All is not lost

För att kontra de två senaste whining-inläggen måste jag berätta om min underbara fredag!
Dagen började med föreläsning i "Analys i flera variabler", en trevlig mattekurs som jag läser med civil-ettan. Jag fick sms från Alex, som berättade att vi fått förslag på ex-jobb från Käppala! =) På lunchen käkade jag min episkt goda lasagne och skrattade med "Brommapojkarna" (Alex och Fillan). De var aldrig sena att dra skämt om mig/blondiner/Rimbo, vilket jag hade mycket roligt åt.
Efter lunchen hängde jag en stund i Draget och tog en eftermiddagsfika med Alex. Vi kollade igenom vad Andreas från Käppala hade skrivit i mailet om ex-jobb och märkte att Alex fick ett erbjudande om sommarjobb, precis som jag har! :D gz mate! Bilden ovanför är vår "vi har fixat ex-jobb"-bild. Vi kollade in lite blandade humorklipp på youtube och skrattade gott åt alla mongobilder som vi tog.
Efter en stunds piffande på hemmaplan var det dags för festen Oldies but Goldies (a.k.a. Treans fest, men nu för årskurs tre OCH uppåt), där själva sittningen var jättelyckad (trots bordsplacering) och jag pratade mycket sång med David, Kristina och Anna, som var mina bordskamrater. När middagen var över blev det mycket skoj med K-inggänget Johanna, Alex, Emil och Stefan. "Vad ska jag göra med min fucking skjorta!?" ;) Jag var hemma runt 1 och somnade vid 2.

Idag ska jag träna, gå ut med återvinningen, städa, gyckla med MD på $-hybrid, ha middag med KOMPIS-07-tjejerna och möjligtvis gå eftersläppet på $-hybrid!
Imorgon ska jag plugga, baka cheesecake och ha filmkväll med K-ing:arna!

Att längta tillbaka, men ändå inte

Tiden går så ruskigt fort. Just nu hinner jag inte med någonting annat än KTH känns det som. Jag är med i valberedningen, jag har blivit nominerad till MD (av årets MD, happy times!), jag är med i KK, jag umgås fortfarande med gänget från KOMPIS -07 och jag har en hel hög med skojiga klasskompisar som jag träffar då och då på fritiden. Plus allt detta har jag ju fakiskt skolarbete. E-he. *gör ett klassiskt Carro-ljud*

Vad hände med att bara hänga med i svängarna? Hur kom det sig att man helt plötsligt inte har tid för folk? När slutade man med två timmars telefonsamtal? Och hur FAN kan det samlas så mycket skräp och junk på skrivbordet!? Att sitta och sjunga vid datorn var en del av vardagen. Jag minns en tid då inget kändes så väldigt svårt.

Någon gång dök ett jobberbjudande upp. Vad jag trodde skulle bli min framtid ströks från listan och nya planer smiddes. En rad slumpmässiga händelser ledde mig till den plats jag befinner mig på idag. Jag skulle antagligen inte byta bort min situation för allt i världen. Det handlar om att hitta tid. Det handlar om att ta hand om sig själv. Det handlar om att uppskatta det man har.

00:08

Klockan har passerat midnatt och vid Karlavägen 63 kliver fyra ganska godisstinna KTH-tjejer ut i natten. Jag, Hanna, Jenny och Monika har haft "KOMPIS-tjejkväll" med och hos Filippa. Efter en massa tacos och vansinnigt mycket godis har tröttheten tagit överhanden och vi avslutade vad som varit en synnerligen trevlig tillställning för att ta oss hemåt.
Hemåt i mitt fall innebar Roslagstullsbacken 5, där jag planerat att spendera helgen på egen hand eftersom Svante fortfarande ligger på Akademiska i Uppsala. Självklart kan man ta sig till hans korridorsrum genom att ta tunnelbanan till Tekniska Högskolan och gå en nattlig promenad på ca 10 minuter till Roslagstull, men det fallet innebär kyla och orolighet. Vem vet vilka konstiga typer som rör sig kring Valhallavägen en fredagsnatt? Att ta sig så nära målet som möjligt är både praktiskt och lugnande.
Ett experiment tidigare samma dag hade gett mig insikten att buss 44 stannar mycket lämpligt i AlbaNova-takterna och därmed även min slutdestination för natten. Precis utanför Karlavägen 63 finns en busshållplats där jag råkar se att linje 44 faktiskt tillåter ombordstigning. Lyckligtvis konstaterade jag att en buss skulle dyka upp om inte mindre än 7 minuter.
Jag och de tre tjejerna trodde först att det regnade. När vi tittade upp kunde vi konstatera att så var inte fallet. Ett ack så välbekant fenomen gick att urskilja i ljuset från gatlyktorna.
Det snöade.

Ibland blir man bara så himla glad

Facebook. Denna vardagsdrog.
Man kollar en väldans massa roliga bilder och får sjukt många störiga application-invites. I det stora hela en schysst plattform där man kan ha koll på nästan alla gamla, långväga vänner/ovänner på en och samma gång.
Då och då blir man dock väldigt överraskad. En del människor kommer man ju bra överens med om man tvingas att arbeta ihop. Endast ett fåtal av dessa kommer man väldigt nära och även om man gör det kan jag inte låta bli att inbilla mig att det bara beror på det intensiva liv man lever under en viss period (typ mottagningen -07). Jag hade jätteroligt med alla. Jag hade svinigt kul ihop med 3 tjejer och 1 kille. Jag nämner inga namn, men... Jenny, Hanna, Monika, Phil! ;)
Misstaget jag (uppenbarligen) gjorde var att tro att det endast skulle gälla under mottagningsperioden.

Jag har bara så svårt att ta till mig det faktum att folk faktiskt kanske vill umgås med mig. För deras egen vinning. Att de ärligt talat får ut något av det. Att de gillar mig.
Vad har jag som är jämförbart med alla vänner de här härliga typerna redan har? Jag känner mig fortfarande som den lilla blyga tjejen som bara är till besvär och som ingen egentligen vill vara med.

Nu sätter sig Phil bredvid mig på lunchen, pratar och skrattar åt allt möjligt. Monika stannar upp för att berätta om sin knasiga dag och även lyssna på vad jag berättar om skolan. Jenny kramar mig länge och tycker att vi borde ta en fika eller hitta på något annat skoj snart. Hanna skriver till mig på Facebook och berättar att hon saknar mig och vill (även hon) fika med just mig och Jenny.

... Jag? ...Med mig?
Det är svårt att ta in att jag inte är oönskad. Att folk faktiskt verkar kunna tycka om mig. På riktigt.

Pubrunda

Nu har jag äntligen landat i det lugna Roslagstullsrummet. Vid 17 drog nØllepubrundan igång och jag röjde med KOMPIS och självklart också nØllan på KTHs sektionspubar!
Som alltid efter en kväll/natt med ett visst alkoholintag måste man ju ha fyllekäk. Jag har som standard French hot dog med enbart vitlöksdressing. Det är allt jag behöver efter en utekväll.

Framme vid Roslagstullsgrillen beställer jag min vurre. Någon ska ha stryk. French-brödet var slut! Okej, jag är inte den som är den, men det viktigaste är en grillad korv med vitlöksdressing. Brödet kan jag leva utan, så istället tog jag en vanlig grillad med bröd MED vitlöksdressing!

Dagens i-landsproblem avklarat!

Break me, shake me

Kemisektionens mottagning är i full gång. Jag och KOMPIS har hängt med nØllan sedan i söndags. Vi har för det mesta vansinnigt roligt, men det är väldigt mycket att göra.
Igår var det dags för deras första gasque (dvs. fest) och KOMPIS gycklade på sittningen med ett mycket lyckat resultat! ;)
Efterköret var helt crazy! Jag dansade så intensivt och länge att hela jag blev genomsvettig (trots att jag var helt nykter!). Jag var kvar till stängningsdags och lyckades ändå vara bland de piggaste i KOMPIS imorse... How 'bout that!? :)

Andra trevliga citat

"Jag är också en sån där hobbyamatör!"
"Jag minns bara minnesluckorna!"

Stjärtspringa

Sedan i lördags har jag varit på uppsamlingshelg med KOMPIS. Vi har badat, solat, ätit, druckit, övat gyckel och spelat tvspel. Phils lantställe var kanonfint! Hela stället, och då menar jag verkligen hela, var vitt! Jenny, Monika och jag sov tvärs över två madrasser, vilket resulterade i att en glipa i rumphöjd bildades under natten. Igår vid läggdags brast vi ut i skratt när Monika konstaterade att hennes stjärt gled ner i springan. Det var alltså en "stjärtspringa" fnissade jag.
Trots all humor så är jag för tillfället lite nedstämd. Det verkar än en gång som att urinvägsinfektionen har grabbat tag i just mig! :( Vi får se vad vårdcentralen säger när de ringer mig om två timmar.
Annars: Toodeloo!

Någon har semester...

... ergo: Någon bloggar sällan.
Jag kan å andra sidan redogöra kort för vad jag har gjort, samt lägga upp mitt schema för de kommande dagarna.
Efter träffen med de tre gymnasievännerna i söndags åkte jag till Svante och WoW:ade. När han skulle åka till pHeuseriet för att hälsa på dem, passade jag på att boka upp en popcornkväll med Marcus. (Om sanningen ska fram blev det ingen popcornkväll. Det blev en popcorn-orgie! 3 påsar mikropopcorn!) Övernattning hos mig med poolbad kommande morgon/förmiddag. Pappa fixade bubbel i poolen med hjälp av tryckluft i ett plaströr som hade massa små borrhål i sig! Jag packade mina bra-att-ha-prylar och bussade till Roslagstull. Mer WoW åt folket!! (Eller åtminstone mig...)
Min favoritkaraktär Mediel tog sig upp till level 31 och kammade hem en headpiece! Svante spelade en grymt härlig Rob Mayth-mix på låten "Can I get a witness", som jag SKA ha på mp3:n!

Morgondagen innebär en lugn start med ett avancemang åt det festligare hållet mot kvällen. Det blir förfest i Roslagstull där sällskapet senare tar sig till söders höjder för att släppa loss och skaka sina lurviga! ;)
Torsdagskvällen ger mig och KOMPIS en tripp till pH-veckan, för att festa och "lära känna varandra". Det ska bli riktigt kul att träffa Emil, min K-ing-klasskompis som valdes in i pHeuseriet tidigare i år.
Så fort jag har hämtat mig från två dagars festande, kan man väl lika gärna se till att hålla en jämn kurva. På fredag ska jag nämligen träffa de övriga i gänget från klassen. Det blir en grillfest där vi alla kan kolla läget med varandra och ladda upp inför terminsstarten.
Som jag nämde tidigare i sommar är min lediga tid ganska begränsad. Redan på lördag ska mottagningsförberedelser med KOMPIS dra igång under det som kallas Uppsamlingshelgen.

I övrigt njuter jag mest av solen och det faktum att mina få semesterdagar har råkat vara sommaren -07's vackraste dagar.

KOMPIS 07

Snyggare än så här blir man inte. KOMPIS 2007 sätter ribban högre än nånsin förut!