Varför säger folk hela tiden åt mig vad jag ska göra!? Jag får bara en massa skit jämt. Inte konstigt att man blir känslig och svag när man ständigt blir domderad över? Jag har en egen vilja. Jag har ett eget liv. Ett liv som jag måste få leva på ett visst sätt. Jag åsidosätter inte mina uppgifter och jag gör alltid klart saker i tid. Är det då för mycket begärt att få anpassa mina behov till min vardag? Att jag kanske värdesätter ledig tid och min familj? Jag har perioder då jag känner mig ganska stressad och behöver lugna (obokade) helger och kvällar. Allt står och faller inte med om jag är med på allt som händer i KTHs värld. Oavsett om förändringar påverkar mig. Jag är anpassningsbar. Herregud, är det något jag är, så är det väl anpassningsbar. Jag hade bokat in att få träffa min Mamma idag och visa henne hur jag bor. Att det sedan krockade med Sektionsmöte 4 på kemisektionen tänkte jag inte på. Beslutet var gjort. Jag ville/behövde träffa Mamma. Jag tycker inte att någon ska döma mig oavsett vilket val jag gjorde.
Mina anledningar. Mitt liv. Det räcker för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar