Why wear make-up?

Ett öga sminkat, ett utan smink

Mission accomplished

Japp, då sitter man och lyssnar på "Mannen med gitarr". Så svårt var det ju inte! :D

Today's must-have:

För ett par veckor sen hörde jag en typisk Gessle-låt på radion. "Mannen med gitarr" hette den.

"Spela nåt som jag förstår

Varma läppar, mjuka lår"

Kan det bli mer Gessle än så där? Pervo-pop light när den är som bäst.

Efterforskningarna för att hitta denna låt inleddes nyss. Till min besvikelse var det inte någon ny singel, utan en demo från 2002. Det verkar även som om den var en B-sida till "Tycker om när du tar på mig"-singeln. Problemet är att jag köper inte enstaka singlar, utan går loss på skivan direkt och går miste om en hel del B-sidor.

Den här "Mannen med gitarr" satte sig direkt i huvudet och jag måste få tag på den!!! Jag skämtar inte. Det handlar om min överlevnad.

Ska man vara förvånad?

Avdelningen:
Saker som Storasystern köper i syfte att ge mig (som födelsedagspresent), men i slutändan behåller för sig själv.

Dagens investering

Lite dötid innan badhuset öppnar kombinerat med en rabattcheck på 50kr från H&M är en farlig kombination. Det är klart, en check på 500kr hade varit livshotande farligt! ;D

Jag lämnade butiken med Maxfactors nya monster-mascara "Masterpiece", vars ordinarie pris ligger på 139kr. (En mascara ska enligt min mening gå på ca 80kr och allt under den summan är antingen en dålig mascara, eller ett fynd.) Nu var den nedsatt till 119kr och med min rabatt blev slutpriset 69kr!
TJOHO! :D

HattHenkan och PartyPeter

ROFLMAO / TTKASF

http://www.e-messenger.net/lingo.php

Ja, jag är verkligen road! :D

Sorry

Jag ber om ursäkt, men efter den här middagsupplevelsen har jag konstaterat fakta. Även om det började som ett skämt i skolmatsalen, har det nu bekräftats:

Potatismos ÄR som klister!

Tiden står still

Jag tittar ner i boken jag ska ta information ur för mitt psykologiarbete, men får inget gjort.
Jag kan inte inse att jag ska gå upp 7:20 imorgon bitti för att åka till skolan.
Jag suckar djupt och knappar lite på mobilen.
Jag stoppar det näsblod jag fått på grund av förkylningen.

Jag har fastnat i tiden och vet inte hur jag ska ta mig vidare.
Tiden behöver inte gå fortare än så här. Alla stunder då jag vet exakt varför jag vill leva känns så här. Då jag vaknar och ser in i de ögon som förtrollar mig är allt som det ska vara.

Hundra halstabletter senare

Då ska vi se... idag var det torsdag, ja. Jag tappar kollen totalt när det är lov.
Sammanfattningsvis kan läget beskrivas med ett ord: Sjukt.
För det första så ÄR jag faktiskt sjuk. Något är fel med halsen. *host host*
Sjuk grej nummer två är att jag, sedan några dagar tillbaka, inte är singel längre! :D *suckar drömmande*

Idag visade Ann mig en sak hon skrivit om mig:

Min knasiga storasyster, du betyder allt.

Du får mig att le när jag vill lägga mig ner och bara dö.

Ditt skratt är så härligt, och jag blir glad när du är glad.

Du har varit "olyckligt" kär väldigt länge nu, och jag blir så jävla lycklig när jag tänker på att du har fått den du älskar nu.

Du och jag för alltid.

Du har så många bra sidor, du är otroligt smart och klok på alla sätt, och du är otroligt vacker på både insidan och utsidan.

Du är så himlans underbar och jag älskar dig av hela mitt hjärta.

Du är värd all den kärlek du skulle kunna få.

Kan inte beskriva hur mycket jag tycker om dig.

Lill-grabben & Hååning, Alltid

Påskträd med storasyster

Fredag morgon

Jag har sovit jättekonstigt den senaste tiden. Mardrömmar, svårt att somna, svårt att sova, svårt att vakna. Sammanfattning: illa.
I morse vaknade jag innan klockan åtta och kunde inte somna om. Den första dagen på påsklovet. Jippie. Eller inte. Det jag fick för mig var att ta en promenad: Min Rimbo-runda. Gessle i öronen och en dryg timme senare kom jag hem och fann familjen vid frukostbordet. Surrealistiskt. Men jävligt roligt.

Stick i fingret

Jag och TVÅ andra tjejer infann oss 8:50 i H201. Tre tappra själar förberedde sig för biologilaboration. Vi fick testa oss själva på lite olika saker: Blodgrupper, lungkapacitet, blodtryck i diverse konstiga situationer, m.m.
Jag stod där med en liten ljusgrön plastsak, som kunde ge mig ett hål i mitt vänstra långfinger om jag bara tryckte till mot fingret. Jag kan ju inte skada mig själv? Äh, bullshit. Man får väl offra sig för vetenskapen? ;) Tänkt och gjort.
*stick* Jag vrålade: "SATAN!!", men speciellt ont gjorde det inte. Jag skrek bara för att jag blev så förvånad. Alltså, jag visste ju att det skulle sticka till. Jag är inte dum, men man vet ju aldrig när man trycker precis så hårt att sticket kommer.
Analysen visade att jag har 0-blod. Fast det visste jag ju sedan tidigare, eftersom jag är blodgivare, men man måste ju testa sina egna gränser ibland! :D

Dagens punchpralin (igen)...

...är återigen Emma Widnersson! Motiveringen lyder:
För ännu ett beundransvärt åstadkommande då hon, trots vacklande psyke och med stor nervositet, tog körkort!

(Dagens punchpralin delas ut av den enväldiga domaren Jill och beslutet kan inte omprövas eller ifrågasättas. Priset går till en person som gjort en imponerande prestation under dagen.)

I underhållande syfte

Ibland säger jag saker som får mig att framstå som dum. Riktigt dum. Grejen är att jag gör det medvetet. Jag vill att folk ska ha roligt! De får gärna ha roligt åt mina s.k. "dum blondin-kommentarer", jag bjuder på det.

Det senaste jag kläckte ur mig var i måndags. Iskolan serverades potatismos med fisk. Ärtor fanns det också. Jag sa:
"Alltså, har ni tänkt på en grej?" Alla tittar frågande på mig.
"Potatismos är som klister." De frågande blickarna ser nu helt oförstående ut.
"Men, alltså..." *viftar lite med moset på gaffeln* "...det sitter ju fast och så." Ingen fattar.
"Och så tuggar man på det så är det såhär..." *smackar lite* "...eller hur?" Mer förvånade blickar.
"Eh... och ärterna sitter ju kvar i det. Ser ni?" Mission accomplished. De tror att jag är helt blåst! De fick sig ett gott skratt och jag kände att jag ännu en gång roat min omgivning.

Önskelistan -06

30 april smäller det! Då var det födelsedag igen, den nittonde i ordningen. Jag har inte tänkt på det så mycket. Det faktum att familjen brukar ge mig presenter, alltså. Det jag däremot HAR tänkt på är fest! Jag funderar på att ha en tjejmiddag för mina barndomsvänner och ett "produktionsmöte" där det förekommer fri fylla. Pappa är garanterat medtänkt i den senare festligheten! Jag hade väl aldrig trott att man kunde frivilligt supa till med en förälder närvarande, men där hade jag fel. Det är väl för att teaterfolket kommer så pass bra överens med honom antar jag.
Hur som haver barnen kär. När det kommer till det där med att önska sig saker, har jag kläckt lite idéer. Pengar, sprit och högtalare till min dator! :D So far, so good.

Icke-fungerande internet

Hemma har internet bestämt sig för att inte fungera, på båda datorerna. Det är inte vårt fel. Felet kommer utifrån. Jag hatar det. Usch och fy. Kräks och spy.
Bortsett från det är allt rätt okej. Jag längtar till påsklovet, för nu är jag trött på skolan. Vi fick den individuella studieplanen av SYV idag. Happy happy! :D Det såg riktigt bra ut. Jag kommer med största säkerhet in på den utbildning jag vill: kemistlinjen på Stockholms universitet.

Puss o kram, skumbanan.

Pausfåglar

Några skådespelare

Produktionsgruppen ;)

Payback time darlings! =D

Nu är teaterveckan slut. Igår var jag med dem hela dagen.
Jag har aldrig känt mig så uppskattad, omtyckt och respekterad i någon grupp så som jag känner mig i den här ensemblen. Jag är någon för dessa teaterungdomar. Det trodde jag inte förut. De sa att de saknade mig, men jag tänkte att de bara sa då för att de märkte att jag var där i måndags.

Jag höll ett tal för dem innan deras sista föreställning. Det handlade om min kärlek till dem, hur mycket teatern betyder för mig och att jag aldrig kommer att lämna dem.
Syftet var att ge dem en liten "kick". Jag ville att de skulle tänka: "Okej! Vi klarar det här! Jill tror på oss!". Jag ville att de skulle ta åt sig. Vad jag inte räknat med var att de skulle börja gråta. Floder. Allihopa! Jenny snyftade när jag pratade, Marcus grät så han skakade där han satt i Annas knä, tuffa Erica fällde en tår, o.s.v. Jag kan säga liknande saker om dem alla. Henkan kom emot mig, torkade sig under ögat och sa: "Jill. Jag hatar dig." Jag kramade honom och svarade med ett leende: "Vet du, det tror inte jag att du gör." Kommentaren jag fick då var: "Nej, hur fan skulle jag kunna göra det?" ;)
När alla väntade på att få krama mig sa jag vi var kvitt. Jag hade ju gråtit så mycket i måndags, så nu var det deras tur.

Okej, alla grät och kramade om mig. Visst, jag kanske har talets gåva. Men, de känner PRECIS som jag. Marcus höll om mig hårt och sa mellan tårarna: "Jag saknar dig så mycket."

Alla grät. Inte ett öga var torrt. Jag fick fram budskapet. Teaterfolket är min alternativa familj.

Jaaaaaaaa party on!

Tjoho! Peter, Henkan, Malin, Anna, pappa, Gunilla och Jerry! Produktionsgruppen fyllnar till! :D Teatern fortsätter. I love it. Fucking hell.