På mindre än en månad har jag gått från "Inom ett år flyttar nog jag hemifrån... kanske." till "Ta min härifrån NU!". Vad är det som har hänt? Låt mig ge ett exempel på vad som numera är en standardeftermiddag hos familjen Mattsson:
Ann kommer hem först. Mamma dyker upp lite senare. Pappa är väl hemma runt 17 (om han inte jobbar över). Mina tider varierar, men jag trillar mestadels in efter både Ann och mamma. Vid middagsbordet pratar jag lite med mamma. En positiv och lättsam samtalston. Mamma frågar Ann om hur dagen har varit/hur ett prov har gått/vad hon ska göra under kvällen. Ann svarar tyst/surt/kort eller inte alls. Efter ett par frågor blir mamma lite irriterad på henne. Det hörs på tonfallet. Då ryter Ann till och är helt plötsligt förbannad. Vissa gånger reser hon sig och går ifrån matbordet. Andra gånger blir det för mycket för mamma (som idag) och hon går iväg. Kvar sitter jag med antingen en upprörd mamma eller en lillasyster som man inte "får" prata med.
Kul liv.
2 kommentarer:
Usch, det där låter inget kul alls. Jag känner igen känslan att vilja komma bort. Det är faktiskt rätt skönt att få lite distans, och det blir lite roligare att träffa familjen när det inte blir lika ofta. Man tar liksom vara på det där positiva på ett annat sätt.
Om du inte redan är uppsignad på www.sssb.se tycker jag att du ska göra det. Även om det inte blir något av att flytta, så kan man samla på sig köpoäng så att man har möjlighet om det blir aktuellt eller rent av lite akut.
Flickan från ovan var en himla bra bok. ;)
Kramar
/HAS
*KRAMAR OCH TRÖSTAR EN AV VÄRLDENS MEST UNDERBARA MÄNNISKOR. DEJ.*
Lots of love // M <3
Skicka en kommentar