Vid middagsbordet börjar vi prata om Pricken. Min katt till en tredjedel. (Malin och Ann äger de övriga två delarna.) I april blir han 14 år gammal och vi har haft honom sedan jag var fem. På vintern brukar han sova i fotänden på min säng, eller ligga i min bäddfåtölj. En gång för några år sedan blev han påkörd av en bil utanför vårt hus, men fick inte ens en skråma. I 14 år har jag haft en katt. Det är undefär så länge jag kan minnas. Det är ungefär hela mitt medvetna liv.
Vid middagsbordet börjar Malin prata om att Pricken har knölar på ryggen. Knölar som har flyttat på sig. Mamma säger att han har ruggig päls och verkligen blivit gammal under året som gått. Jag vill inte tänka så. Jag förnekar, så länge jag bara kan, att han inte kommer att leva för alltid. Men där sitter Malin och mamma och pratar om min katt, som att det inte spelar någon roll. Det spelar en JÄVLA roll!
Jag vill inte att han ska... försvinna. Min katt kan väl inte... sluta finnas? Det skulle bli så tomt om han... inte levde.
Det är bara det att förr eller senare så kommer han att... *undviker ordet så länge som möjligt* ... dö.
Vid middagsbordet börjar Malin prata om att Pricken har knölar på ryggen. Knölar som har flyttat på sig. Mamma säger att han har ruggig päls och verkligen blivit gammal under året som gått. Jag vill inte tänka så. Jag förnekar, så länge jag bara kan, att han inte kommer att leva för alltid. Men där sitter Malin och mamma och pratar om min katt, som att det inte spelar någon roll. Det spelar en JÄVLA roll!
Jag vill inte att han ska... försvinna. Min katt kan väl inte... sluta finnas? Det skulle bli så tomt om han... inte levde.
Det är bara det att förr eller senare så kommer han att... *undviker ordet så länge som möjligt* ... dö.
5 kommentarer:
*kramar om*
Jag förstå verkligen hur du tänker och känner, jag har själv varit med om det, om det nu kan vara till någon hjälp.
Massor av Kramar & Pussar
*krama* Förstår precis, hade lite sådana panik-tankar idag när märta var dålig *puss darling* :)
Känner med dig. Jag har haft många katter, men ingen så länge som 14 år. Trots det har det känts väldigt jobbigt när man förlorat dem. Många varma kramar Jill
Förstår precis hur du känner det, så hade ju jag det med Ludde. Hade haft honom sen jag var 5-6 år. Kändes konstigt när han inte fanns mer. Men det ordnar sig säkert ska du se.
Puss&kram på dig
Skicka en kommentar