Dagboken blänger elakt på mig. "Jaha. Och när var du hemma senast?" Förlåt, så hemskt mycket, men det är mycket i skolan och jag är hellre med Svante om det är så här när jag kommer "hem":
Mamma sitter tyst vid middagsbordet när vi äter. Jag ser att hon är ledsen. Hon har väl kanske inte blivit helt frisk än, men jag vet inte vad jag ska säga. En förälder är den som ska stötta barnen, inte tvärtom. Jag vet inte hur jag ska göra för att trösta mamma.
Ann blir sur om man vänligt försöker ge en vink om mamma-situationen. Hon har tydligen monopol på att vara den nedstämda i familjen.
Pappa hälsar numera på mig med orden "Hej! Vem är du? Bor du här?". Jag kramar honom och ber honom att sluta säga så.
Vad ska jag göra? Vara hemma oftare? Sluta må bra? Vad händer den dagen jag flyttar hemifrån? Kommer mamma att ta livet av sig? Kommer Ann deppa ihop totalt? Kommer pappa att bli ledsen? Hur kommer det sig att jag alltid tappar humöret när jag är i Rimbo?
2 kommentarer:
Jag vet precis (eller det ska man inte säga, utan jag vet ungefär) hur det känns. När jag kommer hem till Rimbo tappar jag också lätt humöret. Där är alla förmaningar och de som tror att de fortfarande bestämmer över mig.
Men du ska inte känna skuld. Det finns en tid då alla måste bryta sig loss och börja sitt eget liv. Ge det lite tid så kommer det att bli bättre.
Lycka till!
Kramar
/HAS
*KRAMAR OM*
Skicka en kommentar