Seriöst, nu behöver jag er...

Nu blev det jobbigt. REM - Everybody hurts. Tårar.
Stockholm är en stor och arg stad. Jag har sommarlov, men är ändå stressad. Hur gick det till? Kanske inte så konstigt med tanke på att nästan varenda minut av "lovet" är planerad in i minsta minut. MD-vecka med start på torsdag. Midsommar i Skåne. Jobba i 6 veckor. Bröllop i Hälsingland och sedan skola igen.
Svante kan inte ge mig varenda minut av hans vakna tid. Inte så konstigt, det heller. Man måste kunna vara ifrån varandra. Men eftermiddagen blir till kväll och snart är spelandet inte så roligt längre. Det är då som jag tänker på er. Mina allra bästa vänner. De som jag kunde ringa klockan 3 på natten om det krisade.
Jag kan åka tillbaka. När som helst. Jag vill ha sällskap och skratt på kvällen. Inte rynkade pannor och besvikna suckar.

Jag saknar er så himla mycket.
Imorgon åker jag hem.