Jag har kommit på varför jag sällan är grinig, även om andra är det. Ta bara en så enkel sak som trötthet. Det är sjukt lätt att bli irriterad och rentav arg om man har sovit för lite. Att se det komiska med en situation eller att analysera bakgrunden till denna gör att man slipper irritationsmomentet, eller åtminstone förstår de bakomliggande orsakerna. Det tar massa energi att vara sur, det ger massa energi att vara glad.
Se fram emot saker, le åt barn på tunnelbanan, fundera på vad du kan göra för att må bra, köp något åt dig själv. Det är så himla enkelt att undvika sura miner. Tänk positivt!
Men visst. Jag tror inte att jag kan "frälsa världen". Jag är nog patologiskt glad. Det är bara så tråkigt när jag ser folk som bara upplever besvär, där jag ser möjligheter.
Jag läste någonstans att man t.o.m. blir gladare av att man låtsas vara glad. Ens humör speglas då av de människor man träffar och när folk uppfattar en som glad, blir man faktiskt gladare.
1 kommentar:
Jag tror också stenhårt på att analysera VARFÖR man är sur/trött/irriterad/nere. Då vet man varför, och kan jobba på vidare på att motverka detta negativa humör :-D
Skicka en kommentar