Det vore najs med en boxningspåse ibland. När allt känns skit. När alla bara tackar nej till allt. Man känner sig så ensam och klängig när man frågar vad folk gör, men ingen har tid för en. Jag vill inte vara ensam. Jag hatar att "fylla ut timmarna" när man egentligen inte har något att göra. FAN!
Vem ska rädda mig nu? Jag tappade festhumöret. Jag tappade hoppet. Jag tappade fan allt inom loppet av en vecka. Spela spel är det värsta jag vet. När blev allt så jävla komplicerat?
Jag vill bara vara 16 och olycklig igen. Vad som helst är bättre än 21 och ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar