timme efter timme passerade och klockan blev över 4. Jag drog mig upp till mysrummet och hittade en drös nästan utslagna spexare och andra festdeltagare. Fram med mobilkameran!

Vid 5 stängde Draget. Jag kramade mina scenvänner, några övriga spexare och en del MD-are innan jag lämnade lokalen i sällskap av några quostym-are, dance-Andreas och orquester-Henrik (de två sista var galet fulla).

Den mest aktuella frågan för mig vid denna tidpunkt var: Vad ska jag syssla med fram till 6:30, då min buss går? Svaret kom från quostym-Maria. Hon föreslog att vi skulle ta en fika på 7-11 på Odenplan. Visst, tänkte jag glatt (om inte ganske förvånat). Hon och jag har egentligen inte haft speciellt mycket kontakt, men det var jätteroligt att sitta och snacka med henne.

Resan till Danderyd gick i flera krångliga, besvärliga och roliga steg.
Först sällskapade jag med Maria mot Odenplans tunnelbanestation, fast jag skulle åka åt motsatt håll. Detta gjorde att jag mötte (och missade) bussen jag kunde ha tagit för att komma tillbaka till Tekniska Högskolan.
Istället kom jag på att jag kunde åka med Maria och tuben mot T-centralen (gröna linjen) och därifrån byta till röda linjen mot Mörby centrum. I och med detta kunde jag avgöra om jag skulle hinna med 6:30-bussen från Danderyd eller om jag skulle åka med 7:10-bussen från Tekniska.
Tuben mot Mörby väntade på T-centralens station, så bytet gick bra. Jag vinkade hej då till Maria och kilade över till den nya vagnen.
En snubbe som också bytte tunnelbana satte sig vid mig, men jag ignorerade honom. Han var mörkhyad, sunkigt klädd och hade ögonvitor som nästan var ljusgula. Han inledde så småningom en konversation med mig (på engelska), som jag var måttligt intresserad av. Han frågade några "standard-frågor" först, sedan ville han ha mitt nummer. Undanflykten om att "min pojkvän inte skulle gilla det" fungerade inte ens.
Då kom räddningen!
Tåget hade nyligen lämnat Tekniska Högskolans station (jag hade insett att jag skulle hinna med 6:30-bussen från Danderyd) och då såg jag till min stora lycka och förvåning att MD-Thomas står längre fram i gången!
Med ett halvsluddrigt "Just a second" lämnade jag den påfrestande snubben och gick fram till Thomas, som fortfarande hade sina MD-kläder på sig och stod och pratade med två killar (som av samtalet att döma inte var väldigt nära vänner till honom, utan mer flyktigt bekanta). Jag gav honom en kram, berättade om den jobbiga killen längre bak i vagnen och introducerades för vännerna.

Vid Danderyds Sjukhus hoppade alla fyra av, men det var bara jag och Thomas som skulle till samma sida av busstationen. Vi sade hej då till hans vänner och gick åt vårt håll. Min buss skulle gå först, så jag bad Thomas hålla mig sällskap på min hållplats (vilket han självklart också gjorde!). Vi pratade om spexet och skrattade mycket innan min buss körde fram. Vi kramades och sade "Ha det bra", "Sov gott", o.s.v.

När jag kom till Rimbo vid 7:20 gick jag hemåt. Mamma var vaken och öppnade åt mig. Jag gick på toaletten och sedan fick hon höra hela den här berättelsen.
Jag plockade ur min bag och gick ner till mitt rum. Jag stängde persiennerna och drog mig till min nybäddade säng. Klockan var närmare 8:30 då jag äntligen fick sova! :D

Detaljerna som gör skillnaden

Det är "kram!" med ett utropstecken.
Det är en extra smiley.
Det är då man blir kallad vid namn.
Det är en spontan hälsning utan egentligt syfte.

För mig var det "Ha en trevlig kväll." som just gav mig en trevlig kväll.

Nu är det klippt!

The Flaming Lips - The Yeah Yeah Yeah Song

If you could blow up the world with the flick of a switch,Would you do it?
(Yeah yeah yeah yeah, yeah yeah yeah yeah)
If you could make everybody poor, just so you can be rich,Would you do it?
(Yeah yeah yeah yeah, yeah yeah yeah yeah)
If you could watch everybody work while you just lay on your back,Would you do it? Um-hum
(Yeah yeah yeah yeah, yeah yeah yeah yeah)
If you could take all the love without giving any back,Would you do it?
(Yeah yeah yeah yeah, yeah yeah yeah yeah)

"Döden i Paris" eller "En hissnande insnöad hisstoria"

Kom och se, kom och se!
Spexet som jag är med i spelas 4:e och 5:e november. En biljett kostar 100kr och köps av mig.

Come on and do it! :D

Och visst har vi kul på K-ing!

Kalle och Emil skriver på tavlan. Kalle är mer än ett huvud längre än Emil.

Alla fann situationen mycket underhållande.

Här är bildbeviset! ;)

"Gör om, gör rätt"

Det är ett standard-svar på KTH om någon gör fel.
Thomas har flickvän. Skit händer.
Jocke i min klass vill få med oss (klassen) på lasergame. Fett nice!
Pontus har lovat att krama mig. Det uppskattas.
Carro tyckte att vi skulle äta äppelkaka tillsammans. Åh... mumsigt!
Marcus vill träffa mig. Miss him.
Todi föreslog att vi hänger lite på fredag. Bra idé.

Och så vidare. Nu ska jag sova. Imorrn ringer klockan 9:00 och bussen går 10:15. Soft! =P

See you all around, my friends! :D

Ett barns tankar

Mamma, varför kan ingen se mig? Ni säger ju alltid att jag är fantastisk och duktig och vacker och rolig. Men det är ingen annan som verkar se det. Alla andra måste tro att det är något fel på mig.

Mamma, varför stannar ingen upp och pratar med mig? Märker de inte att jag har massor att säga? Vill de inte lyssna på mig, kan de väl i alla fall prata med mig? Jag kan lyssna. Det har ni alltid sagt att jag är bra på.

Mamma, hur kommer det sig att ingen kramar mig? Jag skulle behöva det. Bara en kram. Ni har alltid kramat mig och gett mig trygghet. Men varför kan ingen annan göra det?

Mamma, har jag sagt eller gjort något dumt? Det måste jag väl ha gjort, för att få alla andra att hålla sig undan? Men ni har alltid sagt att jag förtjänar det bästa. Varför har jag inte det bästa då?

Mamma, hur länge ska jag vänta?

Oj... oj.. oj.

Nu är jag TRÖTT! Jag ska duscha och sova. NYSS!
Heldag med spexet är att vänta. Hoppas det bli kul. Eller, det är klart att det blir kul! ;P

Over and out! ;)
//Ankan

Långsam lördag

Igår var tjejgänget (Jill, Bergman & Suz) samlade för första gången på ca ett år. Det är väldigt länge sedan. Vi har setts två och två vissa gånger, men denna fredag hade vi planerat en helkväll tillsammans.
Tre tjejer, god middag och en bag-in-box med rödvin. Det blev inte mycket kvar! ;)

Nu har jag varit hemma i en halvtimme och har resten av dagen på mig att skriva delar av projektrapporten. *suck* Det hade varit såååå nice med en hel-slö dag utan ansträngningar. Men that's life, shit happens. Varför dejtar Thomas? Jag vill inte.

Snälla låt mig sova :'(

Fy fan vad jag hatar det här.
Natten mellan måndag och tisdag sov jag 3,5h.
Nu är jag fortfarande inne på tisdagsdygnet och har inte ens hunnit kvälls-duscha. Det innebär att jag kommer få sova ca 2,5h inatt.

Jag hatar min projektgrupp. Jag hatar den där blicken.
How do you sleep when the rest of us cry?
Det är inget speciellt med mig. Han kommer aldrig se mig. Ändå kan jag inte låta bli att hoppas och bli alldeles varm då jag får de där långa stunderna av ögonkontakt. För det är faktiskt rätt många sådana stunder. Jag vill titta på honom hela tiden. Han tittar på mig, men det kanske är för att jag vill det?
You don't know nothing about hard work.

Jag behöver en kram. Jag behöver en lång, varm kram. Helst just nu. Om ändå någon kunde hålla mig i handen. Kroppskontakt. Jag skulle göra vad som helst för att ha någon bredvid mig inatt, så jag fick gråta och hålla om någon.

William Blake - The Garden of Love

I went to the Garden of Love.
And saw what I never had seen:
A Chapel was built in the midst,
Where I used to play on the green.

And the gates of this chapel were shut,
And Thou shalt not, writ over the door;
So I turn'd to the Garden of Love,
That so many sweet flowers bore,

And I saw it was filled with graves,
And tomb-stones where flowers should be:
And Priests in black gowns, were walking their rounds,
And binding with briars my joys and desires.

Nintendo DS Lite

Jepp. Jag har skaffat ett nytt "tvspel". Är jag hopplös? ;) Nej, bara väldigt speltokig. "Sonic Rush" ligger i för tillfället och jag har klarat 20% av spelet sedan imorse! :D

Och visst fick jag betala för det, på mer än ett sätt... 999kr för den vita lilla saken i min hand och 389 för Sonic-spelet. Men utanför Media Markt (Heron City) fick man köa i 1,5 h! (Fler än jag gillar alltså premiärerbjudanden.)