Jag skojade inte när jag sade att jag behöver en semester.
Jag skojade inte när jag sade att jag "borde" bli partikelfysiker och jobba på CERN i Schweiz.
En helt vanlig söndagseftermiddag blev en riktig tankeställare. Jag skulle fika med Pontus i Gamla stan. Lite för att det var länge sedan vi sågs, men mycket för att hans tjej precis hade gjort slut med honom.
På fiket diskuterade vi livet och vad man egentligen vill göra med det. Pontus berättade att han alltid har velat hamna i London eller New York. Jag konstaterade att jag skulle vilja "klippa navelsträngen" och testa livet helt på egen hand från scratch. Göra något annat. Vara lite spontan. Hitta mig själv. Whatever.
Det hela slutade med öppna idéer om ett par månader i New York. Min favoritlåt Last Call to New York City med Elliot Minor fick en helt ny innebörd. Jag är bunden i Sthlm till årsskiftet, men sedan ligger världen framför våra fötter. "Du missar 100% av de skott som du inte skjuter." Det gäller bara att ta det första steget.
Jag skojade inte. Jag skojade aldrig.
3 kommentarer:
Mycket bra skrivet Jill :D
Jag säger bara... DO IT!! :D åk dit och vänd lite på livet så får jag ett tillfälle att ta ärslet ur vagnen och äntligen åka till NY, hälsa på dig då ;) Spännande! *kram*
Trodde aldrig att du skojade. Klart du aldrig skojade! Vi tog dig på fulltochblodigt (inte bokstavligt blodigt, buut...) allvar. Do it, DO IT!
Skicka en kommentar