En tidsfråga?

Här sitter jag nu. En solig lördag i slutet av februari. Strax åker jag till Rimbo och träffar familjen (minus Thailandssemestrande Mamman). Tillsammans ska vi åka till mitt kusinbarn Maltes dop. Släkten kommer att vara där och det ser jag fram emot.

Men det gör lite ont i mig. Sen är jag lite glad. Och så kan jag inte glömma detaljer, for better or worse. Jag fattar inte vad som hände. Han snubblade in i mitt liv och något bara bubblade upp. "You had me at Hello" har sällan passat så bra.

Deep breaths. You'll do fine. You always do.

You're gonna go far, kid

Now dance, fucker, dance
He never had a chance
And no one even knew
It was really only you

So dance, fucker, dance
I never had a chance
It was really only you

With a thousand lies
And a good disguise
Hit ‘em right between the eyes
Hit ‘em right between the eyes
When you walk away
Nothing more to say
See the lightning in your eyes
See ‘em running for their lives

Fredag i mitt hjärta

What's up with my heart when it skips a beat?
Can't feel no pavement right under my feet.
Up in my lonely room
when I'm dreaming of you
Oh what can I do? :(

Konstiga rutiner

Jag kollade just igenom gamla blogginlägg på temat "sjuk", lite för att kolla hur ofta jag är sjuk. Men vad som slog mig var att jag tydligen köper vissa saker endast när jag är sjuk: Bärry-yoghurt, glass och nypon-/blåbärssoppa. Hoho! Det är inte första gången det händer att jag köper såna grejer just när jag är sjuk.

Sjukt dåligt, på mer än ett sätt

Dag 2,5 som sjukling är saker fortfarande inte kick ass direkt. Redan i tisdags kände jag mig lite krasslig och fick en Ipren av Jocke. Eftermiddagen fortsattes med matlagning i Draget för Sektionsmöte 3. Linsgryta till 100 pers. O M F G, det var mycket mat. Det blev väldigt lyckat, men jag började kallsvettas och tappa orken allt eftersom timmarna gick. Jag gick hem innan de mest spännande valen hade gjorts (dvs. KOMPIS och pHeuseriet), men jag pallade verkligen inte en sekund till. :(
Onsdagen sov jag i stort sett bort. Lite peppande sms från olika håll gav ljusglimtar i min gråa vardag. Jag kollade Jimmy Carr in concert och spenderade kvällen med te, som för övrigt inte smakade som vanligt (disappointment!).
Dagens mest spännande händelse: ICA Roslagstull T.O.R. med feber och mjukisbyxor. Alla ljud var skitstöriga och jag både frös och svettades (vilket typ är dagens tema). Det var tyvärr nödvändigt, eftersom jag inte hade någon "sjuk"-mat hemma, dvs. fil, yoghurt, mackor och varma koppen. Med det fixat så har jag mest hostat framför teven och kollat på Lejonkungen idag.
Sen är det en massa annat i luften. Kalla det vad man vill. Det skulle kunna vara vår. Jag vet inte. Men det känns. Och det märks...

Oskönt gung

INFO-kryssningen var snorkul. Vi åt god mat, festade, dansade, myste och sov. Jag kom hem idag med två flak öl, en flaska mousserande rosévin och en flaska Minttu. Pizza till middag *dansar tisdagsdansen* och te mot kvällen. Det har inte slutat gunga än, vilket är lite creepy.
Imorgon är det tisdag. Det kommer att bli mycket att göra. Projektet ska börja klämmas ihop, MD ska laga mat inför SM3 som är på kvällen och själva sektionsmötet kommer att bli låååångt med diverse val och diskussionspunkter.
Jag har mina små lyckostunder. Det är inte mycket som behövs...

Koppla av, koppla bort

Nu är det jag som åker på en minisemester, eller åtminstone får en chans att komma ifrån allt för en kort stund. Idag åker jag och 31 andra medlemmar av kemisektionen på INFO-kryssning (dvs. Finlandsfärja) efter att ha diskuterat diverse frågor om sektionen under ett möte. Jag hoppade, skuttade och skrek av glädje när jag fick höra att Sofia skulle med också! :D Vi kommer röja skiten ur båthelvetet! Yey!
Igår hälsade jag, Alex och Emil på hemma hos Johanna och Robin för tvårättersmiddag och Pulp Fiction. Tokmysigt och superkul! :) När jag kom hem runt 1 kände jag för att se Titanic. (Kanske inte så smart med tanke på att filmen är 3h lång och att jag ska vara på skolan vid 12, men jag går ju oftast på känsla.) Vid 4-tiden slocknade jag.

Nu sitter jag med en kopp te (underbara peach mango, som Alex introducerade för mig), lyssnar på Anna Nalick och tänker så att det knakar. Jag blir fan inte klok, speciellt inte när man får två helt olika budskap. Snart måste jag göra något åt det, annars är det fler än jag som råkar illa ut.

Anna Nalick - Wreck of the day

Driving away from the wreck of the day
And the light's always red in the rear view
Desperately close to a coffin of hope
I'd cheat destiny just to be near you

And if this is giving up then I'm giving up
If this is giving up then I'm giving up
Giving up on love
On love

Driving away from the wreck of the day
And I'm thinking 'bout calling on Jesus
'Cause love doesn't hurt so I know I'm not falling in love
I'm just falling to pieces

And if this is giving up then I'm giving up
If this is giving up then I'm giving up
Giving up on love
On love

And maybe I'm not up for being a victim of love
When all my resistance will never be distance enough
Oh

Driving away from the wreck of the day and it's finally quiet in my head
Driving alone
Finally on my way home to the comfort of my bed

And if this is giving up then I'm giving up
I this is giving up then I'm giving up
Giving up on love
On love

Förbannad lögn

"It can only get better". Bullshit.
Här ser ni en som bara gräver ned sig djupare i skiten. Eller ja, skiten och skiten. Det är väl ömsesidigt, men omständigheterna kunde ju ha varit bättre... Suck.

Säker, osäker och helt jävla lost

Igår var det inte lätt att vara jag.
Stabbad i ansiktet med en penna, kaksmulor innanför både tröja och bh, attackkramad bakifrån, besegrad i arga leken, informerad om beundran från flera håll, kittlad till vansinne, totalt ägande på dansgolvet till nØlledansen, pussad på halsen, pirrig och förvirrad på samma gång när två blickar möttes en sista gång för kvällen.

Good feeling

En medioker morgon vände till en helt otroligt bra dag, kväll och natt.
Två telefonsamtal gjorde mig glad. På lunchen fick jag dessutom veta att jag är nominerad till kemisektionens kamratstipendium! :D
Solen sken som aldrig förr och jag hann gladprata på msn innan det var dags att dra sig mot skolan igen för MD-rep och sedan KAKA-gasquen med tillhörande MD-premiär.
Blickar säger mer än tusen ord. Telefonsamtal, sms, msn-meddelanden och kramar säger också jävligt mycket. Åhhh.... Den här gången vill jag inte ha rätt. Eller jo. Det är klart att jag vill. Toppen. Vilket dilemma.

Don't cha...?

Bad feeling

Det finns inget som gör mig så ledsen som att höra att jag inte är tillgänglig för de som behöver/vill ha mig. Ledsen i hela hjärtat. Jag vill finnas till för alla. Helst hela tiden och till 100 %.
När jag nu fick en tankeställare känns allt piss. Det var länge sen jag verkligen umgicks med min familj. De bästa och tryggaste människorna i hela världen. De som alltid finns där.
Jag som är så vansinnigt "upptagen" hittar ju på saker hela tiden och fyller ut varenda timme av min vecka med mer eller mindre roliga upptåg. Det kanske är dags att stanna upp och tänka en stund? All min multitasking med att hinna träffa så mycket vänner som möjligt är kanske inte bra? Uppenbarligen glömmer jag ju folk på vägen.
Det är väl inte så konstigt att jag berättar om det mesta som händer för t.ex. Sofia, eftersom hon känner de flesta inblandade i min KTH-värld. Även om familjen är det bästa jag vet, så vinner varken jag eller de på att jag berättar om hur mycket jag pysslar med. Tror jag.
Och alla jävla killar. Jag kan ju inte låta bli att tycka om. Det känns som att kärlek får världen att gå runt, men ibland vill man nästan spy för att karusellen snurrar för fort och man tappar greppet. Idag blev jag till och med ledsen för att jag blev glad. Det råkade nämligen vara så att jag lyfte foten när jag kramade en kille för att säga hej då. En "foot pop". En klassiker i alla kärleksfilmer. En instinktiv grej jag gör när jag tycker om någon. Dumt att "någon" inte är singel då, kanske... *suck*
Nej, nu känns det inte roligt. Jag vet ju om att jag inte träffat familjen på länge. Jag är så himla medveten, men sånt måste väl också få gå i perioder? I fortsättningen ska jag åtminstone inte multitaska bort tillfällen som kan bli helkvällar med familjen. Det är inte värt det.

Helgen i korthet

"There are two types of men. The ones that fuck you and the ones that hold your hand."

... i helgen har jag träffat båda.

1337

Ja du, Jill. En nörd kommer du alltid att vara. En nörd med ett hjärta av guld.
En nörd med ett sjätte sinne eller någon sort gut feeling för vissa saker. Kalla det kvinnlig intuition eller mystiska föraningar, men du har saker på känn.

Ego pic

Dagens citat!

Kalle: Vad kallas en person som protesterar?
Johanna: Protestant!

Multitasking ftw

Idag är det ett himla flyt på hemmaplan. Jag gör allt kan man säga. Jag tvättar (tre maskiner), städar (både hela korridoren och mitt eget krypin), duschar (men det gör jag ju ofta), lagar mat (panerad torsk med romsås och ris) och bakar en kaka (med nötter, russin och choklad).
Yey! Det känns sjukt bra ju! Får man bara ordning lite hemma, så kanske pluggandet kommer också? Hehe, man kan ju alltid hoppas.
En annan sak som är på uppgång är min träning. Ett nytt inbokat Body Pump-pass på onsdag morgon och gyminro på fredag.

Believing is all

Allt handlar om inställning.
Om man tänker att man är snygg och rolig, så kommer fler att uppfatta en så.

Dance fucker, dance.

Good people

Ibland bara hittar man trevligt folk i sin omgivning. De är spontana och inbjudande. De är glada och framåt. Man undrar varför man inte tagit tag i dem tidigare.
Nu var det Alex. Han går inte i min klass per definition, men vi läser båda projketarbeteskursen (dock i olika projekt). Asrolig snubbe som bara är lätt att ha att göra med.
På söndag lär jag haka på honom och kolla in hans brorsas stand-up. Sjukt nice! :D

Och speaking of good people: Imorrn drar jag och MD ut på MD-helg. Blidö here we come! Det ska sjungas big time. All the time. Det ser jag fram emot!

Pump it up!

Det behövs bara en knuff i rätt riktning, sen är jag självgående.
Johanna frågade om jag skulle hänga med på Body Pump och idag vid 18 var det upp till bevis. Inte nog med att jag pumpade som ett miffo (dock ett himla glatt sådant), jag köpte dessutom ett träningskort på KTH-hallen. Nu blir det åka av!
Body Pump var kick-ass. Nästa vecka blir det ett till pass på onsdagen och gymintro på fredagen. Yey!

... men träningsvärken imorgon kommer ju vara kul. NOT! ;)

Iffligt

Så mycket är knäppt. Jag skulle nog behöva kramas oftare.
Men det är klart att man blir lite irriterad på facebook-statusar som "svävar omkring efter underbar helg och måndag morgon". Fuckit. Sluta vara så jävla lyckliga. Skit i att jag lämnades bakom hela historien och var förloraren i spelet. Jag bryr mig inte om den grejen längre, men det är bara osmidigt av dem att inte tänka på andra, inte tänka på mig och hur ont det kanske gör. Själv gör jag inget annat än att bry mig om andra.
Orka!
Alla andra kan gå runt i sin jävla sockersöta värld och sväva på sina förbannade äckliga rosa moln. Hej. Jag ser verkligheten. Folk är idioter. Kärlek är total egoism för två.
Enjoy it, while it lasts. Puckon.

I can't do it. Skönt att bara få vara för ett tag.

Should I Stay Or Should I Go?

Jag skojade inte när jag sade att jag behöver en semester.
Jag skojade inte när jag sade att jag "borde" bli partikelfysiker och jobba på CERN i Schweiz.

En helt vanlig söndagseftermiddag blev en riktig tankeställare. Jag skulle fika med Pontus i Gamla stan. Lite för att det var länge sedan vi sågs, men mycket för att hans tjej precis hade gjort slut med honom.
På fiket diskuterade vi livet och vad man egentligen vill göra med det. Pontus berättade att han alltid har velat hamna i London eller New York. Jag konstaterade att jag skulle vilja "klippa navelsträngen" och testa livet helt på egen hand från scratch. Göra något annat. Vara lite spontan. Hitta mig själv. Whatever.
Det hela slutade med öppna idéer om ett par månader i New York. Min favoritlåt Last Call to New York City med Elliot Minor fick en helt ny innebörd. Jag är bunden i Sthlm till årsskiftet, men sedan ligger världen framför våra fötter. "Du missar 100% av de skott som du inte skjuter." Det gäller bara att ta det första steget.

Jag skojade inte. Jag skojade aldrig.