PMS. Detta förjävliga fenomen som drabbar de flesta tjejer en gång i månaden. Arg, ledsen, grinig, förvirrad, ensam, gråtfärdig, orkeslös och nedstämd.
Idag har det drabbat mig. Allt är precis som det ska vara. En underbar morgon och en lördag som kommer att vara relativt lugn. Det är då det slår till. Jag blev sugen på en Bärry-yoghurt, ville gå till affären, ville inte gå ensam, diskuterade om det var värt besväret och visste till slut inte ens om jag ville ha yoghurt-jäveln.
Jag spenderade lång tid i badrummet efter duschen med att lägga en make-up, likvärdig mina ordinarie partysminkningar. Efter mycket om och men stod jag i hallen, på väg att hämta jackan för att gå, men blev plötsligt rådvill. Skulle jag gå till affären själv för att köpa en yoghurt, som jag inte visste om jag ville ha längre? I min förvirring gick jag tillbaka till badrummet och tvättade bort sminket, helt omotiverat. Istället satte jag mig bredvid Svante, som precis skulle äta fil med müsli.
... och botemedlet visade sig vara en stor mugg med mjölk. Vem hade trott det? Jag avskyr att inte veta vad som skulle göra mig "normal" när PMS:en rycker in.
1 kommentar:
Är någon någonsin normal under pms och mens?!?!?! :D I don't think so, Alla kroppsfunktioner blir helt upp och ner vända :S
Men det blir ju bättre.... ;)
Love ya, snart är det valborg!! :D
Skicka en kommentar