Tokmycket gos med MD. Grymma kramar och glada ansikten. Hallonsoda och hembakade kakor. Vi kollade galna bilder och jag testade en helt wacko smörgåskombination (majonäs, rostad lök och falukorv) som faktiskt gick att äta och uppskatta! :)
Ett telefonsamtal mot eftermiddagen lättade mitt hjärta. Han är inte en idiot. Han ville bara mitt eget bästa. Nu känns allt lugnt igen. Det blir inte svårare än vad man får det att verka som.
Mot slutet av kvällen satt jag med ett gäng människor i Rålis. Vi hade grillat och spelat kubb. Ni vet en sån där riktigt "bright" idé som man får ibland? En sån som oftast är RIKTIGT puckad i dagsljus? Just en sån idé fick jag vid grillkvällens slut. Jag velade en stund och tänkte sen "Det får bära eller brista!". Fy fan vad jobbigt det känns när man märker att det inte riktigt höll. Eller hur ska jag tolka det? Fuck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar