Det händer ibland att jag tänker på en kille som jag först träffade förra sommaren. Han pluggade på KTH (inte kemi!) och trots att han hade skägg kunde jag inte sluta titta åt hans håll. Han var bara så där genuint skitsnygg. Snygg, så att han inte visste om det, utan verkade vara en blyg och mysig kille. Boy, was I right...
Av en ren slump umgicks vi vid två tillfällen i början av 2010 (i alkoholiserat och icke-skäggigt tillstånd, kan tilläggas). Shit. Han var/är så snygg och go att jag blir knäsvag än idag när jag tänker på honom.
Jag drömde om honom för ett tag sedan. Att vi skulle börja dejta varandra och att det kändes jättebra. Frågan är bara hur jag någonsin skulle kunna realisera det? Det är inte som att man skickar iväg ett sms och säger "Hej! Du är fasen den snyggaste killen som har gått i ett par skor. Vill du fika?"
Men... what if?
1 kommentar:
do it! do it! do it! snacka om vardagsromantik!
Skicka en kommentar