- Du hör att det är mycket ståhej i köket redan när du öppnar dörren.
- Du kommer in i köket och det är verkar vara en hel släktträff vid första anblicken. Kvinnorna trängs på utrymmet framför spisarna och männen sitter vid bordet.
- På de två spisarna görs ca tre olika storkok och den första tanken är "Hur fan ska jag få plats med en stekpanna här? Jag ska ju bara steka blodpudding."
- Du hittar en platta och försöker hitta utrymme för resten av dina saker; skärbräda, kniv, tallrik, blodpudding och stekspade.
- En tjej frågar om jag är svensk och ursäktar sig för röran. Jag svarar att det är bara roligt med lite folk.
- Min mat är nästan färdig och folket bredvid mig börjar smaka på den stora kycklingwoken som står och puttrar. Tre olika personer tillfrågas om de vill smaka av och de nickar godkännande.
- Samma tjej som tidigare pratat med mig frågar om jag vill smaka. Glatt och samtidigt förvånat tackar jag ja och lägger upp en sked på min tallrik bredvid blodpuddingen.
- Innan jag fattat vad som hänt erbjuder de sig att ge mig en hel skål mat. Överväldigad av deras generositet går jag efter en skål och de lägger upp en portion åt mig, med grönsaker och allt!
- Jag traskar in till mitt rum med blodpudding i en skål och kycklingwok i en annan. Woken lägger jag som matlåda och som middag äter jag min blodpudding.
Jillan, med nyfunnet hopp om mänskligheten och en grym kulturkrock senare, går från "Mina grannar verkar skumma och trista." till "Wow! Jag har världens skönaste folk i min korridor. Med betoning på världens."
1 kommentar:
Mitt folk är mycket tråkigare :-(
Skicka en kommentar