Tiden går så ruskigt fort. Just nu hinner jag inte med någonting annat än KTH känns det som. Jag är med i valberedningen, jag har blivit nominerad till MD (av årets MD, happy times!), jag är med i KK, jag umgås fortfarande med gänget från KOMPIS -07 och jag har en hel hög med skojiga klasskompisar som jag träffar då och då på fritiden. Plus allt detta har jag ju fakiskt skolarbete. E-he. *gör ett klassiskt Carro-ljud*
Vad hände med att bara hänga med i svängarna? Hur kom det sig att man helt plötsligt inte har tid för folk? När slutade man med två timmars telefonsamtal? Och hur FAN kan det samlas så mycket skräp och junk på skrivbordet!? Att sitta och sjunga vid datorn var en del av vardagen. Jag minns en tid då inget kändes så väldigt svårt.
Någon gång dök ett jobberbjudande upp. Vad jag trodde skulle bli min framtid ströks från listan och nya planer smiddes. En rad slumpmässiga händelser ledde mig till den plats jag befinner mig på idag. Jag skulle antagligen inte byta bort min situation för allt i världen. Det handlar om att hitta tid. Det handlar om att ta hand om sig själv. Det handlar om att uppskatta det man har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar