Igår tänkte jag på hur olika människor använder ordet "Tack", eller snarare inte använder det.
Själv är jag en frekvent brukare av den enkelt uttalade stavelsen, som gör en enorm skillnad. Oavsett om det handlar om att någon räcker mig min vattenflaska eller att folk flyttar på sig och sina saker då de är i vägen för mig, så är det en lätt sak att säga tack.
Jag hjälper gärna mina vänner och kräver inte mycket tillbaka, eftersom jag vet att det underlättar när folk är hjälpsamma gentemot mig. "Du skall vara mot andra såsom du vill att andra skall vara mot dig själv", eller hur?
Det lustiga är att det spelar roll, om folk säger tack eller inte. Vissa gånger kan man ju känna sig lite grinig om man har ställt upp och inte blir tackad. Den där sarkastiska kommentaren "Ja, men tack så jävla mycket då..." kan lätt hoppa fram om man är lite trött och har slut på tålamod.
Andra gånger behöver jag inte ens en tillstymmelse till ett tack. Jag bara vet. Det finns folk i min umgängeskrets som inte säger tack. Ett skämt på vägen hemåt eller en extra lång kram kan kompensera för det.
Sen är det ju skillnad på folk och folk. Som vanligt. Bra Jill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar