lördag, september 09, 2006

Förnekelse. Inte mer.

Varför förstår ni inte? Det är ju så uppenbart! Jag skriver och skriver, tänker och tänker. Visst har jag förnekat det (till och med för mig själv) in i det längsta, men snart exploderar jag.

Have you ever buried you face in your hands
'cause no-one around you understands
or has the slightest idea what it is that makes you be

Men det är väl inte konstigt att ingen har listat ut vad det handlar om, eftersom ingen skulle förstå.
Suz vet. Men det är bara hon än så länge. Jag visste att hon kunde lyssna och ge mig bra feedback. Jag behövde det, men alla råd är som bortblåsta nu.
Vad ska jag säga till alla? Hur ska de kunna acceptera det? Det går ju inte att dra en enkel förklaring utan att bli ifrågasatt. Problemet ju att folk inte har tid att höra den invecklade storyn. Texten du just nu läser är ju "krypterad", för att ingen ska lista ut vad det är som trycker mig.
Åh, vad ska jag göra!? Jag är rädd. Väldigt rädd. Undrar om någon har varit med om något likande? Förr eller senare måste jag möta mina "demoner" och få rätsida på allt.

2 kommentarer:

M. Mützell sa...

Finns här för dej.
Närhelst du behöver mej.
Ett samtal bort.
Inte ens det.
Jag finns alltid med dej.

All kärlek till dej // M <3 <3

Anonym sa...

jag kommer alltid finnas för dig om du behöver mig!

Skulle aldrig våga dömma dig, du är en underbar människa!

Puss&kram