Sista bloggen

... för i år!
Nu väntar 2007 runt hörnet och jag ser fram emot det med spänning. Jag skulle vilja sammanfatta året som gått med några korta meningar, men det har verkligen varit en sjujäkla cirkus. Allt har hänt i år. All the twists and turns. Oväntat, en hel del gånger. Självklart, andra tillfällen.
För att citera Alanis Morrisette i låten Ironic: "Life har funny way of sneaking upon when you think everything's okay and everything's going right. And life has a funny way of helping you out when you think everything's gone wrong and everything blows up in your face."

För att avsluta 2006 på ett passande sätt, skulle en grym nyårsfest sitta perfekt. Tanke blev verklighet. Ikväll blir det fest hos mig! ;)

Untitled

Det här borde vara en blogg om hur mycket jag kommer sakna Svante, nu när han åker till Skåne. Den här bloggen skulle berätta att 11 dagar är längre än en evighet.

Jag vet att jag kommer att sakna honom.
Han vet att jag kommer att sakna honom.
Ni vet att jag kommer att sakna honom.

Vill ni läsa det för hundrade gången? Nope. Därför nöjer jag mig med att konstatera fakta. He's gone. He'll be back. Men DAAAEEEMN, det kommer att vara jobbigt!

"Vi har så ont om tid". DAMN right you are!

På väg hemåt efter TP-/filmkvällen hos Todi sällskapade jag med Plåtis (a.k.a. Anna R). Vi hinner inte gå längre än 100 meter innan våra vägar går åt olika håll, men där stannar vi alltid och pratar. Länge. Om allt och inget. Vi är rätt lika, jag och Anna. Problemet är att de gånger vi står i vägskälet är faktiskt de enda gångerna vi har tid att snacka. Innan festen imorgon ska hon titta förbi en timme tidigare, så vi för en gångs skull inte behöver stå utomhus för att diskutera livet och allt vad det innebär! ;)

Westlife - Close

Across the miles
It's funny to me
How far you are
But how near you seem to be
I could talk all night
Just to hear you breathe
I could spend my life
Just living this dream
You're all I'll ever need

You give me strength
You give me hope
You give me someone to love, someone to hold
When I'm in your arms
I need you to know
I've never been
I've never been this close

With all the lovers I used to know
I kept my distance, I never let go
But in your arms
I know I'm safe
'Cause I've never been held
And I've never been kissed in this way
You're all I'll ever need
You're all I'll ever need

Close enough to see it's true
Close enough to trust in you
Closer now than any words can say

And when, when I'm in your arms,
I need you to know
I've never been
I've never been this close
You give me strength
You give me hope
You give me someone to love, someone to hold
When I'm in your arms
I need you to know
I've never been
I've never been (oh no I swear)
I've never been
I've never been this close

Shame on me...

Det finns vissa låtar som man inte direkt skyltar med att man är helt såld på.
Nu råkar min blogg vara ett perfekt verktyg för just självutlämnande information, så jag kan faktiskt inte låta bli att berätta vilka mina så kallade skamfläckar är:

Amy Diamond - Shooting Star
Arvingarna - Eloise
Bubbles - Rock the World
Christian Walz - Wonderchild
Günther - Ding Dong Song
Raymond och Maria - Ingen vill veta var du köpt din tröja

Tillbaka på Käppala!

Uppstigning 05:00. (Åh, gissa om det var jobbigt??)
Jag åkte mot Stockholm med 5:50-bussen. Tuben från Danderyd till Östermalmstorg. Byte till tuben mot Ropsten. Lidingöbanan till Gåshaga (Käppalaverket). Framme 7:22.

Jag träffade mina jobbarkompisar från i somras. De hade saknat mig! :D Jag kände mig verkligen välkommen. Det var inte svårt att komma in i rutinerna igen. Efter lunch var jag återigen en "rullande-band-verksamhet"! ;)

Två arbetsdagar kvar i den här veckan. Det känns som en bra mjukstart.

Hjärtat slår många extra slag nu. Snart får jag träffa honom igen. *suckar av lycka*

Olika definitioner på "Wild and crazy"

För en snowboardåkare är det vågat att testa offpist-åkning.
För en kock är det modigt att testa underliga smakkombinationer.
För en sångare är det ett djärvt drag att byta musikstil.


För en kemist är det modigt att hälla koncentrerad svavelsyra från en jättestor flaska utan att använda handskar.

Resumé av julen i Norrköping, del 3

Juldagen
*gäsp* Allt filmtittande gjorde mig väldigt trött, så jag sov till 11:30. Efter frukosten gick jag upp till min kusins dator och förde över lite av hennes musik till min mp3. Vid 15 åkte vi in till Norrköping för att kolla på vattenfallet. Alltså, inte vilket vattenfall som helst, utan det som belyses med ett färgspel varje halvtimme! En helt otrolig syn:

Vi kom hem igen och fick besök av Krille, Jennifer och hundarna igen. Julmat once again. Visst är det gott, men någonstans ska man väl dra gränsen? Man blir ju så sjukt mätt!

Sagan om de två tornen blev kvällsnöje för oss som har tröttnat på Gin Rummey! ;)

Då var det slut på julen. Dagen efter åkte vi hem! Borta bra, men hemma bättre. Fast allra bäst är att vara med Svante. Jag blir galen snart. Abstinensbesvär! ;)

Resumé av julen i Norrköping, del 2

Julafton

Vid 9 vaknade jag till och fann övrig släkt vid frukostbordet. När jag ätit upp gick jag till sängs igen och slumrade till med mp3:n igång. Skönt! När jag slutligen tyckte att sängen var för varm bestämde jag och pappa oss för att ta en promenad. Efter drygt en timme var vi hemma igen och jag gjorde mig iordning för middagen. Slips var ett genomgående tema, både för mig och herrarna (dock inte min slipsvägrande far!) denna julafton:

Som alltid blev man proppmätt och trött efter all mat och dryck. Soffan och fåtöljerna blev vår tillflyktsort större delen av kvällen. Julklappar fick vi också! ;) Jag hade tydligen varit rätt snäll i år! Högtalare till min dator, en FMsändare, en ny dagbok (röd), presentkort på Lush (200kr), stjärnörhängen, 700 + 500kr, horoskopbok, chokladask, tofflor + filt och massa annat.

Vi fick besök av min andra kusin Krille med flickvännen Jennifer och de två hundarna Ebba och Viktor. Hundarna blev kvällens höjdpunkt (som alltid). Supermysiga jyckar! :P

Kvällen avslutades med Sagan om Ringen på 4:an för mig och pappa. Vi zappade vidare bland kanalerna och hittade den andra halvan av Passagerare 57 på någon annan kanal. Därefter följde en Angelina Jolie-film som jag inte hade sett; Hackers. Galet bra film! Klockan tickade vidare och sängen blev aktuell vid 2:15!

Resumé av julen i Norrköping, del 1

Lördag morgon

Mamma väcker mig med Triad - Tänd ett ljus och säger att det är dags att vakna, eftersom vi ska åka till Åby (Norrköping) snart. Jag slänger ihop de sista sakerna som ska med i packningen och gör mig redo. I bilen blir det lite fotografering:

Ann är superstylad och ser ut som värsta modellen. Själv har jag två sår på hakan och är allmänt osminkad och trött. Nice combo, huh? ;)

Bilresan tog två timmar och en kvart. På plats i Åby fanns moster Renée och hennes man Bengt, kusin Bea och hennes man Peder. Vi stuvade undan våra tillhörigheter och kollade runt lite. En stackars tomte i julgranen såg rätt kul ut:

Hur som helst. Kvällen kom och efter ett besök hos tomten (som faktiskt finns i Norrköping, det är inget jag hittar på!) blev det kalkonmiddag och julklappstävling. Det senare var helt hysteriskt. Man ska slå lika på två tärningar för att först sno åt sig paket som ligger på bordet. Därefter skall man öppna dem och när alla öppnats börjar rond 2. Då skall tärningarna slås igen och slår man lika får man sno åt sig någons sak. Efter tre minuter behåller man det man samlat på sig. Malin scorade ett par renhorn (men slipsen är Anns!):

Orka göra något vettigt

Varför är jag så trött? Är det för att jag sov extremt lite natten mellan onsdag och torsdag? Är det för att Henkan, det miffot, ringde och undrade om Bor(r)at är släkt med Skruvat imorse när jag sov? Är det för att jag ätit en enormt god middag på Kinarestaurangen? Är det för att det är vinter?

Är det för att ljuset i mitt liv har åkt till Hälsingland?

Abstinensbesvär

Klockan är 11 och jag har precis börjat att sträcka lite på mig.
Jag kollar mobilen, sorterar lite sms och går igenom galleriet med musikfiler. Då jag kommer till Ocarina of Time - Great Fairy Fountain och Zeldas Lullaby känner jag begäret dyka upp!

Min tv är paj sedan ett tag tillbaka, så jag har varken kollat på fyllefilm (typ Pokémon) eller spelat tvspel på x antal månader. Som tur är, har jag ju inte haft tid eller möjlighet särskilt ofta heller, så det har ju inte gjort så mycket! :P

Nu har jag jullov. Jag har inte planerat någonting idag. Alla har egna planer och snart åker alla åt olika håll för att fira jul. NU VILL JAG SPELA ZELDA!!!!

(Finns ingen annan lösning än att plocka med sig konsolen och sätta sig vid teven i vardagsrummet!) Here I come! ;)

Livet på högsta volym

Att sitta med grym musik i lurarna och få sjunga utan att någon störs. Det var länge sedan någon sade att jag sjunger bra, så visst börjar man att tvivla lite på sin stämma. Skönt att man har tillfällen då det inte spelar någon roll. Breathless, Jesse Hold On, Last Christmas, m.fl. kan spelas på hög volym. Äntligen får jag skunga för full hals! :D

Dagens egobild (från igår)

The sweet hallo, the sad goodbye

Nu har han åkt. Alldeles för långt bort. Tidigt imorse ringde mobilalarmet som sade åt honom att gå upp. Jag låg kvar i sängen och kände en sorgsen känsla komma krypande. När Svante sprang runt och packade ihop det sista insåg jag hur mycket han betyder för mig. Det var då tårarna började samlas i mina ögon, för att kort därefter rinna ned för kinderna. Jag vet att det antagligen låter som världens Hollywood-klyscha, men jag saknade honom innan han ens hade hunnit åka iväg.


Jag fick i alla fall låna med mig hans t-shirt från KOMPIS-tiden, som får vara en liten tröst om jag skulle sakna honom alldeles för mycket. Det gör jag redan...

It's cupcake time, baby! ;)

Äntligen. Efter en lång väntan har vi äntligen hittat en lucka i schemat som passar oss båda. Imorgon ska jag och Puffran (Emma W) baka våra världsberömda lyxmuffins med choklad. "Kaloribomb 2000" är ett väldigt bra smeknamn på dem.

Jag längtar!

Citat som inte får glömmas bort:

"Emma, du har ju Tourette, för fan!" sa jag på ett skämtsamt elakt sätt.
"Åh, nej men, tack! Äntligen har jag blivit diagnostiserad!" svarade hon med glimten i ögat.


"På en skala från 1-10 tycker hon inte om mig"
// Lady Starduck

"He was away-assed!" (Han blev bortrövad)

Så känner jag mig just nu:

Jag sitter och skrattar med en vattenflaska i munnen. Det låter jätteroligt om jag försöker sjunga med till musiken i mina hörlurar.

Jag skrattar i min ensamhet. Ingen hör det utom jag. Då skrattar man verkligen på riktigt.

Tentamen II i AFK

Gaser och lösningar
Elektrokemi
Atomer, joner och molekyler
Termokemi
Kemisk kinetik

Det där är alla områden som morgondagens tenta kommer att behandla. Suck. Det är mycket nu. Jag vet inte ens om jag borde oroa mig. Jag har 10 bonuspoäng med mig till tentan. 30 poäng krävs för godkänt. I mitt fall behövs alltså bara 20p för att bli godkänd... men fick man en 5a på den första tentan är man bra sugen på att sätta en till! =/

Hokus pokus, tugga tuggummi

Att sova med tuggummi på bussen är en konst. En konst jag inte är helt obeväm med. Det fungerar faktiskt väldigt bra. Ett stort plus i kanten kommer av att man slipper "nyvaken-andedräkten" när man ska piggna till, för om man bara börjar tugga lite fräschas munnen upp. Kruxet är ju att hitta ett bra ställe för tuggummit i munnen, så man inte råkar kvävas när man tar sin lilla tupplur. Vissa kanske föredrar att trycka upp det i gommen. Andra väljer nog att sätta fast det i tänderna. Själv har jag min gömma under tungan.

Men vänta... Varför skrev jag just det här? Gud, vad jag är knäpp.

Last minute tips

Julklappar är svåra. Todis lista gjorde det säkert lättare för en del. Jag tänkte göra något liknande, om det nu kan hjälpa någon! ;) Så:

Kära tomten (eller andra nära sörjande), Jill önskar sig:

• Jelly Beans
• Gummiankor
• Saker som luktar gott (tvålar, parfym, o.s.v.)
• Saker med stjärnor
• Saker med rosa lotusblommor
• Smycken
• Halebop-refill

Själv har jag bara fem julklappar kvar att fixa. En av dessa har jag kommit på vad det ska vara. Övriga får jag nog improvisera på! ;)

Today's Must-See:

http://www.weebls-stuff.com/wab/pastry/

Todi fräschade upp mitt Weebl & Bob-minne igår. Här är en schysst film där de kör sitt "PIE!"-snack á la Justin Timberlake! ;)

Sen letade jag fram de här gamla godingarna:
http://www.weebls-stuff.com/wab/piepod/
http://www.weebls-stuff.com/wab/get+well/

Storstädning på Centralvägen 21

Julen närmar sig med stormsteg. Hela huset, med alla tre våningar, ska städas. Ska det vara, ska det vara ordentligt, annars får det vara tänkte jag och gick loss på ducschavloppet (en rätt äcklig syssla som jag tar itu med endast några gånger om året)!

Usch och fy. Kräks och spy. Det luktar något överjävligt illa i avloppet och jag kan inte fatta hur mycket av mitt hårsvall som verkar ha lämnat mitt huvud efter alla tvättar. Men, det blev i alla fall rent! :)

Steg 2: Mitt handfat har börjat säga ifrån. Det tar evigheter för vattnet att rinna ner. Tanken slog mig att jag faktiskt aldrig skruvat isär delarna och rensat bort allt skräp som följt med vattnet ner och korkat igen rören.
FY SATAN!! Jill lekte rörmokare med skräckblandad förtjusning. Det var som att plocka isär en apparat, göra rent delarna och sedan sätta ihop den igen, förhoppningsvis med ett bra resultat.

Ick... Disgusting. Blä. Jag ska inte gå in på detaljer, men det var inte fräscht någonstans.

Visst gav det resultat. Det blev galet mycket bättre! Jag lyckades utan instruktioner, varken från någon bok eller pappa. Kanske inte något man ska vara så stolt över egentligen, men jag är faktiskt det.
Nu är det verkligen rent i HELA huset! :D

TP hos Todi

I sällskap av Todi, Malin B och Björn skulle det spelas TP. Jag är inte allmännbildad för fem öre. Högsta betyg på kemi- och mattetentor hjälper inte mycket.

Jag svarar "Bempa!" eller "Med öppen gylf genom öknen!" på de flesta frågorna. Eller helt fel i alla fall.

Efter mycket fusk vann jag och tjejerna samtidigt som Björn bara kunde bevittna miraklet då han satt och pratade i mobilen.

SCORE!!! ;)

Pure happiness

Mitt hår ser hemskt ut
Jag är ordentligt trött
Min mage gör ont
Sminket har suddats runt i mitt ansikte
Läpparna är torra


... och då säger han att jag är snygg. Det behövs inte mer än så för att jag ska sucka lyckligt och förlora mig i ömma kyssar.

. . . men jag törs nästan hävda att tidernas absolut starkaste kärlekslåt är:

Limp Bizkit - Eat You Alive

Självdisciplin

Varför är det så svårt? Jag har alldeles för många distraktionsmoment i min omgivning. Det finns alltid något som man hellre gör än det man egentligen borde göra. Varenda gång jag ska försöka få något gjort, tar det mycket längre tid än vad arbetet i själva verket skulle kräva.

Jag har aldrig haft koncentrationssvårigheter på lektioner. Det jag måste lära mig har jag alltid lyckats förstå, förr eller senare. Skolarbete har i stort sett alltid fungerat bra för mig. Betygen har trillat in och jag har sällan blivit besviken. Visst har det varit krävande emellanåt, på grund av det som folk skulle kalla lathet, men allt har gått att lösa när det kommer till kritan.

Det är just det här med att plugga. Att plugga ensam tar tid, just på grund av andra göromål. Att plugga med vänner har visat sig vara lika tidskrävande, åtminstone när man har så roligt med sina pluggkompisar som jag har.

Imorgon är det mattetenta. Jag har inte räknat lika mycket som mina vänner. I ärlighetens namn är det meningen att jag ska göra några uppgifter i skrivande stund. Jag undrade varför jag ens slog igång datorn, men det var ju bara för att ladda min mp3-spelare.

Vi får se hur det går imorgon. Mycket känns bra, men allt är inte glasklart. Jag måste skärpa mig!

100% mysigt

Idag pluggade jag i datasalen med Jocke och Johanna. Svante satt vid en dator i salen bredvid. Jag sprang förbi honom för att gosa lite innan jag fortsatte med matten. (Åh, vad jag hade saknat honom!) Jag hade en tunn kortärmad tröja på mig. Han hade både en t-shirt och en tjocktröja på sig. Jag var lite för kall. Han var lite för varm.

Han erbjöd sig att låna ut sin mysiga varma tröja till mig. Jag tackade ja, såklart! :D Resten av eftermiddagen behövde jag absolut inte frysa. Jag var varm i både kropp och själ, tack vare Killen med stort K. Han, som får mitt hjärta att slå volter bara jag tänker på honom.

Svante ;)

Dagens glöggcitat

Mamma har blandat starkvinsglögg med lättglögg, för att det inte skall vara så galet starkt. Malin dricker lite och säger:
Det här var bra blandat! Det var inte så där knark-starkt. Så där så man blir hög av ångorna.

Malin förbereder ny glögg åt mig. Frågan lyder:
Tycker du om russin?
Jaa... *frågande*
Alltså... Tycker du om russin?
Va? Ja. *skeptiskt*
När jag tar emot min mugg är den fylld till bredden med russin.

Familjen

Mamma och Malin ligger och vilar i min säng.

Först tyckte jag att de var söta.
Sen började mamma läsa högt ur min dagbok!! MIN DAGBOK!
Både hon och Malin skrattade högt. Jag skrattade också. Men herregud. Det jag skriver i dagboken är tänkt för mig, så att jag ska kunna minnas.

*rodnar*

Nu är det verkligen jul

Ann väcker mig vid 8:30 och undrar om jag ska gå upp och äta adventsfrukost med familjen. Det är dags att tända det andra ljuset. Det får man nästan inte missa. Till och med Malin är ju hemma i Rimbo. Det betyder att denna söndag i december inte är vilken dag som helst.
Det är dags att baka lussebullar och pepparkakor! Jag har längtat så länge. Jag vet ju hur det brukar bli...

Som en zombie (med vansinnigt rosslig hals) sätter jag mig vid frukostbordet. Mamma spelar den nya julskivan, som jag redan ratat med motiveringen: "Men det är ju bara EN enda låt från 'Julens musik'-kassettbandet som är med på skivan!". Så fort Sanna Nielsen dyker upp med sin sötsliskiga kristna stämma frågar jag: "Är det hon nu igen!?". Malin gungar fram och tillbaka på sin stol. Jag är inte sen att följa exempel. Ann blåser ut det första ljuset genom att andas lite för tungt. Mamma säger: "Jag tycker att det luktar bränt...". Det berodde på att hon åt en tomat som Ann hade eldat lite på.
Välkommen till dårhuset!

Vi spolar fram lite grann. Ungerfär när jag torkat bordet, Malin har plockat undan frukosten, mamma har diskat några glas och Ann haft mousse i håret kunde vi börja göra lussedegen. Fast först letade jag upp det urgamla kassettbandet "Julens musik" och tryckte på play.
Julen är här - Sissel Kyrkjebö & Tommy Körberg
Natten tänder ljus på himlen - Jan Malmsjö
Jul i Gamla Stan - Sten & Stanley o.s.v.

Vi lyckades få till en deg, trots att de tre systrarna var helt urspårade redan från start. Mamma suckade.
Innan degen ställdes på jäsning hördes välbekanta toner. Toner, som vi lyssnat till varje jul. Toner, som alla vänner till familjen Mattsson vet vad de innebär (och därför flyr de fältet).
Det var nu dags att skråla med Carola. Amazing Grace.
Sången når sitt klimax när Carola klämmer i för fulla muggar och wailar på ett mycket överdrivet sätt. Det är då vi hjälper till. Vi är inte en sekund sämre. Vi skriker och vrålar för att skapa så mycket skönsång (oväsen) som det bara går.
Det hände förra julen. Det hände julen innan den förra. Det har hänt alla jular, så långt jag kan minnas faktiskt.

Nu är det verkligen jul.

Matteplugg? Nja, kanske.

Lördag morgon. Very nice!
Jag partade loss lite igår med Kemifolk från KTH på JulpHesten.
Julbord, trevligt sällskap och härligt dansgolv. Och Svante var ju där! ;)
Men som alltid blir man tvungen att kasta in handduken vid 1, för att hinna med den sista bussen till Rimbo.

Nu är det dags för lite uppdatering av vad jag lyssnar mest på just för tillfället:
Mika - Relax (Take It Easy) (FFS people! Ladda ner och lyssna, lyssna, lyssna!!!)
Nouky - When the Rain begins to Fall (Relativt gammal, men ny för mig. Sjukt bra!)
Fedde Le Grand - Put Your Hands Up 4 Detroit (Riktigt skön låt som spelas ofta.)
2PM - Tetris (Gillar ni Tetrismelodin? Gillar ni partymusik? You're gonna love this!)
Shaun Baker - Bakerman (Sebastian Wolter Original Mix) (I like! You give it a try!)

Men stördast av alla är ju ändå:
Holly Dolly - Dolly Song (Den där jävla finska purjolökspolkan har spridit sig till allas radioapparater och vägrar lämna dem! Get used to it, folks. Enjoy!)

Men seriöst. Nu borde jag verkligen plugga.

Just a thought

I was stuck in a world where nothing felt right

Sometimes I felt like turning off the light

When times were tough and life got bleaker

Every mean word just made me weaker

But on a dark November night

I saw a smile that shone so bright

You found me and I found you

With every breath I felt brand new

My heart's now filled with so much love

There's no doubt that you were sent from up above

It might sound corny, but you make me feel great

There might be no reason, it might just be fate.

WoW och termodynamik

Damn it. "Det händer aldrig mig" brukar man ofta säga. Jag tänkte så fram tills igår. 10 minuter framför datorn med World of Warcraft och min karaktär som jag själv skapat, sen var jag fast.
Rackarns banditer säger jag bara.

För övrigt kan jag stoltsera med att jag förklarade en hel del termodynamik för mina klasskompisar när vi pluggade idag. Knappt hann jag titta ner i mina egna papper, förens någon bad mig att kolla vad de skulle göra. Det kändes jätteroligt att förstå vad man gör OCH kunna förklara för andra.

Here he is:

Ni har väntat länge. Nu finns han på bild! Svante. The one and only.
Jag kan inte beskriva med ord hur bra jag mår då jag är med honom. Ren och skär lycka är i alla fall ett försök till att beskriva känslan.

I don't wanna close my eyes

I don't wanna fall asleep

'cause I'd miss you babe

And I don't wanna miss a thing

'Cause even when I dream of you

The sweetest dream would never do

I'd still miss you babe

And I don't wanna miss a thing

Spexturnén till Lund

Fredagen den 24 november satt jag i skolans datasal mellan 16-20. Jag köpte mat från Järnvägsgrillen och vilade en stund innan det var spexrep strax efter 21. Vissa var fullare än andra! ;) Bussresan mot Lund startade vid midnatt. Jag hamnade långt bak i bussen, där de värsta "fyllona" satt och gormade "Längst bak i bussen!!!" Mp3:n gjorde susen för sömn.

Ett par gånger under natten vaknade jag till. Sova länge i buss rekommenderas inte. =/

Vi var framme runt 7 och fick frukost. I sällskap av en massa spexvänner blev det en tur till Lund city. Vi köpte spettekaka och satt på ett fik.

Tillbaka på LTH körde vi uppvärmningsövningar innan föreställningen kl 16. Då det var klart vankades fördrink(ar) följt av kavajsittning. Jag råkade vara med i ett gyckel av någon konstig anledning. =P Mot småtimmarna var man väldigt glad, dansant och fyllehungrig. De sålde varma mackor i baren! Himmel, vad gott det var! :D

Jag lade mig på en bänk för att sova runt 3-tiden.

På söndag morgon väcktes jag vid 7. Det var tajm att plocka in oss i bussen. 8-11 sov jag på bussen. Vid 12 hade vi lunchpaus. Resten av resan gick trögt, men vi kom tillbaka till Teknis vid 16.

Galen helg, helt klart!

Att blogga, eller att inte blogga

Det blir inte så mycket gjort på bloggfronten just nu.
Till mina trogna läsare vill jag be om ursäkt för stunder av bloggtorka!

Ursäkt? Nja. Jag kan ju försöka bortförklara mig.
Tiden räcker inte alltid. Både i går och idag var väldigt långa dagar. Helgen var totalt cp (fullständig redogörelse för min Lund-weekend dyker upp under veckan MED bilder!) och skolan ger mig ständigt nya uppgifter.

För att inte tala om Svante. Jag vet inte vad det är med den killen, men jag får aldrig nog! =D Hjärtat slog många extra slag när han sprang ikapp mig när jag skulle gå till bussen vid 22. Bara för att hinna säga hej då på ett mer personligt sätt.

Jenny och Jill på msn:

CiaraNomo: du får veta vart bordet ska stå.. säger man så?
Lady Starduck: Skåpet.
CiaraNomo: ahh... oj oj oj oj

Lund... kan man komma närmare helvetet?

Nu sitter jag i skolans datasal. Är jag en tragisk figur utan något liv? Nej.
Jag väntar på att klockan skall bli 20:55, för då är det dags för spex-rep. Lite drygt en timme senare skall spexet åka till Lund.

Lund. Skåne. Långt-bort-i-stan. Folk pratar så man inte förstår. Jag är med stor säkerhet inte sällskapets centrum någonstans. Det suger. För, let's face it, lite "lyssna-på-mig"- och "här-är-jag"-person är jag faktiskt.

Att vara borta från det trygga hemmet, de underbara vännerna, min ängel till kille och platser jag känner till är jobbigt.

Men jag har lovat att ha kul. Alla tror att det kommer att bli jättekul. Jag hoppas att jag överlever. That's all. Lite roligt blir det väl. Teater är galet kul och spexet har ju faktiskt varit något av det roligaste jag gjort i hela mitt liv.

Dagens höjdare

Den som kom på den geniala idén med Bärry-yoghurt borde prisas. Fast godast är den om man äter den på mitt sätt. (För er som inte vet består Bärry av en rätt sur yoghurt med sylt i botten).

En kylskåpskall Bärry Körsbär. Efter att man dragit av folielocket äter man upp den suraste yoghurten som fastnat på folien. Därefter kan man gå loss på burkens innehåll. Ajabaja för att röra om i yogurten! Man ska äta genom att skrapa på ytan av den vita massan. Allt eftersom blir yoghurten allt mer rosa och till slut når man sylten.

De små bitarna av körsbär är kärlek.

Sorry Johanna! ;)

Okej, även om jag skriver om lite allt möjligt, så är den här bloggen tänkt att vara riktad till Johanna Ahnemark! Johanna går i min klass och har fått för lite utrymme bland mina långa utläggningar om de konstiga KTH-dagar jag är med om. Ett exempel är det sjuka byrett-racet som hon anordnade en sen eftermiddag i labbet! ;)

I förrgår åkte jag och Johanna till "The Studio", där de proffssminkar och tar modellbilder på en. Både hon och jag köpte med oss några bilder. Otroligt snygga bilder, dessutom! Check it out:

En annan stört kul grej med Johanna är hennes oförglömliga kommentarer, som dyker upp med jämna mellanrum. Dagens "Johanna" gick till på följande sätt:

Jag och mina K-ing:are var på väg upp till datasalarna, när två tjejer beslöt sig för att gå och handla. Camilla försökte vinka med sig Jocke, vilket hon lyckades med. Jag hostar fram: "TOFFEL!" Jockes retsamma svar på tal blev: "Vem är det som har ett sugmärke?" och pekade på halsen. (För det råkar ju vara jag som har det...)

Nu kommer Johanna i diskussionen. Syftet var att knäcka Jockes replik med något dräpande, men det som (med stora svårigheter) lämnade hennes läppar var något i stil med: "Men.. Jill är ju andra sidan. Eller alltså, andra sidan toffel."

Tack Johanna, men jag tror varken att det hjälpte eller att någon förstod vad du försökte få fram! ;)

Och angående sugmärket... Jag umgicks en hel del med Svante igår. Vi lagade mat, såg på Futurama och South Park och jag stannade över natten i Solna. Det gör jag gärna om! =D

Morgonen/förmiddagen var toppen, förutom att jag snubblade in fem minuter för sent till en obligatorisk lektion. Inte nog med det, heller! Precis när jag skamset stänger dörren bakom mig, så ringer MOBILEN! *suck* Pinsamt.

Men resten av dagen gick bra. Jag hann träffa Svante en gång till innan jag åkte hem. *mys*

Och förresten, Svante: Kommer du ihåg de galna tomtarna med det konstiga grinet på Lagerhaus? Sa jag att jag ägde en sån? Det ser i alla fall ut så här:

Rapport från de rosa molnen

För mycket är aldrig nog för att citera titeln på en av de bästa Gyllene Tider-låtarna. "Mer, mer, mer!" skriker mina läppar efter varje kyss. I varje sekund av kroppskontakt blir jag varm rätt in i hjärtat. En hand som smeker min kind och jag är förlorad. En blick som jag inte kan slita mig ifrån. Ett leende som får mig att glömma alla sorger i världen.

Boratbio

Igår såg jag filmen om Borat. Tillsammans med Jocke, Emil och Johanna A från klassen befann jag mig i Sergelbiografens sal 1. Fullsatt!

När Emma W frågade om filmen var bra svarade jag:
Ehhmmm... alltså, jag vet inte om den var bra, men jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Jag skrattade så det gjorde ONT!

För någon vidare handling hade den ju inte, men det behövdes inte. Man satt och fnissade redan från den första filmrutan. Sedan kom skrattexplosionerna. Gång på gång!

Har ni inte sett den, så är det något jag rekommenderar att ni gör. Hysteriskt var ordet. ;)

Så effektiv är jag:

Idag lade jag den sista handen vid studentkorten som jag borde (och kunde) ha skickat ut redan i typ juli. Brevlådan nästa och skämmas på mig.

Can't help myself!!

Man när P3's hitlista med Scissor Sisters - Don't Feel Like Dancin' spelas kör jag en kombo av mina grymmaste moves, oavsett vad foten tycker!

Vilket grymt drag det är i den låten! *happiness* :D

Jag menar... vad gör man inte? =P

10 minuter innan mobilalarmet vaknar jag.

Klädseln inför dagens tripp till Sthlm blir följande:

Dumt gjort, Jill. Verkligen jättedumt gjort. Har du aldrig tänkt på hur folks skjortor ser ut efter att de sprungit hit och dit och blivit varma? Just det. Svettiga. Lägg då till det faktum att din vinterjacka är gjord för -15 grader och utomhustemperaturen ligger runt +15 grader.

Okej, jag kunde väl dra runt på stan och känna mig ofräsch. Fine by me. Jag skulle bara köpa lite julklappar och sedan åka hem till middagen. Trodde jag, ja!

Efter ett sms till Svante ställdes jag inför ett val. Åka hem, eller vänta ca 1,5h för att få spendera lite tid med honom. Tough choice? Nope! ;) Men, hur fräsch var jag nu på en skala? Aj aj aj. Tiden jag hade på mig måste gå till att göra mig själv lite mer tilltalande.

Först åkte jag till Åhléns. Där köpte jag en Puma Flowing spraydeo i syfte att lukta gott. Nästa stopp blev H&M, där jag provade och köpte en ny tröja. Min skjorta var ju som sagt inte helt tip-top. Till sist köpte jag även en liten hårborste för att få lite ordning på det rufs, som jag annars kallar frisyr.

15:30 dök Svante upp. Vi åkte hem till honom och lyssnade på musik... eller i alla fall tills jag råkade stänga av hans dator med min tå! =/ Haha. En kul detalj är att både jag och Svante prenumererar på serietidningen Larson! och hur coolt är inte det!? :P Jag blir alltid så glad av att vara med honom. Underbar känsla. I såna lägen glömmer man lätt bort tiden. Vilket vi också gjorde.

Iväg till Tekniska och time to say goodbye då herrn i fråga redan var över en halvtimme försenad. Jag åkte hem och kollade på film tills familjen kom hem efter att ha sett Dracula. På tv såg vi "Elfte timmen" och nu satsar nog jag på sängen.

Kort sagt, det har varit en jättebra dag! :D

Dagens särskrivning

"Gör jul kort"? I den här fotoverstaden kan man tydligen göra plågan i mitten av december till något som går över snabbt.

En kväll av festande

Före festen:

Under festen:

Efter festen:

Snart på en ovve nära dig:

Produktionsmöte goes favorit i repris

Då var det dags igen! Efter en premiärföreställning måste skådisarna få ladda ur/ladda om. Även om jag inte varit med i den här uppsättningen (Dracula) är jag bjuden till det som kallas "Produktionsmöte" ikväll hos Todi (a.k.a. Van Helsing i pjäsen).
Produktionsmöte är egentligen bara ett täcknamn för skådespelare och andra inblandade att få samlas, supa till och snacka en massa strunt. Det blir oftast en jättehärlig stämning och alla är på bra humör.

På min hemmaplan har vi haft väldigt bra produktionsmöten. Senast var nog efter "En Julsaga", men det var ju för två år sedan?? Hjälp vad tiden går. Fast, det är klart, fester som liknat produktionsmöten har jag ju varit på under de två åren som gått! :)

Nu ska jag sy på mitt namn på min ovve. Hoppas det blir bra!
Over and out, for now. Puss till Svante!

Satisfaction på repeat

Torsdag. Som vanligt, men ändå inte. Jag glömde mitt paraply på en bänk vid Rimbo busstation imorse, vilket jag aldrig någonsin mer kommer att se röken av. Pannan fick sig en smäll vid Mörby Centrum, då jag vaknade med just den insikten.
Anyhow, anyway. Here we go, here we stay.
Labb på schemat. Det innebär en massa metalljoner, fällningar (eller extraction reactions som vi kallar det), Borat-humor och kemiskämt! :D Jag har verkligen hamnat på rätt ställe.
Och så får man veta att man måste välja på kryckor eller gipskänga för att få någon fason på fossingen med fraktur. Not so nice.

Torsdag = Torsdagspub. I Draget träffade jag Svante och ägnade ungefär en timme åt prat och pussar. Hur gärna jag än hade stannat kvar för mer ryggning och gos, var jag tvungen att åka hem vid 17:30.
Jag fick se Dracula i lokstallarna med mina RUT-are! Iskall lokal, men helt rätt för pjäsen. Todi, Paddan och Plåtis: Snyggt jobbat! ;)

Som kronan på verket dök det upp ett sms som fick mig att lysa som en sol. Jag glömmer bort allt tråkigt och blir helt knäpp av glädje. Let this feeling stay.
Avslutningsvis innan jag hoppar in i duschen, drar på mig pyjamasen och släcker lampan över denna novemberdag vill jag tipsa om två låtar som jag gillar just nu:

Benny Benassi - Satisfaction
Deep Blue Something - Breakfast at Tiffany's

Sommarminnen: Jag och Jenny i pariserhjulet på Gröna Lund.

8 timmar kändes som 8 minuter

Tillbaka i den stora staden Stockholm 15:30.
Shopping med Svante! *pussar* Effektivare shopping har jag nog aldrig varit med om. All the best, though! *pussar* Tillbaka till Teknis för intervju runt 17:30. *pussar* Efteråt blev det sushi på Hötorgshallen och iväg till KTH igen för min intervju. *pussar* Slutligen var det dags för bio. *pussar, pussar pussar* Ett, som höll på att bli väldigt plötsligt, tunnelbanefarväl räddades av en vardagshjälte. Min överläkare. Jag fick sällskap till Tekniska. *pussar* Innan min buss gick vid 23:40 hann vi prata och... inte helt oväntat... pussas!

Tiden går SJUKT fort när man har roligt. That's a fact.
;)

I like. How much?

Vilken dag! Flaggorna vajade. Orkestrar spelade.
Haha, let's rewind.
Sjukt bra dag idag.
Jag träffade Svante på lunchen, vilket självklart boostade humöret till max. =) Jag och mina sjuka klasskompisar drog en massa bottenhumor, men skrattade jättemycket ändå. Efter en lång väntan på vårdcentralen, som inte gjorde mig så värst glad, blev humöret så många gånger bättre när jag kom hem!
Jag planerade upp morgondagens aktiviteter (skola, röntgen av foten, träffa S och biobesök) och gick in på skolans datasystem för att kolla vad jag hade fått på AFK (allmän och fysikalisk kemi)-tentan.

47 poäng av 50 möjliga!!!! Det innebär en 5:a! :D
Min första tenta är inte bara godkänd, jag fick det bästa betyget!!

Happy Jill signing off...

Vanilj och kokos

(Ursäkta den konstiga titeln, men ibland tryter fantasin)

Jepp. Så var det måndag igen. 10h sömn hjäpte visst inte. Glad som en lärka satte jag mig i V3 för att ha AFK (hehe, internskämt, coming right up!). Det var som vanligt jättekallt, men vi hade kul ändå.
(tick tack, tick tack, tick tack, kan inte tiden gå snabbare?)

Lunchdejt vid 11! Svante och jag. That's nice! ;)
Efteråt var jag inte med i verkligheten längre. Det är vid precis såna tillfällen som man går in i lyktstolpar eller snubblar över trottoarkanter! =P *happy*

Övriga reflektioner:
Bussbälten är ett måste! Har man väl börjat, så kan man inte sluta. Plus att många chaufförer kör som idioter.

STOPPA PRESSARNA!!!

Senaste nytt från Jills liv på KTH:
Igår hölls nØllans tackfest på Osqvik. Temat var superhjältar och jag kom dit utklädd till Catwoman i en rätt porrig stass. Efter en middag full av gyckel med massa snygga superhjältar plockades bodrden bort och ett dansgolv trädde fram.
Det var efter ca en timmes dansande som det sade klick! Jill och Svante. Utklädd till överläkare i labbrock blev han min partner på dansgolvet. Tills de släckte lamporna och stängde av musiken!
Vi delade på den lilla platsen som fanns i min sovsäck när det var läggdags. Mys och gos! =D
Imorse hade inget förändrats. Vi pussades och gosade hela vägen fram till Slussen. Vi ska ses imorrn och äta lunch tillsammans!!

Could this be for real!? ;)
Especially for Svante:

I wanna thank you very much
Thank you for lending me your love
And now I’m levatating
‘Cause I feel like I’ve been waiting
for a lifetime
for your touch

Now I’m 6 feet off the ground
And I may never come back down yeah
‘Cause I still feel your kiss
It’s on my lips
And I keep wishing
You come back around

Then you came along (Then you came along)
You know you saved me from (You know you saved me from)
Ordinary everyday (yeah)
You left me with a touch
So thank you very much
Oh yeah
Thank you very much

I wanna thank you for this smile
I’m gonna say this much
It’s usually not my style
I was sleeping yesterday
You gave my world a shaking
My eyes are open wide

Oh I can’t believe it’s true (I can’t believe it’s true)
I’ve been kissing you (I’ve been kissing you)
Now everything I do
Comes second to your touch
So thank you very much
I wanna say
Thank you very much

Oh good god
There I was
Then you came
Imagine my surprise
Some say
Less is more
But I’m not sure
‘Cause I can’t say goodbye
Some day I may fall
But till that day
I’ll be feeling high
So high
Yeah yeah
Thank you very much

I wanna thank you
For the love that you gave
Because it’s all in your touch

I can’t believe it’s true (I don’t believe it’s true)
I’ve been kissing you (‘cause I’ve been kissing you)

(Westlife - Thank You)

Catwoman

Carpe Nocturne

Tänk vad man lär sig på msn

Om man pratar med någon som är ca 5år äldre och jävligt kaxig på msn, måste man vara alert!
Thomas i min klass är född 1982 och är aldrig sen med att leverera kommentarer i stil med: "Men det var ju när du höll på att lära dig gå."
Men jag har lärt mig ett trick: Håll alltid wikipedia igång, så alla nya begrepp går att söka upp när de nämns! =D På det viset kan man hänga med i alla diskussioner.

Idag har jag kollat upp:

shootfighting (sport)
Mintu (sprit som drickes med förslagsvis oboy på after-ski)
Fearless (film med Jet Li)
All blacks, NZ, "Haka", Ka Mate (rugbylag som gör en lustig hälsningsfras ledda av en snubbe)

Och vem säger att msn är fördummande? ;)

Jag vill bara vara liiiite kaxig efter det här:

Stefan bad mig om hjälp med en kemiuppgift som han inte riktigt förstod sig på. Jag gav det ett försök.

Vad får Tenn för oxidationstal om den elektriska laddningen som gick åt var 2470C när man lät 0,760g Tenn reagera?

Jo, jag tänkte så här:
Sn^x+ +xe --> Sn (s) (en hypotetisk formel där x kommer ge mig oxidationstalet)
(I·t)/F = n(e) (I är strömmen, t är tiden, F är Faradays konstant och n(e) är substansmängden elektroner)
q = I·t (q är antalet laddningar)
q/F = n (Alltså har jag en formel jag kan använda från de data jag har)
n(e) = 2470C/(9,64853·10^4)A·s/mol = 0,025599... mol
n = m/Mv (n är substansmängden tenn, m är massan och Mv är molvikten)
n= 0,760g/(118,710)g/mol = 0,00640 mol (Mv hittar man i tabellsamlingen)
0,025599/0,00640 ~ 3,9999 ~ 4
0,00640/0,00640 ~ 1
n:n(e) = 1:4 (Förhållandet mellan substansmängderna då man delar båda på den minsta)
Detta ger mig x=4 och Svaret:
Tenn får oxidationstalet +IV under omständigheterna! ;)

Men å andra sidan...

Min kväll har ju varit grymt skön från att jag kom hem.
Jag dillade med Carro på telefon. Jenny kom förbi och käkade caffé latte-glass och hemmapoppade popcorn. Jag såg inpelade Jordan, rättsläkare och House.

Nu blir det sleepy-time! ;)

Men 140kr ska de ha

Produktiv dag.
På matten skojade Jocke om ett nytt ämne: Octabordellan (och octabordellin med en kvadruppelbindning).
De som påstår att KTH:are är nördar har HELT rätt. (Men synd för dem att de inte fattar/uppskattar nördskämten!) =P
Jag hann göra några små räkneuppgifter och ringa Puff (Emma W) innan jag åkte med 14-bussen till Rimbo. Avstigning vid Vallby kvarn för att gå till Blodbussen för min första riktiga blodgivarsession! 4-5 dl senare knatade jag iväg till vårdcentralen för att diagnostisera min haltande fot. Väntetid till receptionen: 40min. Ytterligare väntetid till läkare: 35min.
Tid för diagnos med ordination: 3min. FYYYY FAAAAAN för vården!
Allt jag fick veta var att jag har en inflammation i fossingen. Det kurerar jag enklast med Ipren och Zon-salva.

Yeeeiii. En jävla massa väntan helt i onödan. Plus att jag hade kunnat köpa annat för de stålarna.

Kay Hanley - Follow Me

Anywhere you wanna go
Anything you need to know
All the best in life
I wanna get it for you
Lately I just feel so fine
I imagine that you're mine
In my world you're gold
I only wanna protect you

Whatever I want I get
I want a shooting star
Whatever I need I have
When I'm with you

Follow me inside outside
Through the stratosphere
The moon is shining for you
It knows that I adore you
Suddenly all the sadness
Will just slip away and you will see what I mean
If you just follow me in my dreams

I was searching everywhere
Suddenly I saw you there
And my love arrived
Just in the nick of time
Life floats on a movie screen
You're the star of my scene
We live on the edge of a knife
Larger than life

And whatever I want I get
No one could take your place
Whatever I need I have
When I see your face

Follow me inside outside
Through the stratosphere
The moon is shining for you
It knows that I adore you
Suddenly all the sadness
Will just slip away and you will see what I mean
If you just follow me in my dreams

JAG VILL HA!!!

Snowjoggers av märket RubberDuck.



Kan det bli bättre? <3

Kan man dö av majs?

Jag vet inte hur jag lyckades, men nu har jag tryckt i mig på tok för mycket majs.
Det hela började med en vanlig (men ändå relativt sen) middag på hemmaplan. Stuvade makaroner och köttbullar. Jag åt av hjärtans lust och sparade lite av grönsakerna för att ta med mig till morgondagens lunch. Mamma föreslog att jag skulle skära upp mer gurka och att jag kunde ta med lite majs också.
Sagt och gjort. Jag öppnade en burk med majs och skar upp den gurka som fanns kvar. Den lilla lådan blev jättefull och majsen tog inte slut.
Sen vet jag inte om det var lathet eller hunger som fick mig att äta upp den överflödiga majsen.

Men mycket majs blev det! ;)

Underbara människor

Först satt jag och jobbade med mitt tröga arbete om polymerer, sen gick jag till Draget för att äta lunch. Där träffade jag några av mina spex-vänner. Jättesöta Max gav mig en kram och undrade vad som hade hänt med mitt galna hår sedan måndagen, kramgoa Annie lånade ut sin kniv till mig, eftersom besticklådan var tom och trevliga Micke drog några skämt.

Tillbaka till datasalen gjorde jag och Jocke klart vår datorlaboration. Tiden gick och allt fler klasskamrater samlades i samma datasal, vilket naturligtvis ledde till att vi börjar sväva ut och skämta om allt istället. Kalle frågade mig om jag hade rökt på, för allt som sades fick mig att vika mig dubbel av skratt! ;)
"Får får fårfår?", "Men jag åker i alla fall inte till Holland för att knulla!", "Men ni har ju fjoll-turkos.", "Men har inte ni fattat att man kan byta färg på linjerna, jävla sopor!?", "Bhut whaayy?" och " 'Fattar du vad jag pratar om?' -'Nej.' -'Fattar du vad HAN pratar om?' -'Nej.' " är bara några exempel på saker som sades.
Ännu en gång har K-ing-eleverna låtit högst, skrattat mest och fått minst jobb gjort på en dag! :D
När arbetet led mot sitt slut (tro det eller ej!) och jag var på väg att gå började Jocke och jag prata om morgondagens laboration. Det är vår första lab, så alla känner väl sig lite vilsna. Jag har bara antagit att man antingen laborerar själv eller med de man delar labskåp med (öken). Det lustiga var att Jocke föreslog att vi skulle labba ihop om man fick dela in labparen själva. Yes puh-lease!

Titta ut, titta ut en minut

Onsdag morgon.
(Lagom kul. Mitt i veckan. Torsdag och fredag kommer vara piss.)
Trött som en sengångare sliter jag mig långsamt upp ur sängen efter att ha tryckt på snooze tre gånger.
(Åh, vad skönt det vore att sova en liten stund till.)
Det är dags att kliva in i duschen.
(Nej, jag vill inte. Det kommer att bli så kallt när jag kliver ur duschen.)
Men först måste jag plocka fram de kläder jag ska ha på mig under resten av dagen.
(Kanske skulle man plocka fram långkalsongerna?)
Jag kastar en blick mot fönstret för att kolla in vädret.
(Jag orkar inte med mer regn. Jävla skitvä... MEN.... VA!???)
Som slagen av blixten spärrar jag upp ögonen, plötsligt klarvaken. Den syn jag möttes av var ingen mindre än:

Nu blir det jullåtar på mp3:n! :D

Especially for Alice ;)

. . . men det var coolare igår runt lunchtid =/

"Vill ingen ha bonuspoäng?" eller "Vad är halveringstiden på en K-ing:are?"

(Alternativ titel: "Hittar bara 8 personer till sal L21?")
Tyvärr är alla bloggtitlar internskämt från min klass, men det måste bli en blogg av det ändå. Om ni inte skrattar med mig, är ni åtminstone välkomna att skratta åt mig! ;)

Idag hade vi vår tredje KS (kontrollskrivning) i matematik. För varje avklarad KS får man ett bonuspoäng till tentan. Självklart vill man väl ha bonuspoäng? Eller? KS:en hålls på lektionstid, så man "slösar" ingen tid på det. Om man misslyckas på KS:en händer ingenting, man får bara inte den bonuspoängen. Så: Vad har man att förlora på att skriva KS:ar??

Det som gör mig riktigt förvirrad är varför så få i min klass tar tillfället i akt och chansar. Antingen får de bonuspoängen eller inte. Jocke har kallat de som inte försöker få KS-poäng för idioter. Jag håller nästan med. Observera att vi pratar om människor som faktiskt skulle behöva alla extrapoäng de kan få!

Som sagt: KS3 i dag. I vanliga fall har vi matte i sal D31, men idag stod sal L21 på schemat. Visst, vi kanske tappade en (eller max två) elev(er) till lektionen p.g.a. salsbytet, men vad hände med resten? Totalt var vi 8 personer i klassrummet under den första timmen då skrivningen ägde rum och klassen består av drygt 20 elever (plus några från högre årskurser som läser om kursen).

Och om man nu inte skriver KS, kan man väl ändå dyka upp till de resterande två timmarnas matteföreläsning? Icke. Samma tappra skara på knappt tio själar hängde kvar i L21.

Det lustiga är ju att vi blir färre och färre på föreläsningarna! Från början var vi så gott som full styrka, men nu droppar folk av för varje tillfälle, både från matte- och kemiföreläsningarna.
Snart sitter jag väl där själv med tindrande ögon och min grafritande räknare och lyssnar på nästa föreläsning om vektorer eller gasers löslighet.

Totally sick =P

Det är sånt här jag sysslar med runt midnatt. En tokig frisyr som kommer ge mig världens härligaste volym i håret imorgon. Men sen är jag ju rätt knasig också.

I väntan på Pink

Remember the cold evening we spent together?

We thought we'd have to wait forever.

Eventually we saw the warming indoor-light,

We'll never forget that night.

Jills åsikter om

• att cykla på 3ans växel (den högsta på mammas cykel) i diverse uppförsbackar: "ASJOBBIGT! Jag höll nästan på att svimma hemma hos Todi, när jag äntligen lugnat ned mig. Jag KAN typ inte cykla lugnt."
• hjärt- och kärlsjukdomar: "Det är så typiskt att den typen av åkommor alltid drabbar de människor man tycker allra bäst om."
• daim-glassen som mamma gör: "The. Best. Ever. Jag kan äta tills jag smäller av."
• Pink-konserten den 28:e oktober: "Vilken show! Lyckopiller! 100% energi och glädje."
• brudar från Skåne: "Det finns en förening som heter 'Gräv bort Skåne!'. Kan inte alla gå med i den? Okej att vissa av grabbarna har lite kul stil, men brudarna kan vi väl skicka upp till månen så vi slipper dem?"
• KI06: "En helt underbar klass med många humoristiska karaktärer. They make my day!"
• vänner man träffar alldeles för sällan: "Det är tur att de finns kvar. Lika upptagna som jag, men självklart finns de fortfarande i mitt hjärta. "

Bilder till förra bloggen som inte gick in *dumma blogger*

Lördagen den 21 oktober 2006

Denna dag innebar spexpremiär och nØllegasque. Den skulle komma att bli en milstolpe i mitt liv. Här kommer den FULLständiga redogörelsen för dagen/kvällen/natten/morgonen.

Pling! Mobilen väckte mig vid 6:30. Gruffande reste jag mig upp ur sängen. Hostan, halsen, huvudvärken, näsan. Inget var riktigt på topp. Jag lade ned Ipren, halstabletter och ännu fler halstabletter i min färdigpackade bag.

Mamma hade fixat frukost till mig när jag kom upp till köket. Efter att ha fått i mig både frukost, hostmedicin och en värktablett åkte jag iväg med 7:50-bussen till Stockholm och Tekniska Högskolan.

Väl på plats fick jag lite sjukdomssympati av mina vänner. Vi roddade upp scenen, fixade i ordning smink-/ombytesrummet, sminkades och värmde upp. Alla stod i en ring och masserade varandras axlar. Max (som gav mig massage) fick mig stundtals att rysa och ibland nästan att slumra till när han växelvis kliade mig i nacken och masserade både mina axlar och min rygg.


Lunchen var välbehövlig. Tillsammans med Sara, Annie (från scen-gruppen) och MD-Mats gick jag till Draget (kemis sektionslokal) och åt. Vi pratade om politik och människor.

Från 12:30 fixades frisyrer och tiden flög iväg. Helt plötsligt hade klockan blivit 14 och det var läge att ta scenen i anspråk. Under jubel och påhopp från publiken framfördes "Döden i Paris" eller "En hissnande insnöad hisstoria" med endast några få missar.

Efteråt kramades nästan alla och gratulerade varandra för en mycket väl genomförd show. Mina regissörer (a.k.a. MD-Thomas och -Mats) gav oss tonvis av beröm och kramar.

Scenen roddades bort och alla bytte om. Min scenkollega Kalle stod för spriten. Scengruppen drack "Rampfeber" i Coca-Cola-pappmuggar.

Nästa anhalt var bastun. Så gott som alla från spexet (scen, quör, dance, quostym, orquester, dequor, reqlam&programme och MD-are) satt i värmen, sjöng, drack och höll en mycket god stämning!

Vi tog oss tillbaka till smink-/ombytesrummet och gjorde oss i ordning för festen. Vi hade gott om tid, så jag sprang mest runt och fotade alla! :)

Då övriga festdeltagare (alltså inte spexfolket) fått äta förrätt, gick vi in till den stora matsalen under högljudda applåder och välkomnande rop. Vi satte oss vid det bord som avsatts för oss och inväntade middagen. Under hela sittningen framfördes tal, uppträdanden och sånger, presenter och priser från/till sektionen delades ut och nØllerättegången hölls. Vi fick bli ettor! Vin, god mat och underbar blåbärspaj.

Klockan var närmare 1 på natten när vi reste oss från borden för att festa vidare. Jag kramade Jocke och Emil från min klass och frågade om de haft roligt så här långt. Jo då. Det hade de haft!

Draget, nästa. Jag köpte en P2 och minglade runt. Det blev en hel del dansande också, så klart! Jag hittade orquester-Stellan och -AK, scen-Max, quostym-Sebastian och MD-Thomas i ett hörn. Där stannade jag en bra stund och snackade.

Timme efter timme passerade och klockan blev över 4. Jag drog mig upp till mysrummet och hittade en drös nästan utslagna spexare och andra festdeltagare. Fram med mobilkameran!

Vid 5 stängde Draget. Jag kramade mina scenvänner, några övriga spexare och en del MD-are innan jag lämnade lokalen i sällskap av några quostym-are, dance-Andreas och orquester-Henrik (de två sista var galet fulla).

Den mest aktuella frågan för mig vid denna tidpunkt var: Vad ska jag syssla med fram till 6:30, då min buss går? Svaret kom från quostym-Maria. Hon föreslog att vi skulle ta en fika på 7-11 på Odenplan. Visst, tänkte jag glatt (om inte ganske förvånat). Hon och jag har egentligen inte haft speciellt mycket kontakt, men det var jätteroligt att sitta och snacka med henne.

Resan till Danderyd gick i flera krångliga, besvärliga och roliga steg.
Först sällskapade jag med Maria mot Odenplans tunnelbanestation, fast jag skulle åka åt motsatt håll. Detta gjorde att jag mötte (och missade) bussen jag kunde ha tagit för att komma tillbaka till Tekniska Högskolan.
Istället kom jag på att jag kunde åka med Maria och tuben mot T-centralen (gröna linjen) och därifrån byta till röda linjen mot Mörby centrum. I och med detta kunde jag avgöra om jag skulle hinna med 6:30-bussen från Danderyd eller om jag skulle åka med 7:10-bussen från Tekniska.
Tuben mot Mörby väntade på T-centralens station, så bytet gick bra. Jag vinkade hej då till Maria och kilade över till den nya vagnen.
En snubbe som också bytte tunnelbana satte sig vid mig, men jag ignorerade honom. Han var mörkhyad, sunkigt klädd och hade ögonvitor som nästan var ljusgula. Han inledde så småningom en konversation med mig (på engelska), som jag var måttligt intresserad av. Han frågade några "standard-frågor" först, sedan ville han ha mitt nummer. Undanflykten om att "min pojkvän inte skulle gilla det" fungerade inte ens.
Då kom räddningen!
Tåget hade nyligen lämnat Tekniska Högskolans station (jag hade insett att jag skulle hinna med 6:30-bussen från Danderyd) och då såg jag till min stora lycka och förvåning att MD-Thomas står längre fram i gången!
Med ett halvsluddrigt "Just a second" lämnade jag den påfrestande snubben och gick fram till Thomas, som fortfarande hade sina MD-kläder på sig och stod och pratade med två killar (som av samtalet att döma inte var väldigt nära vänner till honom, utan mer flyktigt bekanta). Jag gav honom en kram, berättade om den jobbiga killen längre bak i vagnen och introducerades för vännerna.

Vid Danderyds Sjukhus hoppade alla fyra av, men det var bara jag och Thomas som skulle till samma sida av busstationen. Vi sade hej då till hans vänner och gick åt vårt håll. Min buss skulle gå först, så jag bad Thomas hålla mig sällskap på min hållplats (vilket han självklart också gjorde!). Vi pratade om spexet och skrattade mycket innan min buss körde fram. Vi kramades och sade "Ha det bra", "Sov gott", o.s.v.

När jag kom till Rimbo vid 7:20 gick jag hemåt. Mamma var vaken och öppnade åt mig. Jag gick på toaletten och sedan fick hon höra hela den här berättelsen.
Jag plockade ur min bag och gick ner till mitt rum. Jag stängde persiennerna och drog mig till min nybäddade säng. Klockan var närmare 8:30 då jag äntligen fick sova! :D