Roligt att chocka folk

Vid matbordet sitter jag, Ann och mamma. När jag lyfter undan min tallrik ser jag små röda fläckar på bordet som om någon nyst där.
- Vad är det här? säger jag och gnuggar på fläckarna som inte går bort
- Vet inte... svarar mamma.
- Spotta på dem! tycker Ann.

Jag spottade på dem. =)

Livet är inte rättvist

Jag ringde för över en månad sedan till min nyfunna favoritfrissa i hopp om att hon kunde klämma in mig i sitt schema på lördagen den veckan. Icke. Kort efter samtalet slogs jag av tanken att jag kanske inte FICK klippa mig på grund av teatern? Marcus avrådde mig från att korta ner på hårsvallet med tanke på att ju mer som fanns att bygga med, desto lättare för honom (som fixade mitt hår under teaterveckan).

Nu ÄNTLIGEN hade jag fyra dagar på rad som jag kunde erbjuda som tider till den fantastiska frisören. 9:45 slog jag en pling och fick svar.

Jahapp. Hon är mammaledig och börjar jobba i höst igen.

Sist hon klippte mig blev resultatet följande:

Visdomsord

Sms kommer från latin och betyder satans mycke skrift

En gammal goding

Olägenheten med lägenheten var inte hyran, utan ohyran.

Varm om hjärtat

And when the rain begins to fall
You ride my rainbow in the sky
And I will catch you if you fall
You never have to ask me why
And when the rain begins to fall
I’ll be the sunshine in your life
You know that we could have it all
And everything will be alright

Tretton tusen!?

I torsdags bad jag Johanna att stå bakom mig i kön på Nymble vid lunch, eftersom jag var orolig för hur mycket pengar jag hade på kortet. Jag hade henne som back-up utifall kortet skulle säga nej. Igår skulle Marcus och jag handla inför middagen och jag chansade ännu en gång på att betala med kortet.

På väg till Carro gick vi förbi bankomaten, så att jag kunde ta ett kontoutdrag.
13 364,56kr. . . Var kommer alla pengar ifrån!? =O

A sick story

Måndag:
Något var fel med halsen. Jag hade visserligen en hel teatervecka och en tentapub bakom mig, så en påse halstabletter åkte med mig in till Stockholm. Skoldagen innebar Analytisk Kemi och Kemiteknik. Vid 15:30 var jag hemma hos Svante. Febern började att krypa fram och jag förvandlades till en ynklig liten sjukling som krävde mycket ompyssling och kärlek. Självklart ordnade världens underbaraste allt för mig, så jag kände mig bättre.
Tisdag:
Natten gav mig inte mycket sömn, men som tur var hade jag inget schemalagt. Svante drog till KTH och jag WoW:ade och kollade på både "Big Fish" och "Grease". Det blev även en sväng till ICA, där jag köpte grönt te, blåbärssoppa, sushi och två Bärry-yoghurtar. På kvällen tittade jag en stund när Svante WoW:ade och lilla sjuka jag orkade inte åka hem.
Onsdag:
Sovmorgon. Fett nice. Svante och jag åt frukost, WoW:ade och gjorde gick samtidigt till skolan. Min föreläsning i Kemiteknik började 13:15. Om det var någon som lät i L21, så var det jag som nös (för miljonte gången).Tillsammans med Jocke, Emil, Johanna, m.fl. jobbade jag lite med självtest 1 i Kemiteknik. Det tredje styrelsemötet hölls i Draget. Jag blev vald till KOMPIS! ;) Efter mötet träffades vi och bestämde lite datum för viktiga händelser. Det blev sent och bussarna går sällan som jag vill. Hamma vid midnatt lockade inte en sjuk Jill. Försiktigt öppnade jag dörren hemma hos Svante och stannade ytterligare en natt. När jag snöt mig började jag att blöda näsblod! :'(
Torsdag:
Näsblodet hade inte gett med sig och jag kände att jag snart skulle lacka ur på att vara sjuk. Vi åt frukost och jag skulle gå vid 8:45. Håret likande skit, sminket såg för taskigt ut, näsan trilskades och jag kände mig eländig. Precis när jag skulle plocka upp mp3 råkade Svante och jag krocka med huvudena. Då blev det för mycket. Tårarna rann och älsklingen tröstade. Världens bästa tröstande kramar och stöttande ord. *puss*

BOEG

Hur många gånger lyckas man kalla någon "BOEG" under en 3h lång föreläsning i Kemiteknik? Jag höll inte räkningen, men nog var det väldigt många gånger i alla fall! Kalle hade nog roligt. Själv var jag bara väldigt koffein-stinn. Efter 5 Red Energy-halstabletter (varav 2 motsvarar 1 kaffe, koffeinmässigt) och en mellanstor latte var det svårt att hålla fokus på en relativt långtråkig föreläsning. "Tjipp och välkommen till Hajk" typ.
Min labbrapport blev förresten godkänd, vilket kändes grymt skönt. Imorrn behöver jag inte göra något alls, egentligen. Fast en hel dag av sysslolöshet är inte min grej heller. Jag lär nog göra något skolarbete.

Den som lever får se.

Teater, tårar och tentapub

Då var teaterveckan slut. Det gick så snabbt.
När man har levt och andats Grease i en veckas tid känns det helt plötsligt så otroligt tomt. Det var min sista produktion. Jag har verkligen inte tid längre. Det var rena turen att jag kunde medverka den här gången. Jag ångrar inte för en sekund det jag "missat" i skolan på grund av RUT-veckan.

Lördag kväll. Den sista föreställningen. Vi gav allt vi hade och jag tror till och med att jag lyckades med att förstöra rösten den här kvällen. "Greased Lightning" var grym, Rizzo ändrade sin låt till Malin & Annas förtret, Rumpan & Doody röjde som aldrig förr i "Rock 'n Roll Party Queen", lilla Jane stod framgångsrikt på händer och jag struntade blankt i att foten inte är helt smärtfri genom "Hand Jive":en.
Tårarna lyste med sin frånvaro... tills jag vände mig om och fann Jenny, Maja och Carro gråtandes längst bak på scenen. Då brast det och jag kände hur sminket började att rinna samtidigt som tårarna strömmade fram. Snyftandes (då vi lugnat ned oss lite) åt vi muffins och drack läsk. Ja, hur länge höll det? Marcus kom att tänka på att jag nu ska sluta på teatern och det gjorde det inte lättare för mig heller. I över en timme höll vi om varandra och grät. Allt var sorgligt och dystert.

Efter många kramar med alla tårögda RUT:or tog jag mig i kragen och gick ned till logen för att sminka om mig till tjej. Med den tuffa 50-talsfrisyren åkte jag in till Stockholm och tentapuben på KTH. Jag hittade Max (som jobbade), Jocke och Emil i Draget. Där fanns också Svante, som jag kaxigt stegade fram till med ett stort leende på läpparna och noterade hans chockade, överraskade och glada min. Det blev lite dricka och därefter galet röj i Nymble där vi anslöt oss till Neda, Hanna, Fredrik, Johanna+lillasyster och Carlo.
Tillbaka i Draget hann jag dansa loss med älsklingen en stund, trots att han jobbade! ;) Stängningsdags vid 3-tiden. Max lyfte upp mig när han kramade mig, Emil var alldeles för full och efter en liten promenad var Svante och jag framme vid Roslagstullsbacken.

Tack och godnatt. Jag slocknade direkt när vi gick och lade oss.
RUT kommer att lämna ett gigantiskt tomrum efter sig.

Vad gör jag nu för tiden? Varför hör jag aldrig av mig?

Sanningen är att jag är upptagen. Den här veckan är nämligen den beryktade TEATERVECKAN! :) Rimbo Ungdoms Teaterförening sätter upp 50-talsmusikalen Grease och jag medverkar.

Idag hade jag mina första föreställningar och det gick jättebra!! :D
Imorgon väntar tre föreställningar (två för skolklasser och en för allmänheten). Uppstigning 06:00.

Så nu vet ni. Jag spelar teater, dansar och sjunger i det grymmaste RUT någonsin gjort (om jag får säga mitt)!

Pon and Zi

En av mina många kärlekar är söta (ofta tecknade) figurer, så som Hello Kitty, Pucca, gummiankor, Me to You-nallar, o.s.v. Nu har jag fastnat totalt för Pon and Zi. Jeff Thomas är ett geni, utan tvekan. Alla bilder gör mig varm om hjärtat! Man kan inte låta bli att le åt Pon (den gula) som säger åt en blomma att hans flickvän kan lära blomman att vara söt eller när Zi (den blå) säger att hon åtminstone är ett proffs på att låtsas vara en ninja.

Fler bilder på en inofficiell hemsida eller i ett bildgalleri! ;)

Mysmorgon

It ain't all that bad...
Jag väcktes av mitt av mitt mobilalarm 8:00 och snoozade i några omgångar. Till slut ställde jag om alarmet och sov till 9. Uppe i köket plockade jag fram rostmackor och fick sällskap av Ann. Vi pratade, skrattade och hade så där trevligt bara. Nu är det dags att ta hand om lite tentaplugg. Organisk Kemi, den här gången.

Teaterveckan startar på SÖNDAG! ;) Trapphäng, minishows (me & Marcus), coola frisyrer och skådespeleri som här på högsta nivå... *längtar*

Skit, piss och helvete

På mindre än en månad har jag gått från "Inom ett år flyttar nog jag hemifrån... kanske." till "Ta min härifrån NU!". Vad är det som har hänt? Låt mig ge ett exempel på vad som numera är en standardeftermiddag hos familjen Mattsson:
Ann kommer hem först. Mamma dyker upp lite senare. Pappa är väl hemma runt 17 (om han inte jobbar över). Mina tider varierar, men jag trillar mestadels in efter både Ann och mamma. Vid middagsbordet pratar jag lite med mamma. En positiv och lättsam samtalston. Mamma frågar Ann om hur dagen har varit/hur ett prov har gått/vad hon ska göra under kvällen. Ann svarar tyst/surt/kort eller inte alls. Efter ett par frågor blir mamma lite irriterad på henne. Det hörs på tonfallet. Då ryter Ann till och är helt plötsligt förbannad. Vissa gånger reser hon sig och går ifrån matbordet. Andra gånger blir det för mycket för mamma (som idag) och hon går iväg. Kvar sitter jag med antingen en upprörd mamma eller en lillasyster som man inte "får" prata med.

Kul liv.

Fruktsallad och otroligt bra musik

Lite fräckt så där när jag trillade in vid 22-tiden hemma från teatern slängde jag ihop en fruktsallad. Apelsin, kiwi, äpple och banan. Visst ser det rätt smaskigt ut!? ;)

En kort stund efter att jag ätit upp drog jag igång musik på datorn. Tårar.

Hoobastank - The Reason

I just want you to know
I found a reason for me
to change who I used to be
a reason to start over new
and the reason is you

Alanis Morissette - Head Over Feet

I had no choice but to hear you
You stated your case time and again
I thought about it
You treat me like I´m a princess
I´m not used to liking that
You ask how my day was

You´ve already won me over in spite of me
Don´t be alarmed if I fall head over feet
Don´t be surprised if I love you for all that you are
I couldn´t help it
It´s all your fault

Your love is thick and it swallowed me whole
You´re so much braver than I gave you credit for
That´s not lip service

You´ve already won me over in spite of me
Don´t be alarmed if I fall head over feet
Don´t be surprised if I love you for all that you are
I couldn´t help it
It´s all your fault

You are the bearer of unconditional things
You held your breath and the door for me
Thanks for your patience

You´re the best listener that I´ve ever met
You´re my best friend
Best friend with benefits
What took me so long

I´ve never felt this healthy before
I´ve never wanted something rational
I am aware now
I am aware now

You´ve already won me over in spite of me
Don´t be alarmed if I fall head over feet
Don´t be surprised if I love you for all that you are
I couldn´t help it
It´s all your fault

Efter mycket spelande och sömnbrist

Vem som helst kan bli knäpp.

