fredag, juni 23, 2006

Dagen då allt blev fel

Kapitel 2

Ja, ni ser ju själva. Marcus var fortfarande helt utom kontroll. Orden han skrek ut tog inte slut och inte var det någon ordning på dem heller! Utan förvarning vrålade han: "Jag älskar Barbapapa!" eller "Men för faaan, Karl-Hugo!". Vissa gånger mumlade han bara "Nej, det var bara som jag tänkte."

Vad var det som låg bakom hela den här konstiga situationen? Vad höll på att hända med Marcus? Den söta, snälla, lilla rara ungen var helt som förbytt.














to be continued . . .

2 kommentarer:

M. Mützell sa...

Oh my god!!!
Det blir bara värre och värre :D
*asgarv*
Kan knapp vänta på fortsättningen!

Puss o kram

Anonym sa...

Your are Nice. And so is your site! Maybe you need some more pictures. Will return in the near future.
»