Den här veckan har varit fuckad. Helt fucking fuckad. Och ändå är jag kvar här. Det är inte utan att jag är lite imponerad av mig själv. Jag är tydligen starkare än jag tror.
Vinterkänslorna behandlades okomplicerat på resan till Oxelösund och jag var både oförskämt snygg och avslappnad under hela dagen. Något kaxigt att ha med sig Pulverpaddor i beredskap också. Det är klart att jag är lite stolt över mig själv.
Jag har fått höra av höstkänslorna att det inte kommer att bli något och inte nog med det; han har dessutom börjat dejta den som jag anförtrott mig mest åt om just allt som gällt honom.
Skit, piss och helvete? Jopps, det var ju inte kul direkt. Hur som helst så har jag på ett moget sätt diskuterat situationen med de båda inblandade och gråtit en hel del. Anders var en riktigt god vän som tröstade med buljong, Anders & Måns och sovplats i tisdags.
Slumpen är för övrigt en bra lurig liten rackare. Tre mycket bra vänner hörde av sig (ovetandes om min känslostorm) och bara sade att de saknar mig under onsdagen. Dessutom gjorde sommarkänslorna sig påminda igen genom ett "Fan Jill, vi måste ju lira Guitar Hero snart!". Interesting...
I övrigt är allt som det borde. Det träffas och festas med vänner (spontant eller planerat). Imorgon är det maratonpub på kemi. Puben, tillika mathaket, öppnar vid 11, vilket gör att lunchen är fixad. Kanske en öl till lunchen? Vi får se. Om inte annat ska det drickas öl på eftermiddagen när vi slutat jobba för veckan. Efteråt ska jag på Sannas 18årsfest (men hon fyllde 18 för två år sen) och man ska ha på sig det snyggaste man hade 2006. Jag lär ju ta läderbyxorna. T lär ju vara där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar