Igår kunde jag inte sova på bussen, vilket störde mig en del. Kvällen innan hade jag haft svårt att somna, sovit ganska dåligt och vaknat flera gånger. Uppstigningstid 05:00. 40 minuter senare satt jag på bussen mot Stockholm och kunde inte somna, trots att både bussens säten och föraren var bästa möjliga.
Idag gick jag upp samma tid och åkte samma härliga buss. Score! NU får jag kanske sova på bussen, tänkte jag. Nope... Bakom mig sätter sig en stor, tjock gubbe som ger ifrån sig två ljudliga hostningar med 15-minutersintervall. Det vill säga preciiiiiis när man har hunnit vaggas in i bussvärmen och brummandet väcks man av ett högt läte som tycks ha sitt ursprung precis intill ens öra. (Jag lovar att gubbfan böjde sig lite framåt.) Inte nog med detta, gubben passar även på att använda mitt ryggstöd som hjälp när han skulle sätta sig till rätta, så jag dras bakåt och släpps sedan iväg.
Kul att jag fick sova på bussen. NOT!
*Egentligen får man inte säga så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar