Hösten var givande på många sätt. Jag fick vad jag ville, men inte vad jag behövde (för att översätta och citera Coldplays "Fix You"). Jag var så lycklig för så lite. Så väldigt lycklig. Anledningen till att det bubblar upp nu igen är en genomgång av bilder på datorn. Pussbilder. Väldigt fina sådana också. Det kändes i hjärtat.
Det kanske var därför jag skickade ett sms på julafton? Det kanske var därför jag skickade ett sms igår? För att det känns. För att jag kanske inte har släppt det än. Jag suckar lite tungt. Det som hände på tentapuben ligger kvar och gnager. Vad fan menade han? Jag var bara så trött på hela skiten. Hade jag inte varit så kontrollerad hade jag gone drama queen on his sorry ass.
Varför frågade jag inte? Det gick ju inte en sekund i november då jag inte ville veta. Jag var för blyg och osäker. Jag sätter en femma på att han också var det. Och så rann hela skiten ut i sanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar