Jag vill rymma iväg till teatern. Hela min skapelse skriker. De har stått på scenen idag. Jag var inte där. Eller jo, det var jag. Själsligt. Jag må ha hoppat av produktionen, men jag lämnade dem aldrig. Jag tror inte att någon förstår mig när jag pratar om teaterveckorna jag varit med om. Den enorma verklighetsflykt det innebär att få gå in i en annan sinnesstämning i en veckas tid. Skolan existerar inte, de normala fritidsaktiviteterna skuffas åt sidan och alla vänner får vänta. Gruppen är ens alternativa familj och matpauserna är till för "showandet" som jag och Suz specialiserat oss på. Vi fick lämna över titeln som regerande pausfåglar i år, då vi båda hoppade av. Marcus och Theres klarar av uppgiften. De skådespelande ungdomarna klarar av att axla ansvaret, utan tvivel.
Men jag vill vara med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar