Ibland har jag varit arg på dem. Många gånger har de fått mig att skratta så mycket att det har kommit tårar i mina ögon. Vid andra tillfällen har jag gråtit på det ledsna sättet för något som hänt dem.
Men små saker dyker upp då och då, som får mig att inse hur mycket jag verkligen bryr mig om Ann och Malin. Typ som när jag hjälpte Ann med en läxa där hon skulle skriva kunddialog på engelska som utspelade sig i en butik. Eller när Malin och jag ritade upp våra planer på "Kalle och Hobbe"-inspirerade snögubbar och gjorde två stycken.
Igår länkade Ann ett quiz till mig med tio frågor om henne själv. Att jag satte 100 % kändes jättebra. Nu saknar jag tösabiten. Ska nog bjuda henne på middag någon dag i veckan kanske.
Nyss kollade jag på Facebook och såg Malins Sofia hade en status som löd: "vilar... hela dagen säger Malin" och jag blev så glad. För att de tänker på varandra. Jag blir glad av sånt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar