För bara ett år sedan var Drottninggatan mitt favoritresemål. Jag kunde inte tänka mig något bättre än att strosa runt i strömmen av människor och gå in i samma butiker som alltid när man patrullerade den stora gatan i city.
Idag dog den drömmen.
I mitt sökande efter en födelsedagspresent till min lillasyster gjorde jag några stopp i de vanliga affärerna. Åhléns var bara stort och dyrt. Indiska var oversize:at och hade brist på shorts. Body Shop hade som vanligt produkter som är jättebra (för både dig och miljön), men också prissatta därefter och min nyfunna, mer ekonomiska sida säger åt mig att inte übershoppa oavsett kontoutdrag.
På väg mot ett sushihak tittade jag på människorna som skyndade åt olika håll på Stockholms shoppingpromenad. En del lät upprörda när de pratade i sina mobiler (sälvklart utrustade med handsfree). Vissa stod och grälade. Det gemensamma för alla jag hann se var att de såg sura ut. Sura, eller besvärade.
Drottninggatan är inte himmelriket.
Det är helvetet.
3 kommentarer:
vi drar till söder istället ska du få se på roliga affärer ;) *kram*
Läser ofta och gärna bloggen! Kanske med en skål jelly beans?:-P
Jag håller med. Jag har länge tyckt att Drottninggatan är helvetet. Det är det stället där man alltid blir misshandlad (puttat, trampat på etc), värst efter Stockholms fruktansvärda kollektivtrafik.
Kram
Skicka en kommentar