300 miljoner

Morgon, lunch, eftermiddag, middag, kväll, natt.
300 miljoner känslor. On and off. Bra och dåligt.
Den ena sekunden känner jag att jag måste. Den andra sekunden känner jag att det inte spelar någon roll hur jag gör, eftersom jag "redan vet".
När jag står där och tänker så känns det så mycket. Jag vet inte vad jag ska säga, som jag inte redan har sagt. Det finns alla möjligheter i världen. Det är inte världens grej.
300 miljoner chanser sumpade. Tanken finns där hela tiden. Få ut det ur systemet bara!
Det är så lätt, men samtidigt så svårt.
300 miljoner tårar senare. Nu står jag här igen.