Tur för mig att jag redan var det.

Dubbel bortamatch

Svante och David sitter och spelar. Bilden är från igår kväll. Själv satt jag med lite tentaplugg i matte och roades av herrarnas kommentarer i stil med: "Jag behöver mer mat!", "Åh! Har du sett vad många elefanter jag har?" och så vidare.
Två nätter i rad stannade jag i stan. Det enda problemet var kläderna (ombyte) som jag saknade. Annars har jag det rätt lugnt just nu i skolan. Jag WoW:ar rätt mycket och har skapat en ny karaktär: Alieth (Blood Elf rouge), redan level 10! ;)


Mmmrrrggglll.

Imorgon babe; 15år!

Motsatsen till skrivkramp

Jag vet inte om jag tänker för mycket, men jag har alltid något att skriva. För tillfället är jag lycklig, trött, godissugen, inte motiverad att städa, klar med min labbrapport, sjungandes för full hals till Nick Carter, glad att winamp har både "global hotkeys" och "media library", nyparfymerad, snyggt fredagssminkad, kurerad från en urinvägsinfektion, kramig, galet partysugen, på väg till Carro för en myskväll....
The list goes on.
Jag hade kunnat göra en blogg om varje grej som jag nyss nämnde, men jag nöjer mig med att säga "Trevlig helg!"

I made this! ;)

Bilden visar reaktionsmekanismen för en syrakatalyserad esterifikation. Jag har ritat den själv och bilden finns med i min labbrapport som jag tänkte lämna in om cirka 30min.

Adios! =P

Fast dagens bra sidor var ju:

• att jag snubblade in 30 min försenad till matteföreläsningen, eftersom jag stannat hos Svante extra länge! ;)
• när vi börjar skoja om narkolepsi på lunchen och det nya uttrycket när man skrämts av någon blir "Tänk om jag hade somnat!"
• då jag satt ca en halvtimme med Svante när han skrev en labbrapport och fick massa pussar
• den sköna bussresan som jag spenderade sovandes med bra musik i öronen
• Anns reaktion då hon märkte att jag redan var hemma. (Hon kramade mig.)
• att jag faktiskt verkar ha kläm på mina repliker till teatern. Snart ska jag gå dit också! :)

In the middle of everything

Dagboken blänger elakt på mig. "Jaha. Och när var du hemma senast?" Förlåt, så hemskt mycket, men det är mycket i skolan och jag är hellre med Svante om det är så här när jag kommer "hem":
Mamma sitter tyst vid middagsbordet när vi äter. Jag ser att hon är ledsen. Hon har väl kanske inte blivit helt frisk än, men jag vet inte vad jag ska säga. En förälder är den som ska stötta barnen, inte tvärtom. Jag vet inte hur jag ska göra för att trösta mamma.
Ann blir sur om man vänligt försöker ge en vink om mamma-situationen. Hon har tydligen monopol på att vara den nedstämda i familjen.
Pappa hälsar numera på mig med orden "Hej! Vem är du? Bor du här?". Jag kramar honom och ber honom att sluta säga så.
Vad ska jag göra? Vara hemma oftare? Sluta må bra? Vad händer den dagen jag flyttar hemifrån? Kommer mamma att ta livet av sig? Kommer Ann deppa ihop totalt? Kommer pappa att bli ledsen? Hur kommer det sig att jag alltid tappar humöret när jag är i Rimbo?