Här sitter jag nu. En solig lördag i slutet av februari. Strax åker jag till Rimbo och träffar familjen (minus Thailandssemestrande Mamman). Tillsammans ska vi åka till mitt kusinbarn Maltes dop. Släkten kommer att vara där och det ser jag fram emot.
Men det gör lite ont i mig. Sen är jag lite glad. Och så kan jag inte glömma detaljer, for better or worse. Jag fattar inte vad som hände. Han snubblade in i mitt liv och något bara bubblade upp. "You had me at Hello" har sällan passat så bra.
Deep breaths. You'll do fine. You always do.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar