Nu sitter jag i skolans datasal. Är jag en tragisk figur utan något liv? Nej.
Jag väntar på att klockan skall bli 20:55, för då är det dags för spex-rep. Lite drygt en timme senare skall spexet åka till Lund.
Lund. Skåne. Långt-bort-i-stan. Folk pratar så man inte förstår. Jag är med stor säkerhet inte sällskapets centrum någonstans. Det suger. För, let's face it, lite "lyssna-på-mig"- och "här-är-jag"-person är jag faktiskt.
Att vara borta från det trygga hemmet, de underbara vännerna, min ängel till kille och platser jag känner till är jobbigt.
Men jag har lovat att ha kul. Alla tror att det kommer att bli jättekul. Jag hoppas att jag överlever. That's all. Lite roligt blir det väl. Teater är galet kul och spexet har ju faktiskt varit något av det roligaste jag gjort i hela mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar