"Somliga straffar Gud medsamma", sägs det. När jag supit mig själv under bordet i fredags och skämdes rejält dagen efter borde väl Gud/ödet/whatever ha något straff åt mig?
Förutom en riktigt obehaglig värk i magen och en påtaglig trötthet mådde jag bra under lördagen, men jag ställde snabbt in mig på att inte festa överdrivet mycket på kvällens kommande fest.
Så hur blev det med straffet då? Ett par smärtsamma insikter.
Den tjej, som mitt hittills oavslutade intresseprojekt inte verkar kunna släppa, dyker upp under lördagsfesten. Snygg och smilandes (men enligt mig likförbannat blek och alldaglig), som alltid, hamnar hon direkt i hans knä. Detta ungefär 1 minut efter att jag har suttit i samma killes knä och skrattat.
PANG! Han stryker henne på ryggen. Aj, vad är det här för känsla? Nej, men jag bryr mig ju inte?
SMACK! Han har bara ögon för henne. Det spelar väl ingen roll? Han har ju sagt att de inte fungerar ihop och att hon inte är smart?
BANG! Det här kan ju bara inte vara sant? Hon har på sig en exakt likadan klänning som jag hade på festen igår... (två storlekar mindre än min, om nu det spelar någon roll)
Så jag har inte släppt honom och han har inte släppt henne, även om båda relationerna är dömda att misslyckas.
Jag tackar de högre makterna för den käftsmällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar