På något sätt är det som att jag bara måste ha saker jag inte kan få. Det är antingen det, eller så är jag väldigt familjekär. Igår hade jag tänkt hälsa på familjen eftersom jag ändå var bara en havtimme ifrån Rimbo, men när jag ringde mamma påmindes jag om att de skulle åka till Norrland samma dag.
Nu har de åkt upp till släkten och jag jobbar. Jag saknar dem. Fan, jag saknar till och med släkten. Jag vill bara vara med dem. NU!
På något vis är det som att jag vet att jag inte kan träffa dem, även om jag skulle vilja. Vilken annan vardag som helst kan jag ju åka till Rimbo om nöden kräver det, men nu är det lite mer begränsat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar