Ja, förhållandet tog slut.
Imorse när jag satt på bussen grät jag. Inte av saknad. Inte av övergivenhet.
Jag grät av lycka.
Boken jag läser just nu heter Alkemisten.
När allt jag ville var att kyssa Pontus, fanns inget annat i mitt hjärta. Det var som det enda målet jag hade i livet. Att komma till ett sånt läge, där man hittar meningen med att uppfylla sina drömmar och märka att man inte blir besviken.
På sidan 87 läser jag detta:
"När du önskar något av hela ditt hjärta befinner du dig närmast världssjälen. Den är alltid en positiv kraft."
Jag var där. Jag önskade något av hela mitt hjärta.
Det var just det som gav mig vad jag ville. En positiv kraft som verkade i enlighet med vad jag önskade innerst inne.
Jag fällde några tårar, lycklig över att jag förstått och upplevt en sådan känsla.
Nu sitter jag och ler.
6 kommentarer:
Fattar noll?
Med dina ord förstår jag precis vad du menar *snyft*
Och det vackraste man kan göra, är att fälla tårar av lycka.
Massa kärlek // M
Förklaring:
Jag ville något så otroligt mycket att det blev en positiv kraft. Det som var mitt "mål i livet" blev uppfyllt och jag kan bara vara glad för det. På det viset känner jag mig som en vinnare, trots allt. :)
Med tiden hittar man andra saker man vill åstadkomma och får nya mål att sträva efter. Jag lyckades med det jag ville då och det kom jag på när jag läste boken. =)
Jaha. Så trevligt
I love your website. It has a lot of great pictures and is very informative.
»
I say briefly: Best! Useful information. Good job guys.
»
Skicka en kommentar