Strålande sol. Jag rör mig långsamt framåt på väg mot Roslagstull. Trädkronorna är vackert höstfärgade och lugn feelgood-musik spelas i mina hörlurar. Hur kan man inte vara lycklig en dag som denna? Jag lyfter blicken mot trädtopparna och njuter av den fulländade och komplexa värld vi lever i. Luften är både kall och varm på samma gång, för samtidigt som den svalkar mina lungor så träffas jag av ljumma vindar. Ingen kan störa mig just nu. Inga problem existerar.
Det är sådana stunder som får mig att älska livet och allt vad det innebär. Det både smärtar och gläder mig att jag inte känner så jämt. En äkta känsla av lycka är ett optimalt tillstånd, men samtidigt uppskattar jag de lyckorus som sköljer över mig så mycket mer, när de väl dyker upp, om de är lite mer sällsynta.
Insikten är fantastisk. Världen är vacker.
1 kommentar:
Vågar ni inte stå för era åsikter va? ;)
Utmärkt inlägg, precis såna där dagar är underbara :D
*kram*
Skicka en kommentar