Efter att ha genomlidit en dag som kändes som en enda lång plåga på 15 timmar kom samtalet jag längtat mig tårögd efter: Allt hade gått bra med Svantes ryggoperation #2. Det var raringen själv som ringde och, med raspig stämma, meddelade att han var okej.
Nu andas jag ut och går till sängen för att sova. Puss på dig min älskade! =D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar