Syrran och potentiell pojkvän

När jag gick upp imorse vid 6:20 fann jag en lapp på köksbordet. Ann meddelade följande:

"Idag kommer Robert hit. Han tar 16:15 eller 16:30-bussen. Kajsa kommer hit efter skolan och hjälper mig att välja kläder. Var snälla mot honom. Puss Ann <3"

Och efter en pil hade hon ritat ut några rader. Mamma hade inte kommenterat. Pappa hade inte skrivit något. Jag satt vid bordet och tuggade på min ostmacka och kände den lilla djävulen (eller åtminstone retstickan) i mig titta fram. Jag var ju tvungen att svara med några rader:

"Nja, mest av allt är jag tveksam över hur jag ska hälsa på pojken. Om jag till exempel ska skaka hand eller inte. Sedan kommer problem 2: Vad ska jag säga? Antingen "Hej" eller "Tja". Säger jag "hej" kanske jag verkar mesig, men säger jag "tja" försöker jag spela cool. Jag kan ju alltid försöka med "tjenixen"? Eller vad säger du? Pinsamt? =P Haha! Jag driver bara med dig! =) Lycka till! Puss /Jill P.s. Var inte naken! D.s."

Mycket nöjd med mitt lilla rackartyg åkte jag till skolan. 7:52 mottager jag följande sms från lillasyster:

"Om du säger tjenixen dödar jag dig långsamt efter. Säg bara hej hej typ (skaka inte hand!det är för vuxet.) och gå vidare. Inga utfrågningar. Puss"

Haha! Mina två närvarande klasskompisar fick också nöjet att roas av syskonfejden. Jag lade till:

"Nej, jag säger: "Men HEEEJ Robert! Eller får man kalla dig för Robban? Ann har pratat heeela tiden om att du ska komma hit!" ;) Vad säger du? Puss"

Elakt? Ja ganska. Ann var ju inte sen med att leverera lite ironi:

"Ja gör det. Jag kommer älska dig för evigt. Pyss"

Ja jösses. Jag har sällan haft så roligt! :P Tur att hon tog det med humor. (Och så här i efterhand: Grabben var jättesöt och trevlig. Det var han som tog initiativ att hälsa på mig med ett handslag!)