lördag, november 17, 2007

En räddande ängel

Jag vet inte hur jag någonsin klarade mig utan Svante. Denna klippa i vardagen som hjälpt mig så otroligt mycket genom så många svåra stunder. Jag faller, han fångar. Det är den tryggaste känslan jag någonsin haft. Alla hans kramar värmer mer än all energi från solen. Redan nu sitter jag och fäller lyckotårar. Självklart kan jag inte klara mig utan de fantastiska vänner jag har heller, men just nu vill jag bara ta lugna, djupa andetag och befinna mig i hans famn. Det är verkligen så "corny" som den fåniga raggningsrepliken "Simma kan jag, men i dina ögon drunknar jag".
Jag önskar att sekunder vore minuter och att minuter vore timmar varenda gång vi ses. Att få krypa ihop tätt intill honom gör mig lugn i själen. Jag andas in doften av hans hud och glömmer alla problem i världen. Det finns inget finare än kärlek. Jag har aldrig älskat någon så mycket i hela mitt liv, som jag älskar honom.

Livet är inte lätt alla gånger, men med en pojkvän som honom kan jag klara allt.

Inga kommentarer: