Eftersom jag somnade alldeles för sent på grund av ett rosa stränginstrument (Nej, det är inget snuskigt. Jag spelade ukulele.) ställde jag alarmet på 9:00 och tänkte att jag åtminstone skulle vara på skolan och plugga från 10:30.
Alarmet ringer. Shit, vilken tuff dröm jag hade! Jag snoozar, blundar och kollar om jag minns den!
Alarm igen. Äh, lite sömn har ju inte dödat någon.
(X snooze-tryckningar senare)
Klockan är 10:20 och alarmet har slutat ringa. Hmm... Klockan är mycket. Sängen har aldrig varit så här perfekt varm. (Jag somnar om.)
Klockan är 12:15. Jag har sovit i typ 11 timmar. Ska jag ta det som ett tecken på att min kropp behövde det där?
Plus att brunchens roliga läsning var citatet:
"Låt oss bli gamla och fulla tillsammans."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar