I mellanstadiet var livet inte lätt. Jag fick stå ut med ganska mycket och kände mig ofta rätt nere. Under högstadie- och gymnasietiden hälsade jag knappt på gamla klass"kompisar". De hälsade inte på mig heller.
Nu när gymnasiet är slut är det helt plötsligt fullständigt legitimt att hälsa och t.o.m. prata med forna plågoandar. Självklart är man nyfiken på vad de åstadkommit i livet så här långt. Jag är helt annan person nu jämfört med vem jag var då. Bara tanken på hur nedtryckt jag var får mig att höja på ögonbrynen. Den Jill som folk känner idag har tagit sig så långt, bara genom en positiv inställning och riktigt bra vänner.
Ett tydligt "misslyckande" i Rimbo (enligt mig) är om någon i min generation bor i Hagen, jobbar på Vallbygrillen eller tvätten och saknar planer på att göra något annat.
Två av två personer jag träffat nyligen stämmer in på ett eller fler av dessa alternativ.
Jag kan inte låta bli att skratta åt de som en gång skrattade åt mig.
4 kommentarer:
Slumpens hämd är ljuv.
Haha Hagen :P Det låter ju nästan som en dröm :D
Gos och Knos till underbara Jill!
haah! heeelt rätt! Hagen, vallbygrillen och stinsen! det ulitmata livet!
Pussar
Skicka en kommentar