Jag funderade på att

• göra som förra året och skriva en lång summering av året som varit, men efter att ha kollat Twitter insåg jag att folk klarar det på 140 tecken (inklusive taggen #2010på140tecken).

• gå till Systemet (med mitt redan pressade tidsschema), men Cedrik fixar det åt mig. Bästa.

• gå ut och scouta upp en ny klänning för ikväll, men istället för att hypea nyårsfirandet tänker jag bara vara fin. Det är bara en vanlig middag följt av fest med kemifolk.

• pussa någon på tolvslaget, men siktar istället på att inte göra det. Cedrik kanske får en bara för att han är han, men annars nej.

• bli frisk, men sen kom jag på att jag nog aldrig kommer att bli det. ;)

• träffa födelsedags-Farmor vid slussen runt 16. Och det ska jag! :)

• avlägga nyårslöftet "Ta ingen skit. Rensa ut gammalt. Sätt dig själv i första rummet." och så får det bli.
  

Åtta timmar tidigare...

Sommartider, nej nej

Det bästa med att jobba på Käppala är... typ allt. Plus att min chef är obeskrivligt cool när hon går runt i labbet och pratar bosniska på telefon. Måste upplevas.

Annars har jag varit ganska produktiv efter arbetstid de dagar som jag har jobbat. Tvätta, städa, laga mat, helt spontant locka hit två kompisar för ett nattligt äventyr med temat "Snöninja"... Listan på kvällsaktiviteter är lika lång som i somras. Imorgon lutar det åt IKEA-besök för att spendera lite av julklappspengarna. Målet är framför allt sängkläder och badrumshyllor.

Oh! Jag lyssnar på ljudbok! Hur praktiskt som helst. Dan Brown - "I cirkelns mitt" pumpas för tillfället.

Truth be told I miss you
Truth be told I'm lying
When you see my face, I hope it gives you hell, I hope it gives you hell
When you walk my way, I hope it gives you hell, I hope it gives you hell

Det fanns så mycket kvar att säga...

... som egentligen inte spelar någon roll.
Grattis på julafton säger jag bara.

Vänskap sätts på prov

Jullov.
Jag är lite nyfiken på att ta pulsen på mina vänner (no offence, ni som läser) och kolla vilka som faktiskt vill umgås med mig under ledigheten. Vilka nya bekantskaper som håller kontakten och vilka som bara är folk som man hänger med i grupp (men förvisso har skitkul ihop då).

Nyss hälsade jag på världens finaste lilla Malte (född 16:e december) hemma hos Sofia. Helt otroligt.

Veckan ser ut som följer:
Onsdag: Jobba, middag, packa, träffa Galningarna
Torsdag: Tåg till Norrköping, träffa släkten och Tomten
Fredag: Julafton!
Lördag: Utgång i Norrköping med Cedrik, Jonna, syrran och Marcus
Söndag: Hemresa och tagga ny arbetsvecka

Time flies

För 32 timmar blev det en puss. Sen sov jag för lite.
För 24 timmar blev det en kram innan jag gick till bussen.
Nu vet jag i alla fall.

Oh my...

Shit. Tänk om jag är kär?
Vad fan gör jag då?

Tenta-p

Kemisk termodynamik-tentan idag gick sådär. Mäk.
Jag har inte sovit ensam sedan i torsdags. Sjukt mysigt.
Två tentor kvar den här perioden. Trögt.
Julkalendern är fortfarande nice.
Daniel Adams-Ray – Gubben i lådan = Fetbra.
Jag längtar till julen och kärleken.

I högläge

En bra idé kan lätt sluta dåligt. Idag bevisade i alla fall jag att det är så.
Jag vaknade bakis bredvid Cedrik efter en spontan utekväll och vi tog oss plankandes in till city. En snabb frukost på Donken följdes av lite julklappsshopping.
Jag tog bussen till Rimbo i sällskap av storasystern och väl framme drog vi igång det årliga lussebullskaoset. Detta innebär att systrarna Mattsson dricker glögg och sjunger/skriker/skrålar ikapp med det gamla kassettbandet "Julens musik" under vår väna Moders förskräckta/förtjusta bevakning.
Efter två flaskor glögg ville Ann gå ut och åka pulka (läs: "tefat och pingvinkostym", där det senare är en specialkonstruktion som påminner om en plastmatta med hål för armar och ben, signerad vår morbror) med mig. Sagt och gjort. Vi tog våra åkdon och gick till backen bakom huset. Med raska steg skyndade vi oss upp i snön, åk efter åk. Sen kom vändningen.
Sittandes på pingvinkostymen satte jag kurs nedåt. Som alla vet är det sällan man själv väljer den exakta banan som man åker nedför sluttningen och det här fallet var exakt ett sådant.
Trädet stod på höger sida av backen och jag dunsade rätt in i det, med fötterna först. Det gjorde ont, men inte så farligt ont. Vi åkte säkert i ytterligare 20 minuter innan vi gick in för att värma oss.
Allt eftersom eftermiddagen gled förbi började foten att ömma mer och mer. Vid kvällsfikat haltade jag till och med.
Det roliga i den här tragikomiska berättelsen är att jag, i skrivande stund, är på väg hem till Stockholm för att eventuellt husera en nattgäst. Vad gör man inte för ett par hjärtslag extra? ;)
Jag stapplade iväg till bussen med två påsar lussebullar, en ny tröja och en lindad fot. Lätt värt.

The X-factor

När jag inte har något bättre för mig hamnar jag ofta på Facebook och kollar på helt meningslösa bilder. Gammalt, nytt, folk jag känner och folk jag inte alls känner.
Då och då snubblar man över bilder på gamla par och inser att tiden läker de flesta sår. Lustigt nog verkar varje förhållande ha en vinnare och en förlorare. Det känns som att det alltid är en person som ser de gamla bilderna och tänker "Ja, det var ju rätt trevligt, det där" och en som suckar nedstämt och längtar tillbaka, även om man inte skulle erkänna det för sig själv.

Trött och taggad.

Jag sitter och halvsover på termodynamik-övningen. Måste min föreläsare prata med godnattsageröst? Här kan det behövas kaffe.
Hur som helst... Idag ska jag på julbord med jobbet.

... men ändå

Idag var bra.
Det var faktiskt så.

(Syrran skjuter förresten in lite kapital på mitt konto, så jag överlever.)

Helt fel period...

GAH! Jag har gjort det igen!
Jag har slutat hålla koll på pengarna. Gud, vad jag inte är ansvarstagande. Dum, dum, dum.
220 kr på kontot är inte okej den 6:e december.
Nu blir det skorpor och vattvälling. Eller åtminstone havregrynsgröt.
Jag har bara mig själv att skylla.

Never take friendship personal

Life and death.
Space and time.
Fate and chance.
These are the forces of the universe.

Dagens inspiration á la 60-tal

Twiggy

































Brigitte Bardot