För en tid sedan hoppade jag av min teatergrupp som jag varit med i sedan åttan. Det var rätt beslut, ingen tvekan om det. I lördags erbjöd jag mig att hjälpa till med scenografibygge och fick en skum känsla i magen. Jag skulle inte få stå på scenen i år!?
Idag smög jag dit för att se deras generalrepetition. Först attackerades jag av en hop ungdomar som kastade sig runt halsen på mig och var glada att se mig. Jag satte mig längst bak för att titta på akt 1. Det dröjde ca 2 minuter innan kinderna var fuktiga av tårar. Tove inledde med "You are my only soulmate" och så började min historia om niagarafallen.
I pausen kom lilla Marcus fram till mig och gav mig en stor kram. Jessica, Caroline, Jenny och Theres hoppade fram strax därpå.
Akt 2. Varje sång drog fram tårar. Jag har ju hört dem på teststadiet och här stod nu mina teaterapor och framförde dem med glans och känsla. Allt brast totalt när Marcus och Jessica sjöng "Without you". Min absoluta favotitsång i denna produktion, framförd av två av Rimbo Ungdoms Teaterförenings största sångtalanger. Jag grät hejdlöst. Men det var inte slut där. Avslutningssången... OJ! Jag grät ännu mer. Jenny sa efteråt att hon var tvungen att gå av scenen då hon såg mig sitta och snyfta.
Jag ställde mig vid sidan av scenen då regissören, tillika min vän, får syn på mig. Hon undrade om jag ville säga något till gruppen. I ett sådant läge hade jag velat säga tusen intelligenta saker, men fick bara fram något spontana: "Jag har gråtit igenom hela föreställningen. Ni är helt underbara." Många kramar och lyckönskningar senare lämnade jag mitt teaternäste och tuffade hem. På fredag och lördag ska jag se dem på riktigt. Då gäller det. My babies.. De kan allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar