Så bra det blir

När man bara inte bryr sig, så kan allt bli så himla bra.
Jag mår så himla bra om jag bara gör som JAG vill. När jag struntar i att försöka göra mig till och vara här och där för att det passar någon annan.
En av mina vänner på kemi prioriterar sin "me-time" väldigt högt och det slog mig att han har en bra tanke där.

Idag ringde alarmet vid 06:30.
Jag körde igång fyra tvättmaskiner, gjorde tomatomelett och drack kaffe till frukost, skickade ut betalningspåminnelsemail till folk som är skyldiga mig pengar, röjde på skrivbordet, vek ihop och lade in mina nyvättade kläder i byrån, gick och tränade på KTH-hallen, duschade och sminkade mig hemma, lunchade i Draget med toppengod salladsmatlåda, gick på övning i Kemisk Dynamik, lämnade in en labbrapport, fikade med Sofia, började med mina inlämningsuppgifter i Linjär Algebra, gick till Roslagstull och lagade mat med Svante, såg Minority Report och kom hem med två nya matlådor och lyssnade på Owl City.

SÅ JÄVLA BRA DAG!
På lunchen var det minst fyra vänner som tyckte att jag såg busig ut. Tro mig, då blir man busig.
Mer "me-time" till mig. Det gör mig gott. Det, och att det är ljust ute längre om dagarna.

Bara nej...

Ibland vill jag bara sätta mig i ett hörn och stirra rakt framåt. Paralyserad och tom. Trots att det finns tusen saker att tänka på och en miljon saker att göra.
Sitta ensam i ett hörn och känna mig liten. Och gråta. Mycket.

En helt vanlig söndag

När jag vaknar i Sundbyberg och blir kär. Blir kär i en hel familj.

Lillasystern visar sitt fina guldhalsband, sin samling Polly Pocket-dockor, -hus och -djur, demonstrerar konståkning i Nintendo Wii och på avstånd fäller kommentaren till mamman i stil med "Den där Jill är jättetrevlig!" eller "Det var länge sedan någon var här och hälsade på".
Lillebrorsan förklarar lite om de senaste förbättringarna i WoW och undrar nyfiket och med beundran i rösten hur länge jag har spelat.
Mamman ser till att jag får frukost, gör te åt mig och diskuterar släktingar.
Pappan frågar om det är jag "som bor i Roslagstull?".

Hela familjen står i hallen när jag ska gå och säger att det var jättekul att träffa mig och jag alltid är välkommen tillbaka. När som helst.
Jag hade kunnat betala grova pengar för att höra konversationen/utfrågningen som borde ha kommit efter att jag hade stängt dörren med ett "Ha det toppen!"...

Synd bara att jag inte kommer att bli tillsammans med killen i fråga. Han är inte min typ. Hans familj, å andra sidan. Kan jag inte få ha dem?

En helt vanlig lördag

När jag vaknar och ser en man som fyller år liggandes på soffan.
När mobilen har fyra nya sms i inkorgen, varav ett är det raraste fylle-sms som jag någonsin har fått.
När jag spenderar en timme med de senaste avsnitten How I Met Your Mother och Oboy.
När jag installerar en NES-emulator på datorn för att spela lite gamla spel.
När jag ska multi-taska och åka på bastukväll i Åkersberga och sedan på efterfest i Sundbyberg.

Black Eyed Peas - Meet Me Halfway

Can you meet me halfway, right at the borderline?
That's where I'm gonna wait for you
I'll be lookin' out night and day
Took my heart to the limit, and this is where I stay

Ooh, ooh, I can't go any further than this
Ooh, ooh, I want you so bad, it's my only wish

Syrrans nya allt

Så här nära kommer det att vara mellan mig och min storasyster när hon har flyttat in i sin nya lägenhet på Väpnargatan, Östermalm. Bredvid Dramaten. Bredvid hovstallet.

Heja Malin!

Good stuff I do, bad stuff I don't

Projekt "nio matlådor" började så här:














Och slutade så här:

• Nudelwok med champinjoner, vitkål, paprika, majs och broccoli.

• Spenatlasagne med keso.

Skönt med lite riktig mat!

KAKA-gasquen eller att cp-deffa

Ringer Ann för goda råd om vart jag kan gå för att hitta en klänning till morgondagens lite finare sittning på KTH. Vero Moda, var svaret jag fick och mycket riktigt! Svart klänning på rea: 249 kr! Priset som hittat, passformen som gjuten.
Så var det ju det där med att klänningen satt som gjuten... Jag lär ju deffa. Träna ikväll, träna imorgon bitti (Lugn, alla träningsfreaks! Det är kondition och styrka ikväll. Kondition imorgon).
Nu ska jag göra spenatlasagne och nudelwok, enbart i syfte att fixa matlådor. Det är på tiden, för det har blivit lite för mycket sallader från Bullens.

Pucko...

Sms till mig: Jag är död..
Jag: Hehe he. Så kan det gå snickarjävel! ;) jag är på väg till sthlm igen. Vill du ha en pucko? :P
Svar: Jag lär ju..

Jag köper en Pucko och ett Kinderägg och åker förbi den bakfulle herren. Bra Jill. Bra.
Det är trots allt Alla Hjärtans Dag...

En timme senare trillar följande in i min mobil:

Åhh! Jag fick choklad av dig på alla hjärtans dag! =D tack *huggsie*

Markus, bakis, dusch

Krunegård. Jag lever lite efter "Ingenting är vettigt 03:30" och det stämmer så himla bra. Alla "fantastiska" idéer man har den tiden på dygnet är sällan så himla bra.
Fest igår. Tillsammans med lite vänner i Draget köpte vi totalt fyra flaskor vin. Jag tror att vi var tre eller fyra... Och vidare till flyg. "PLOCKA DEM, PLOCKA DEM! SHOTTA DEM, SHOTTA DEM!" God idé. Jag ska sluta supa med Olle! :) Hemma runt 02.
Uppsala idag. Det går lite trögt att komma iväg eftersom jag är smått hungover. Ska hoppa in i duschen, sminka mig, packa lite prylar och sedan se om det går några tåg.

Gotcha...

Uppsala imorgon (idag).
Shopping och härligt sällskap.
Take it from there...

Mmm... bra kombination

Tyskaläxa vid en dator i datorsalen Bure på skolan.
The Postal Service i lurarna.
En pub och middag som väntar i Draget.
En blåsa som håller på att sprängas.

... Bara två meningar till!

"Down syndrome"

Shitty day. Det var nog säkert stress och hormoner som fick mig att flippa idag.
Min nya favoritserie Glee räddade kvällen! Musiken är fantastisk, speciellt om man har sett deras grymma shower till låtarna.
Kolla in den underbara versionen av Rihannas "Take a bow", eller Journey's "Don't stop believin". Gåshud!
Glee Cast

Imorgon ska jag träna. Kööba.

Belgien och Finland

Det gör ont i mitt hjärta när Brian och Ella (mina på Åbo-färjan nyfunna vänner) har åkt hem till Belgien respektive Slovenien och skriver en massa fint på Facebook.
Herregud. Jag har träffat dem totalt tre gånger i mitt liv, varav samtliga var förra veckan, och nu saknar jag dem. Verkligen mycket.
De kom in i mitt liv, röjde runt med en enorm entusiasm och glöd, skapade internskämt och lämnade mig ungefär lika snabbt som de dök upp.

Hur fasen gick det till? Det känns som en dröm.

Raraste rödtott

På föreläsningen i Linjär algebra:

T: Jag läste i månadsmailet att man kan nominera folk till kamratstipendiet.
J: Ja! Det är ett jättefint pris. Jag var faktiskt nominerad förra året.
T Det är du i år också.
J: Va? Är jag? Jag har inte läst månadsmailet.
T: Ja, men det står inte vilka som är nominerade där. Det står att man ska nominera folk innan sektionsmötet.
J: Vaddå? Vet du att det är någon som har nominerat mig?
T: *ler och nickar*
J: ... är det du?
T: *nickar och ler*

J: Myyyyyys! =D

Så nära, men så långt borta...

... när jag, tillbaka från middagspausen, inser att jag bara vill skita i allt som heter programmering och gå och dricka öl med min belgare.

MATLAB

Jag säger ju inte att man blir tokig av 3,5 h MATLAB-programmering i skolans datorsal.
... men det blir man.

Middagspaus, check?

Raggar bäst som raggar först?

Det där med killar igen.
Igår när jag hade svårt att somna dök det upp en del intressanta tankar. Det slog mig att jag är väldigt ovan att flörta. Mina förhållanden har kommit som en blixt från klar himmel enligt mallen "Jag gillar dig. Hångel. Ska vi vara tillsammans?" och det har haft vissa följder.
Vill man ragga och få något tillfälligt är den första delen, "Jag gillar dig. Hångel." en bra start. Om fler tjejer utnyttjade det, skulle de få ligga hela tiden. Kanske är det därför vissa av mina flörter inte har blivit något. Killarna som hakade på den tredje delen, "Ska vi vara tillsammans?", kanske bara är undantag?
De flesta verkar genomgå en något mer komplicerad mall. Den liknar mer "Du verkar rolig. Vi kanske ses nästa gång våra gemensamma vänner drar ihop något. Träffas i större sällskap. Vill du kolla på film? Kram och hej då. Sporadiska sms. Hitta internskämt och retas. Ska vi göra sällskap? Långa samtal om allt och inget. Puss. Rodnar. Berättar för de närmaste vännerna. Tillsammans? Ja."

Nu till saken: Om man, som jag, är ganska främmande för den lite längre proceduren blir det aningen klurigare att flörta. Jag fastnar någonstans vid "Vill du kolla på film?" eller smsen. Det är redan mer än tillräckligt för mig. Kanske behöver gemene man lite fler steg innan ett beslut kan tas?

Och killar, seriöst? Jag tror nog att vi har en äkta Sex and the City-problematik här. "Killar är som taxibilar. Man måste fånga dem när deras lampa är tänd." Den tända lampan symboliserar en kille som vill hitta en tjej som han klickar med och skaffa ett seriöst förhållande.
Ponera att man har hittat en sådan kille. Att man har kommit en bra bit på väg i den "långa" proceduren. Det är någonstans där som man inser att det finns fler tjejer i omgivningen. Tjejer som kan utgöra ett hot och som också är på jakt efter ett seriöst förhållande.
Själv sitter man och analyserar hur långt killen och den andra tjejen har kommit i stegen mot en relation. Från ens eget perspektiv ser det alltid ut som att det går så JÄVLA fort för dem. Hotfullt fort. Borde man lägga på ett kol själv, kanske? Passa på att fånga grabben i fråga innan någon annan hinner hugga den lediga taxibilen i tjänst? Eller borde man låta den långa harangen ta sin tid och låta den puckade mannen inse vad han borde ha fattat för länge sedan?

Ragga snabbt eller ragga långsamt? Nej, jag vet inte. Det finns säkert inte något bra svar.

Upp och ned, ned och upp

Vilken totalt galen helg.
Fredagspub, Dramaten, exöl, elektrofest, nedsupen på Stroh-rom (igen) av Olle (igen), INFO-kryssning och två nya vänner - Brian från Belgien och Ella från Finland. Vi ska ses i Stockholm på torsdag och dricka öl! :)