Lördagen den 21 oktober 2006

Denna dag innebar spexpremiär och nØllegasque. Den skulle komma att bli en milstolpe i mitt liv. Här kommer den FULLständiga redogörelsen för dagen/kvällen/natten/morgonen.

Pling! Mobilen väckte mig vid 6:30. Gruffande reste jag mig upp ur sängen. Hostan, halsen, huvudvärken, näsan. Inget var riktigt på topp. Jag lade ned Ipren, halstabletter och ännu fler halstabletter i min färdigpackade bag.

Mamma hade fixat frukost till mig när jag kom upp till köket. Efter att ha fått i mig både frukost, hostmedicin och en värktablett åkte jag iväg med 7:50-bussen till Stockholm och Tekniska Högskolan.

Väl på plats fick jag lite sjukdomssympati av mina vänner. Vi roddade upp scenen, fixade i ordning smink-/ombytesrummet, sminkades och värmde upp. Alla stod i en ring och masserade varandras axlar. Max (som gav mig massage) fick mig stundtals att rysa och ibland nästan att slumra till när han växelvis kliade mig i nacken och masserade både mina axlar och min rygg.


Lunchen var välbehövlig. Tillsammans med Sara, Annie (från scen-gruppen) och MD-Mats gick jag till Draget (kemis sektionslokal) och åt. Vi pratade om politik och människor.

Från 12:30 fixades frisyrer och tiden flög iväg. Helt plötsligt hade klockan blivit 14 och det var läge att ta scenen i anspråk. Under jubel och påhopp från publiken framfördes "Döden i Paris" eller "En hissnande insnöad hisstoria" med endast några få missar.

Efteråt kramades nästan alla och gratulerade varandra för en mycket väl genomförd show. Mina regissörer (a.k.a. MD-Thomas och -Mats) gav oss tonvis av beröm och kramar.

Scenen roddades bort och alla bytte om. Min scenkollega Kalle stod för spriten. Scengruppen drack "Rampfeber" i Coca-Cola-pappmuggar.

Nästa anhalt var bastun. Så gott som alla från spexet (scen, quör, dance, quostym, orquester, dequor, reqlam&programme och MD-are) satt i värmen, sjöng, drack och höll en mycket god stämning!

Vi tog oss tillbaka till smink-/ombytesrummet och gjorde oss i ordning för festen. Vi hade gott om tid, så jag sprang mest runt och fotade alla! :)

Då övriga festdeltagare (alltså inte spexfolket) fått äta förrätt, gick vi in till den stora matsalen under högljudda applåder och välkomnande rop. Vi satte oss vid det bord som avsatts för oss och inväntade middagen. Under hela sittningen framfördes tal, uppträdanden och sånger, presenter och priser från/till sektionen delades ut och nØllerättegången hölls. Vi fick bli ettor! Vin, god mat och underbar blåbärspaj.

Klockan var närmare 1 på natten när vi reste oss från borden för att festa vidare. Jag kramade Jocke och Emil från min klass och frågade om de haft roligt så här långt. Jo då. Det hade de haft!

Draget, nästa. Jag köpte en P2 och minglade runt. Det blev en hel del dansande också, så klart! Jag hittade orquester-Stellan och -AK, scen-Max, quostym-Sebastian och MD-Thomas i ett hörn. Där stannade jag en bra stund och snackade.

Timme efter timme passerade och klockan blev över 4. Jag drog mig upp till mysrummet och hittade en drös nästan utslagna spexare och andra festdeltagare. Fram med mobilkameran!

Vid 5 stängde Draget. Jag kramade mina scenvänner, några övriga spexare och en del MD-are innan jag lämnade lokalen i sällskap av några quostym-are, dance-Andreas och orquester-Henrik (de två sista var galet fulla).

Den mest aktuella frågan för mig vid denna tidpunkt var: Vad ska jag syssla med fram till 6:30, då min buss går? Svaret kom från quostym-Maria. Hon föreslog att vi skulle ta en fika på 7-11 på Odenplan. Visst, tänkte jag glatt (om inte ganske förvånat). Hon och jag har egentligen inte haft speciellt mycket kontakt, men det var jätteroligt att sitta och snacka med henne.

Resan till Danderyd gick i flera krångliga, besvärliga och roliga steg.
Först sällskapade jag med Maria mot Odenplans tunnelbanestation, fast jag skulle åka åt motsatt håll. Detta gjorde att jag mötte (och missade) bussen jag kunde ha tagit för att komma tillbaka till Tekniska Högskolan.
Istället kom jag på att jag kunde åka med Maria och tuben mot T-centralen (gröna linjen) och därifrån byta till röda linjen mot Mörby centrum. I och med detta kunde jag avgöra om jag skulle hinna med 6:30-bussen från Danderyd eller om jag skulle åka med 7:10-bussen från Tekniska.
Tuben mot Mörby väntade på T-centralens station, så bytet gick bra. Jag vinkade hej då till Maria och kilade över till den nya vagnen.
En snubbe som också bytte tunnelbana satte sig vid mig, men jag ignorerade honom. Han var mörkhyad, sunkigt klädd och hade ögonvitor som nästan var ljusgula. Han inledde så småningom en konversation med mig (på engelska), som jag var måttligt intresserad av. Han frågade några "standard-frågor" först, sedan ville han ha mitt nummer. Undanflykten om att "min pojkvän inte skulle gilla det" fungerade inte ens.
Då kom räddningen!
Tåget hade nyligen lämnat Tekniska Högskolans station (jag hade insett att jag skulle hinna med 6:30-bussen från Danderyd) och då såg jag till min stora lycka och förvåning att MD-Thomas står längre fram i gången!
Med ett halvsluddrigt "Just a second" lämnade jag den påfrestande snubben och gick fram till Thomas, som fortfarande hade sina MD-kläder på sig och stod och pratade med två killar (som av samtalet att döma inte var väldigt nära vänner till honom, utan mer flyktigt bekanta). Jag gav honom en kram, berättade om den jobbiga killen längre bak i vagnen och introducerades för vännerna.

Vid Danderyds Sjukhus hoppade alla fyra av, men det var bara jag och Thomas som skulle till samma sida av busstationen. Vi sade hej då till hans vänner och gick åt vårt håll. Min buss skulle gå först, så jag bad Thomas hålla mig sällskap på min hållplats (vilket han självklart också gjorde!). Vi pratade om spexet och skrattade mycket innan min buss körde fram. Vi kramades och sade "Ha det bra", "Sov gott", o.s.v.

När jag kom till Rimbo vid 7:20 gick jag hemåt. Mamma var vaken och öppnade åt mig. Jag gick på toaletten och sedan fick hon höra hela den här berättelsen.
Jag plockade ur min bag och gick ner till mitt rum. Jag stängde persiennerna och drog mig till min nybäddade säng. Klockan var närmare 8:30 då jag äntligen fick sova! :D